• FOTO: TOMAS NYBERG

 


Chockvågorna efter den brittiska folkomröstningen börjar så smått att lägga sig. För visst var det ett historiskt beslut på många sätt som det brittiska folket fattade. Att lämna EU är en stor händelse som kommer att påverka EU-samarbetet och faktiskt hela världen för lång tid framöver. Jag beklagar beslutet, även om jag är lite irriterad på dem som idiotförklarar det brittiska folket. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig.

 

Jag är övertygad om att vi behöver ett europeiskt samarbete, men som man bäddar får man ligga. Det finns mycket att kritisera dagens EU för. Den europeiska ekonomin går dåligt trots massiva insatser från ECB.
Euro-projektet har varit fyllt av motgångar och är ett i högsta grad skakigt projekt. Den fria rörligheten för företag fungerar, men inte längre för människor. EU har inte klarat att hantera migrationsfrågan.
Och från fackligt håll – vet ni att jag och många med mig är kritiska till hur man misslyckats med att skapa justa villkor för arbetare. Vi har efter Laval fått en otillbörlig konkurrens mellan arbetare från olika länder. Det är helt oacceptabelt. Och här bär EU en stor skuld. Det är klart att detta skapar oro och rädsla hos många. Företagens frihet kan inte vara överordnad människornas.

 

Jag tror att vi tillsammans måste ta ett omtag på hela EU-samarbetet. Vi behöver ett samarbete, det är jag övertygad om. Men om de konstruktiva krafterna inte klarar att leverera ett samarbete som bygger på rättvisa och anständiga villkor för medborgarna kommer vi att driva alltfler i armarna på populistiska och främlingsfientliga krafter. Och det kan ta en ände med förskräckelse.
Jag tror därför att regeringar tillsammans med parterna måste samla sig för en överenskommelse på europeisk nivå som ger löntagarna rättvisa och lika villkor. Det ska inte spela någon roll vilket land man kommer ifrån, men vi ska behandlas lika. Det måste bli ett slut på osund underbudskonkurrens. Löntagarna ska ha löner som det går att leva av.
När det svenska Saltsjöbadsavtalet formades var det i skuggan av hotet om kaos och konflikter som skulle kunna förlama vårt land. Regeringen hade något att vinna på en arbetsfred. Arbetsgivarna på att säkerställa produktionen. Och arbetarna att få rimliga arbetsvillkor en skälig lön. Precis här står konflikten också idag. På europeisk nivå. Det måste alla förstå. Konflikten måste få en lösning, annars väntar kaos och ytterligare stöd för extrema partier.

 

Historien går alltid igen. Tänk att det ska vara så svårt för makthavare att förstå. Den stora boven idag är precis som på 1930-talet massarbetslösheten. Då tog det en ände med förskräckelse. Vi måste ha kunskapen levande om detta och välja en annan väg. Då räcker det inte med tjusiga formuleringar i fördrag. Medborgarna måste se att EU har en alternativ plan för framtiden. En som ger hopp om en bättre framtid för alla dem som idag misströstar och protesterar.
Sverige har en tradition att kunna mötas både över partigränser och mellan arbetsgivare och fackliga organisationer när viktiga värden står på spel. Nu är ett sådant tillfälle. Om inget görs så kan vi snabbt vara förbi den punkt där den negativa spiralen kan vändas.

 

Låt oss börja jobbet och göra konkreta insatser istället för att peka finger åt dem som protesterar. Alldeles oavsett om vi tycker att protesten är rimlig eller inte. Rätt eller felaktig. Sätt Europa i arbete och till rimliga rättvisa villkor. Så enkelt och svårt är det.

 

Jonas Wallin
Förbundsordförande