Denna krönika börjar som en gammal klassiker.

Du ser en riv–av–lapp på Konsum. Ringer numret och frågar; finns det fortfarande plats kvar på salsakursen?

Jag gick dit och likt en nervös skolpojk på sitt första skoldisko började vi med grundsteg. Efter ett par torsdagar var vi i full gång med snurrar, open breaks och rumba-steg. Efter fyra gånger blev jag inbjuden på salsakväll och naturligtvis tackade jag ja.

– Måste ju få pröva mina nyvunna färdigheter i skarpt läge.

Ni kan tänka er resultatet. Ett ivrigt trampande på damernas tår och tre olika snurrar var det jag hade att bjuda på.

Men mina vaga färdigheter fick ändå mycket uppskattande ord, framför allt att jag vågade mig dit.

Och vad hade jag att förlora på att pröva mig fram? Inte ett dugg.

Jag ser naturligtvis likheten med ett fackligt engagemang. Jag minns mina första stapplande steg in på Viskadalens folkhögskola när jag för första gången gick en facklig kurs.

Hur nervös jag var första gången jag var tvungen att diskutera lönespecifikationer med min dåvarande chef. Vi måste faktiskt få dem innan varje lön och inte en gång om året i en hög. Det gick inte särskilt bra men jag växte i mig själv.

Jag växte eftersom jag vågade ställa frågan. Jag växte genom att få mitt första nej till svars när jag visste att jag hade rätt.

Att engagera sig fackligt handlar om att våga. Det handlar om att få en rejäl skolning om vad och när du har rätt till saker. Det handlar om att kunna sitt avtal men det handlar också om att improvisera. Testa om dina idéer fungerar.

Jag har precis fyllt trettio år. Jag räknas inte längre som ungdom i Elektrikerförbundet. Det är med delade känslor som jag inser det. Visst kommer jag sakna alla härliga upptåg och idéer med Unga Elektriker. Framtidsvisionerna, kämparglöden och kampen mot både EIO och ibland SEF.

Samtidigt är det skönt att kunna komma med förslag och idéer och sprida Unga elektrikers kämparglöd vidare i ett redan kampvilligt förbund. Jag ser fram emot att på förbundsmötet rösta in Elektrikerförbundets första ungdomsansvarige under 30 år fyllda.

Det tycker jag är en styrka i vårt förbund. Att vi vågar släppa fram yngre förmågor. En stor eloge till hela förbundet som vågar ta det steget.

Så med många kurser i ryggen och en skolning bland Unga Elektriker är det dags för mig att släppa sargen. Nu ger jag mig ut i ännu skarpare läge än tidigare och slåss för våra rättigheter som arbetare, medmänniskor och elektriker.

Var aldrig rädd för att våga prova. Testa dina vingar. För det är som på dansbanan. Det värsta du kan få är ett nej, och det är ju ändå bara feedback på att du försökt.

Tänk på det, du som står i valet och kvalet att engagera dig i Elektrikerförbundet.