Jessica tävlar i dragkamp: ”Det handlar inte om styrka”

Naglarna är illröda när hon smetar in händerna med kåda för att få ett bra grepp om repet. På fötterna har hon specialgjorda skor, med häl av stål för att få bra grepp i marken.

TRE KVÄLLAR i veckan stannar Jessica Wiik kvar i Stenungsund efter jobbet för att träna med dragkampslaget. Hon kommer till träningen
i en Volvo med en registreringsskylt där det står ”I´m bad”. Hon verkar
inte så elak, det verkar som hon trivs ypperligt.

– Det är så roligt. En lagsport, där man kämpar tillsammans. Det är väldigt mycket gemenskap. Det blir mest träning vid repet.

Styrketräning är inte så viktigt. Det får man så det räcker när man drar.
Men konditionsträning får man klara av själv.

– Styrketräning är inte så viktigt. Det får man så det räcker när man drar.
Men konditionsträning får man klara av själv.

I SNART TRE ÅR har hon hållit påmed dragkamp. Det började med en företagstävling och nu står hon på randen till landslaget.

I mitten av augusti var det SMi dragkamp i Frillesås, mellan Göteborg och
Varberg. Stenungsunds damer drog hem segern i både 500- och 520-kilosklassen.

Jessica var en av deltagarna i laget.

– Jag går ofta längst fram. Jag är lång. De kortare går längre bak. Ankaret längst bak går lågt.

JAG BESÖKER KLUBBEN på sista träningen innan SM-tävlingarna. Flera av tjejerna är skadade, så truppen har varit lite tunn i år. Tjejerna och killarna tränar tillsammans i olika moment.

Ett moment är att hissa upp en tunna som väger 410 kilo högt upp i en ställning. Förutom alla träningskvällar i Stenungsunds dragkampsklubb, var Jessica för några veckor sedan dessutom med på en landslagsuttagning.

– Jag kom inte med. Det är mycket som påverkar. Hur lång man är och vad man väger. Man måste passa in i laget, säger Jessica som fick beskedet att det inte blev något EM i Schweiz strax innan vi träffas i Stenungsunds klubbstuga.

I morgon är det invägning inför SM, så då blir det bastu.

ÄVEN OM JESSICA inte fick en plats i landslaget den här gången, så vill hon satsa framåt.

– Det är roligt att satsa och utvecklas.

I fjol vann klubben 1 SM-guld och tog ett brons och ett silver på damsidan. Det var första guldet någonsin för klubbens damer. I år blev det två nya guld.

Precis som brottare måste dragkamparna banta ner sig inför tävlingar.
Det är sista träningen inför SM.

– I morgon är det invägning inför SM, så då blir det bastu.

Till vardags jobbar hon på Actemium i Stenungsund, som tidigare hette
Emil Lundgrens.

– Vi är ett 60-tal som jobbar där. Inriktade mot industribyggen
i första hand. Just nu sitter jag på verkstan och bygger automationsskåp,
som ska installeras snart.

EFTER GYMNASIET på Mimers hus i Kungälv började hon jobba i Göteborg, men blev varslad för tre år sen och sen började hon i Stenungsund.

Jag är i alla fall den första tjejen i familjen som är elektriker.

Valet att bli elektriker var inte så svårt. Jessica ville inte plugga vidare
efter gymnasiet och i familjen drällde det av elektriker.

– Jag är i alla fall den första tjejen i familjen som är elektriker.

Hon har inte fyllt 23 och ändå känner hon att hon är full av erfarenhet från arbetslivet.

– Jag har hunnit med det mesta.

Hur jobbet ser ut i framtiden vet hon inte. Redan nu känner hon dock av arbetsställningar.

– Kroppen börjar ta stryk.

HON BOR i Kollanda i Ale kommun som är grannkommun till Stenungsund. Just nu bor Jessica med pojkvännen Daniel hemma
hos mamma och pappa.

– Vi ska bygga hus. Vi har lämnat in allt. Jag hoppas vi kan börja till våren.

Det ska bli väldigt spännande.

När ni läser det här har Jessica kommit hem från en tio dagar lång resa i
Kinamed sina dragkampsvänner i klubben.

– Vi fick en inbjudan från Kinas dragkampsförbund.

RESAN GICK TILL Inre Mongoliet och staden Hohhot, en stad med en miljon invånare. Under resan ska de också passa på att besöka mångmiljonstaden Beijing i tre dagar.

– Det ska bli väldigt spännande.

PRECIS SOM ALLT i sporten får deltagarna stå för det mesta i kostnader själva. Resan och hotellet i Beijing betalar deltagarna. Uppehället i Hohhot, står kineserna för.

– Men det är värt kostnaderna, tycker Jessica.