När Rickard är ledig jobbar han på ackord

Det var musiker Rickard Fäldt skulle bli, och musiker blev han. Men det var krångligare att försörja sig.

På en strand i Thailand tog han tog beslutet: han skulle sluta hoppa runt på en massa ströjobb och istället skaffa sig ett riktigt jobb.

Där och då bestämde han sig för att utbilda sig till elektriker.

– Jag kom att tänka på farsan som har eget i elbranschen, och jag hade aldrig hört honom gnälla över sitt jobb. Så när jag kom hem sa jag upp mig från det lagerjobb jag hade och letade upp en distansutbildning till elektriker i Sundsvall, berättar Rickard Fäldt, gitarrist i bland annat The Generals och Skallbank. 

Då, på stranden i Thailand, var han 26 år. Han fick sin lärlingsplats på Assemblin i Karlstad, och där har han stannat kvar. Det har gått tio år. I dag är han klubbordförande.

Facket är något han har skolats in i. 

– Jag blev inbjuden till styrelsen direkt, fick en suppleantplats, men först var jag inte ens med i Elektrikerförbundet, utan i ett annat fack, berättar han. 

Musiken har flutit på. Ganska bra, bör det tilläggas. I dag skulle han kunna försörja sig på den, om han turnerade med sina band kontinuerligt.

Men nu har han ett liv förutom musiken. Familjen, huset, jobbet och kollegorna. Det betyder mer än enbart gitarren. 

– Jag bor i ett hus på landet med min familj, skulle jag försörja mig på musiken skulle jag inte kunna ha det så. Det är mitt lugn. Och gitarren och musiken kommer jag alltid att ha kvar. 

Så såg vi på högtalaren, där namnet på högtalarmärket General electric stod. Så vi sa: ’Äh, fan vi heter The Generals’.

Att han över huvud taget började spela gitarr skyller han delvis på sin mamma, delvis på en kompis som ville starta ett punkband. 

– Min mamma spelade mycket gitarr när jag låg i magen, så kanske det började redan där. När jag var elva så började min kompis spela trummor, och han frågade om inte jag kunde börja spela med honom. Ett D-ackord var det första jag lärde mig. Min mamma hjälpte mig, jag satt och grinade för att det var så svårt. Men jag gnetade på. 

Till slut satt ackorden, och med nya konstellationer ny typ av musik. Bandet han spelar i när vi träffas på Gefle Metal i Gävle tidigare denna sommar heter The Generals. Namnet kommer från en högtalare. 

– Vi hade fått en spelning på en fritidsgård i Vålberg. Det måste ha varit 2002, 2003 någon gång. Och då behövde vi ju ett namn, ”Vad fan ska vi heta?”, så såg vi på högtalaren, där namnet på högtalarmärket General electric stod. Så vi sa: ”Äh, fan vi heter The Generals”.

Förr i tiden visste folk vad samhället handlade om. Men i dag vet inte folk vad solidaritet är.

Och så blev det. I dag är The Generals ett etablerat metalnamn i undergroundkretsar. 

– Vi har alltid haft rykte som liveband, men vi har aldrig varit riktigt stora. 

Det andra bandet Rickard Fäldt spelar i heter Skallbank. 

– The Generals är kanske mer som death metal ska låta, Skallbank är i en lite bredare genre. Vi testar lite ”hur långt kan man dra det utan att det blir för kommersiellt?”.

Men, det finns fler konstellationer där Rickard och hans gitarr bjudits in. Under sommaren har han spelat med Hank von Hell. Bland annat i Tyskland framför en publik på närmare 10 000. 

I det fackliga uppdraget var det i början lite jobbigt att tala inför folk utan gitarren som skydd. 

– Men det gick över ganska snabbt, och jag har ingenting emot att gå in till en chef och påpeka olika saker. Sätter man sig ned och diskuterar så vill ju alla samma sak, att det ska bli bra. 

Organisationsgraden i klubben är hög, i stort sett hundraprocentig. Rickard Fäldt har varit klubbordförande i två år nu, och det har under tidens lopp blivit allt mer facklig verksamhet för honom. Just nu riktigt mycket.

Fram till årsskiftet är han tjänstledig från jobbet som serviceelektriker för att arbeta heltid för Elektrikerförbundet med det så kallade pensionsprojektet. Det vill säga: att kontrollera olika register för att säkerställa att förbundets medlemmar har fått de pensionsinsättningar de har rätt till.

Han är tydlig i vad han tycker förbundets viktigaste fråga är:

– Utbildning. Förr i tiden visste folk vad samhället handlade om. Men i dag vet inte folk vad solidaritet är. Istället frågar de ”vad får JAG ut av att vara med i ett fackförbund”? När de borde fråga sig: ”vad får andra ut av att jag är med”?. Det handlar inte om dig, det handlar om oss. 

– Även frågan om nivån på medlemsavgiften handlar om solidaritet. Desto mer vi tjänar, desto högre bör medlemsavgiften vara.

Det du tar för självklart i dag har andra tidigare kämpat för, för din skull.

Du tycker inte att medlemsavgiften bör sänkas?

– Vi kan såklart inte behålla nivån på bekostnad av att förlora medlemmar. Men när jag pratar med människor i andra yrken så tycker även medlemmarna där att deras medlemsavgift är för dyr, och då betalar de 300-400 kronor i månaden, jag betalar 800. Jag tror att oavsett vad människor betalar så tycker man att det är för dyrt. Man frågar sig ”vad får JAG för pengarna?”. Men återigen, vi måste satsa på utbildning. 

– Om hela Sverige fick gå en enda dags facklig grundutbildning så tror jag att samhället skulle se helt annorlunda ut. Även de anställda cheferna har ju sina rättigheter på grund av arbetarrörelsens tidigare kamp. Det du tar för självklart i dag har andra tidigare kämpat för, för din skull. Alldeles för många går till jobbet, tar gärna del av alla förmåner som åttatimmarsdagar, arbetstidsförkortning, tar ut sin semester. Och sen röstar de på partier på högerkanten.

Alldeles för många går till jobbet, tar gärna del av alla förmåner som åttatimmarsdagar, arbetstidsförkortning, tar ut sin semester. Och sen röstar de på partier på högerkanten.