2017-04-20

Ledare
Just nu, när detta skrivs, lämnar Storbritannien in sin ansökan om utträde ur EU Brexit. Samtidigt sitter en rad skribenter och tyckare på ledarsidor krönikor, och skriver om hur dåligt det är för demokratin, ekonomin och öppenheten.

Men vem var det som röstade Brexit i Storbritannien, och varför? Det var flera fackliga organisationer som också drev frågan om att lämna EU. Människor upplever med rätta att det finns en stor klyfta mellan eliten och folket, och att det är svårt, för att inte säga omöjligt att påverka besluten som rör vardagen, arbetsvillkoren och ekonomin.
Visst är det många som skyller på invandringen, och röstade Brexit på grund av detta, men vallokalsundersökningarna visar att demokrati var det avgörande skälet till att britterna röstade sig ur EU. De vill inte att besluten ska tas i Bryssel, av byråkrater som har mer kontakt med lobbyister än med vanligt folk.

När vi i Sverige hade folkomröstningsdebatten var argumenten från ena sidan att EU är riggat för en ekonomisk högerpolitik, där det är omöjligt att bedriva en stark välfärdspolitik, miljöpolitik och jobbpolitik. Från andra sidan sas det att vi skulle kunna påverka, så att vi i hela Europa skulle kunna få en starkare välfärd, fler jobb, mer rättvisa villkor, bättre miljölagstiftning.
Det senare återstår att bevisa och det är hög tid att göra det nu. Så länge EU genom regler och handelsavtal står i vägen för bättre villkor på arbetsmarknaden, och satsningar på välfärdspolitik, kommer motståndet att växa till fler länder. Det blir ett Frexit eller Swexit.

Pessimismen är vår främsta fiende. Ur tillståndet ”allt är för jävligt, det var bättre förr”, suktar människor efter nationens pånyttfödelse och det blir enkelt att förföras av fascistisk ideologi. Det behövs framtidstro. Den är vårt främsta vapen mot fascismen.
Men det kan inte finnas framtidstro om människor inte tror att det är möjligt att förändra. Att alternativet står mellan att lämna EU eller vara kvar i något man inte kan eller vill förändra och där vanligt folk får betala priset med försämrade arbetsvillkor, fortsatt nedmontering av välfärd och arbetsrätt, ökad fattigdom och klyftor mellan de som äger jättemycket och de som behöver lappa ihop sina timjobb för att få ihop en duglig inkomst.

Om valet står mellan status quo och att lämna EU blir det enkelt för de människor som idag är den politiska utvecklingens förlorare. I det avseendet är ett Brexit ett sätt för människor att säga jag vill inte ha det så här, jag söker förändring. Frågan är, vem lyckas bäst med att övertyga människor om att förändring är möjligt? Om inte EU-politiken läggs om är svaret enkelt. Men vi behöver ett skifte också i Sverige. Landet är tudelat, i de där uppe och vi här nere. Och det är hittills de högerextrema krafterna som varit bäst på att lyfta fram den klyftan. Vi behöver satsningar på välfärd och trygga jobb. Så enkelt är det faktiskt.
En gång i tiden utmärkte sig Sverige för sin internationella solidaritet. Vi har varit stolta över epiteten humanitär stormakt. Har den svenska arbetarrörelsens tradition av internationell solidaritet vart grundad i svenskhet eller goda värderingar? Knappast. För folket och för arbetarrörelsen har solidariteten varit en medveten strategi, som gör att vi kan rikta missnöjet uppåt. Det är vår uppgift att göra det i dag också. Att bedriva facklig kamp, och att ställa krav på en politik som gynnar arbetarklassen.

Jonas Wallin,
förbundsordförande Elektrikerförbundet

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Ledare

Jonas Wallin: Svara Svartmålarna!

LEDAREI alla tider har vi lyssnat till kverulanter från högersidan. Direktörer och borgerliga politiker har trots att Sverige utvecklats på ett fantastiskt sätt alltid hittat något att gnälla över. Gnällhögern förnekar sig heller inte idag. Nu när vi står i en avtalsrörelse tecknar våra motparter en bild av Sveriges ekonomi och sin lönsamhet som rent katastrofal.
Jonas Wallin, förbundsordförande, Elektrikerförbundet. Foto: Jonas Wallin

Det fackliga löftet om att alla ska behandlas lika fortsätter

LedareI skrivande stund är jubileumsåret snart till ända. Under året har vi som säkert de flesta känner till firat 110 år som fackförbund. Tanken svindlar. Jag ska erkänna att jag mer än en gång under året hisnat över under vilka omständigheter vårt förbund verkat. Två världskrig, den ekonomiska depressionen, och Nazismen under 1930-talet.

Den svenska modellen handlar inte om ständiga konflikter och konfrontationer

LedareDen svenska modellen är en samverkansmodell. Den bygger på att parterna och regeringar oavsett färg accepterar våra olika intressen och utgångspunkter. Vi från det fackliga hållet säljer arbetsfred. Arbetsgivarna betalar för denna. Vi möts, som vi nu snart ska göra, i en ny avtalsrörelse. Ibland i ett högt tonläge.
Foto: Tomas Nyberg

Almega och rasisterna förenas i kampen mot löntagarna

LedareDet går nu knappt en dag utan att avslöjanden om hemska rasistiska avslöjanden hos Sverigedemokraterna. Deras ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt avslöjades på film skrattandes åt att man sparkade på får som liknades vid judar. Det är så fruktansvärt att jag saknar ord.

Feminism är bra för facket – och arbetsgivarna!

LedareJag är demokratisk socialist och där av feminist. Det har jag nog alltid varit, även innan jag själv satte den etiketten på mig. Det grundar sig framförallt i en ilska över orättvisor. Inget gör mig så arg som orättvisor. Och det finns gott om sådana mellan kvinnor och män. Kvinnor tjänar mindre och har otryggare anställningar och som en följd av detta lägre pensioner.

Efter Brexit – Ett europeiskt Saltsjöbadsavtal

ledare  Chockvågorna efter den brittiska folkomröstningen börjar så smått att lägga sig. För visst var det ett historiskt beslut på många sätt som det brittiska folket fattade. Att lämna EU är en stor händelse som kommer att påverka EU-samarbetet och faktiskt hela världen för lång tid framöver.

Organisering 2.0!

LEDAREB

Viktiga vägval vid LO-kongressen

LEDAREI skrivande stund är det en vecka kvar till LO-kongress. Det är en viktig händelse för hela Sverige och vår framtida samhällsutveckling. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att en LO-kongress är viktigare än de flesta riksdagspartiers kongresser. Här mejslas nämligen fram förslag som kommer att bli verklighet. Så har det varit historiskt och så kommer det att förbli.

En avtalsrörelse är alltid en resa

ledareSå var min första avtalsrörelse som förhandlingschef avslutad. En ny roll, inte bara för mig utan för många andra också inom förbundet. Vi har gjort en generationsväxling och klarat den väl. Det går inte att förneka att jag känt en viss anspänning inför uppgiften. Det har varit en spännande resa för mig personligen, men också för förbundet.

Avtalsrörelsen 2016 blev grunden till något nytt

ledareNu är de flesta stora avtalen på plats. Dramatiken har lagt sig för denna gång. Det krävdes både strejk och varsel för att få en del avtalen på plats. Arma arbetsgivare! Trots fulla orderböcker försöker man snyta åt sig än större vinster utan att betala. De fick ge sig.

Släpp makten över märket till LO

LedareNär detta skrivs är vi mitt i avtalsrörelsens mest brännande läge, Industrin har precis gjort upp med ett 12 månaders avtal med 2,2 procent i löneökning. Enligt min mening alldeles för lågt, Svensk ekonomi tål mer säger bland annat LO-ekonomer, konjekturinstitutet och riksbanken. Målarna och Byggnads har varslat om stridsåtgärder.

Avtalsrörelsen 2016 den viktigaste på decennier

LedareNär detta är skrivs är vi ännu inte i hamn med ett nytt avtal. Byggnads och Målarna har tvingats varsla. Mycket är osäkert och ännu skrivet i vatten. Men redan nu vill jag säga att stora framgångar har skett i denna avtalsrörelse. Detta måste man kunna se mot bakgrund av hur denna avtalsrörelse startade. Vi hade borgerliga politiker som ville lagstifta om sänkta ingångslöner.

Det kan mycket väl bli politisk strejk

LedareUnder senare tid har den svenska politiska debatten helt spårat ur. Politiker efter politiker på den borgerliga kanten vädrar uppfattningar om att lagstifta om de lägsta lönerna i vårt land. De högst avlönade lämnas däremot därhän. Liberalerna med Jan Björklund i spetsen är de som går längst.

Yrkesutbildningens år 2016

LedareYrkesstolthet. Yrkesidentitet. Yrkesvana. Yrkesskicklighet. Det är många fina ord som börjar just yrke. I år kan vi lägga ett annat ord till raden. Yrkesutbildningens år. Alla människor drömmer om att ha ett yrke. Jag är snickare, elektriker, målare. I detta ligger en stolthet. Jag har lärt mig något. Jag kan något. Det ligger något fint i det.

Stoppa det stora el-rånet

ledareVi lever i en tid där svallvågorna efter den nyliberala stormen som präglat svensk och europeisk politik fortsätter att slå in över oss. Allt skulle bli så bra med avregleringar och konkurrens på samhällsområden som tidigare legat i offentlig ägo. Samhällsintresset fick ge vika för marknadsintresset. På el-området är detta extra tydligt. Vi rånas på pengar av elbolagen.