2017-02-06

Krönika
Häromveckan såg jag på Uppdrags granskning. Det handlade om Christian Wikström, en ung byggnadsarbetare från Färila i Hälsingland och hur han förolyckades vid ett ras på bygget av Vattenfalls nya huvudkontor i Solna.
Peab som huvudentreprenör visste om att det fanns brister. De visste om att besiktningsmannen vägrat besiktiga trapporna. Men det var viktigare att hålla den allt för hårda tidsplaneringen än att säkra arbetsmiljön.

Granskningen visar att det behövs en förändrad lagstiftning vad gäller ansvaret för huvudentreprenören. Det är en fråga som facken som har medlemmar vid byggen ofta uppmärksammat. Titta gärna på programmet på svtplay om ni inte redan sett det.
Att sen utredningar om misstänkta arbetsmiljöbrott verkar vara lågt prioriterade är en annan sida av problem. Människors liv ute på arbetsplatserna verkar lågt värderade.
Enligt Sveriges radio visar siffror på att den genomsnittliga utredningstiden för misstänkta arbetsmiljöbrott med dödlig utgång, har fördubblats mellan 2012 och 2016. Från ett halvår till ett år.

I Luleå tingsrätt inleddes för en tid sedan rättegången om ansvaret för en kalkugnsolycka på SSAB i Luleå för fem år sedan. En person dog och en person fick mycket svåra brännskador. Där tog utredningen 4,5 år.
Det ska bli intressant att se hur mycket resurser som läggs på utredningen av dödsolyckan i Tyfors, där två estniska linjearbetare omkom i början av november.
I Uppdrag gransknings reportage sa en av Christian Wikströms kamrater att facket är det sista man går till. Det är tragiskt att det finns arbetare i dagens Sverige som inte upplever att facket är något att luta sig mot. Det är också tragiskt att den fackliga organisationen inte ses som den självklara stödjepunkten, när det finns problem på arbetsplatsen.
Det finns nog flera fackliga organisationer som bör tänka efter hur de organiserar sitt arbete, så att anställda arbetare ser som en självklarhet att koppla in facket.

Per Eklund
Redaktör

Tummen upp

Ljuset kommer åter.

Tummen ner

Många arbetare i USA som nu känner sig lurade när Trump börjar skära i deras vardag.

Men det var viktigare att hålla den allt för hårda tidsplaneringen än att säkra arbetsmiljön.

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Krönikor

Du nalkas ljuva sommar

KrönikaNu ska vi sakta av på takten i det alltför höga tempo som våra liv levs i. Du springer som tusan säkert, för att fixa allt åt barnen, vännerna och kunden. Allt snurrar fortare nu än för bara några år sen. Vi står inför och mitt i en blomstrande natur där presidentens twitter i våra telefoner ska bytas ut mot fågelns kvitter ute på landet.

Tyvärr så finns det mycket att göra i könsrollsfrågan

KrönikaPå annan plats i tidningen kan ni se att tidningens ägare Elektrikerförbundet och Dala-Demokraten slutit ett nytt avtal om förstärkning av redaktionen. I huvudsak ska den satsningen få betydelse för vår webb och vår närvaro på sociala medier. Det är ett bra beslut.

Rättvisa, respekt och ärlighet

Rättvisa, respekt och ärlighet. Det har präglat arbetarrörelsen genom alla år. Man står för beslut. Man försöker inte fuska. Blir man påkommen med att inte hålla sig helt till sanningen, blir man oåterkallerligen avslöjad och tappar i förtroende. Det går inte att lura sig fram till bra uppgörelser. Då sitter man i rävsaxen nästa gång.

Har vi verkligen inte kommit längre än tidigt 1900-tal?

KrönikaDen 8 mars var det den Internationella kvinnodagen, en dag som uppmärksammar den ojämställdhet och orättvisa, som kvinnor världen över drabbas av. Då denna dag instiftades under tidigt 1900-tal, alltså för över 100 år sedan, så borde man tro att vi människor hade kommit längre i vår utveckling. (1977 blev den officiell, innan dess har den firats av vänsterkvinnor sedan 1911.

Procent, slavarbete, facklig etik och fulel

KrönikaJa, så var då de första avtalen påskrivna. ”Märket” är satt och de andra fackförbunden kan börja realförhandla. Det har varit förvånansvärt få stora utspel från någon av parterna under förhandlingarna. Smidigare än man kunnat tro. Kanske det kan bero på att det går ganska bra i Sverige.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Var finns de personliga assistenterna i debatten?

KrönikaJag jobbar som personlig assistent och är anställd i ett brukarkooperativ. Som personlig assistent är jag armar, ben och röst åt min brukare efter behov vart hen än befinner sig; i skolan, på jobbet eller var som helst i samhället. Målet är att brukaren ska ha samma möjligheter i livet som den som inte har några funktionsvariationer.

8-timmarsdagen var fackens första krav

KrönikaArbetsgivarna har nog aldrig varit mer samlade än inför årets avtalsmatch. På bygg- och installationsområdet har sju arbetsgivarorganisationer gått samman och presenterar nu gemensamma krav. Känns lite som ett svar på 6F-förbundens samling. På avtalsområde efter avtalsområde vill arbetsgivare riva upp eller förvärra avtalets reglering av arbetstidslagen.

Du behöver inte vara ensam i vintermörkret

KrönikaVintermörkret sänker sig över Karlstad, och för varje dag vi närmar oss årets mörkaste blir jag lite mer tacksam för mina gamla värmeljus. Elektricitet för all del, men först ett rejält värmeljus. Vi börjar närma oss julveckan, på ett riktigt så kallat arbetsgivarår. De flesta utav julens röda dagar faller in under helger, en olycka vi tyvärr får leva med även nästa år.

Satsa på de unga

KrönikaArbetsgivarna har nästan alltid ett försprång. Inte nog med att det är företagets problemformulering, som är avgörande för hur arbetet organiseras i vardagen. Arbetsgivarnas problemformulering präntas in redan i skolan. På många gymnasier och säkert på en hel del högstadier så står företagarna för initiativ som Ung företagsamhet.

Piss, skit och spyor tillhör vardagen

KrönikaEfter fyra år i Sydafrika är jag tillbaka på svensk mark. Nu sitter jag i en hyreslägenhet i en by knappt 40 kilometer norr om Luleå och väntar på att min fru och bonusson ska få så uppehållstillstånd så vi kan leva som en familj igen. Livet tar olika riktningar.

”Inget självändamål att LO är enat”

Krönika2016 har varit ett minst sagt händelserikt år. Hittills har vi i Kommunal förhandlat fram närmare 50 avtal, som alla gett löneökningar minst i nivå med märket på 2,2 procent och i de flesta fall tydliga villkorsförbättringar för våra medlemmar.

Vi behöver tala om psykisk ohälsa

KrönikaVi behöver diskutera en sak mina kära elektrikerkollegor. Vi behöver prata om den dolda sjukdomen. Den som inte syns på utsidan, men som definitivt känns på insidan hos den drabbade, nämligen psykisk ohälsa. Allt fler i dagens läge blir diagnostiserade med olika så kallade störningar, bland annat depression, utmattningssyndrom, bipolär sjukdom med flera.

Elvägar – kan det var något?

KrönikaLika uttråkad som en nykter Ulf Lundell sitter jag hemma. Jag har gjort mig några smörgåsar med ost och falukorv och behöver något att läsa till kvällsmaten. Elinstallatören, Eio:s branschtidning, ligger påpassligt på bordet. En tidning jag vanligtvis inte läser. Denna dagen blir ett undantag.

Alla stockholmare är inte högfärdiga

krönikaVi som är elektriker vet att det är viktigt att tänka efter innan man gör. På det sättet minimerar vi risken för felkopplingar och olyckor, samt att vi oftast får jobbet att flyta på ett bra sätt. Detta är ett nödvändigt arbetssätt men som också ger ett logiskt tänkande som styrs av fakta, erfarenhet och kunskap.

Blev såsen god efter att alla kockarna gjort sitt?

eklunds funderingarJa, nu är det klappat och klart. I alla fall för de stora avtalen. Det finns avtal för elektriker som ännu inte är klara, och det finns andra avtalsområden där man nu tar strid. Häromdagen varslade grafikerna om strejk på några tidningstryckerier.     De har kommit på rad. Avtalen som formar det dagliga arbetslivet för miljoner svenskar.