Jonas Wallin: ”Människor med fysiskt tunga arbeten ska inte bli förlorare”

Nuvarande pensionssystem infördes 1999. Det föregicks av ett stort remissarbete. De politiska partierna nyttjade säkert den remisstiden olika. Men inom S gick remissen ut till alla Arbetarekommuner i hela Sverige.

Jag minns att jag blev utsedd på ett medlemsmöte att sitta med i den grupp som skulle skriva fram ett förslag till remissvar från oss i Nyköping.

Vi ägnade många kvällar till att bland kaffefyllda pappmuggar bläddra i de tjocka remisshäftena för att läsa, förstå och hitta de brister som förslaget hade.

Det är då naivt att tro att det nya systemet inte kommer möta motstånd.

Jag minns inte allt vi skrev. Men jag minns att vi räknade noga på om insatsen skulle räcka. Vi kom fram till att insättningen aldrig kommer att räcka.

Det viktigaste med den här inledande texten är att alla vi som var engagerade i samhällspåverkan/politiken fick en möjlighet att ge vår syn på det nya pensionssystemet.

Vi presenterade vårt förslag en måndagskväll och Arbetarekommunens möte antog vårt förslag.

Det nya pensionssystemet har jobbats fram mellan förhandlare från S, MP och Allianspartierna. Redan där blir det fel. Alla vi som kommer beröras av det nya pensionssystemet har inte fått uttrycka vår uppfattning. Det är då naivt att tro att det nya systemet inte kommer möta motstånd.

Jag förstår att systemet behöver förändras. Snittåldern när unga människor gör premiär på arbetsmarknaden är idag 26 år för män och 27 år för kvinnor. Sedan ökar vår medellivslängd i en högre grad än nuvarande system är beräknat för.

Vi betalar in under kortare tid och lever mycket längre än beräknat.

Men medellivslängden och debutåren när man kommer in på arbetsmarknaden är inte jämlika. Som ett exempel skiljer det femton år i livslängd om du bor i ena eller andra änden av Stockholms tunnelbanelinje. Så ser det ut över hela Sverige, områden med många arbetslösa eller lågavlönade lever inte lika länge som välavlönade.

Kommunal presenterade nyligen en undersökning som visar att medellivslängden hos deras kvinnliga medlemmar sjunker. Inom många yrken debuterar människor redan innan de är 20 år.

De yrkena som vanligast leder till arbete i de tidiga åren är ofta de tyngsta. De flesta elektriker kommer till exempel in direkt efter gymnasiet när de är i tjugoårsåldern. Det är ojämlikt och det är orättvist.

Det är också stora skillnader mellan olika yrken i hur fysiskt ansträngande de är. Att stå på ett valv klockan 6:30 i minus 20 grader och jobba tungt sätter sina spår. De flesta elektriker orkar inte arbeta ens till dagens 65 år. Endast ett par procent orkar det.

I det nya systemet säger man visserligen att alla ska få 70 procent av slutlönen i pension efter 44 år i arbetslivet. Men startar du din yrkeskarriär tidigt så finns det frågetecken om vilken pension du ska kunna få.

Är det garantipension? Då är det inga 70 procent av slutlön, och det finns fler frågetecken i det nya systemet. Ganska många faktiskt. Kanske beror det på att det är en så begränsad grupp människor som ligger bakom.

Jag menar att det är så.

Hur är det tänkt att vi ska orka?

Det är vanligt folks hårda arbete på byggen, i industrierna och i den offentliga sektorn som bygger landet. Frågar vi våra medlemmar, medlemmarna i byggnads eller kommunal vad de tycker om en högre pensionsålder så tror jag svaret är givet.

Hur är det tänkt att vi ska orka?

Jag menar att politiken börjar i fel ände. Innan pensionsåldern höjs borde man ha säkrat så att arbetsmiljön är så bra att man kan arbeta längre än idag. Det kanske vore på sin plats att sänka den dagliga arbetstiden, korta arbetsveckan eller förlänga semestern.

Vi har i förbundet nu tillsatt en ordentlig utredning för att se exakt hur det nya pensionssystemet kommer att slå mot våra medlemmar. Utifrån vad vi kommer fram till kommer vi att agera.

Människor med fysiskt tunga jobb ska inte blir förlorare.