• Foto: Thomas Sandgren/Pixabay/Montage

  • Foto: Thomas Sandgren

  • Foto: Thomas Sandgren

  • Foto: Thomas Sandgren

  • Foto: Thomas Sandgren

INSÄNT

Det är en fin, för en gångs skull, novemberdag när vi möts i Munkedal för ett av flera möten där vi jobbar med fackliga frågor inom Infratek.

Vi, undertecknad och Olle Strömberg, börjar som vanligt med lite allmänt prat om både det ena och andra som vi upplever. Det handlar om både arbete och privatliv.

Det finns ju en del att både minnas och se fram emot när man är en (två) gentlemän i övre medelåldern.

Det tar dock bara en kort stund innan Olle blir mer stillsam i samtalet, för att sedan utbrista;

– Det är väl för f-n en självklarhet att få överleva varje arbetsdag!

LÄS ÄVEN: 3 januari: Redan två döda på jobbet

De av oss som känner Olle vet att det är relativt sällan som det kommer kraftord över Olles läppar. I det här fallet däremot märks det klart och tydligt att Olles engagemang är både djupt och äkta.

På kinderna framträder en mer ”rosliknande” nyans, händer och armar börjar röra sig intensivt och Olle nästan letar efter orden för att hitta precis rätt ord. Det känns oerhört lätt att förstå de känslouttryck som Olle visar.

Sett med egna ögon

Jag frågar Olle vad det är som upprör mest?

– Jag har pratat med arbetskamrater som egna ögon har sett när en annan kompis förolyckas, i jobbet. Det är tungt, så tungt att du är tvungen att uppleva det för att förstå det. Usch!

Olle fortsätter och säger att det givetvis är mycket hemskare att vara med på plats än att höra något av den som var på plats när döden slår till på jobbet.

– Tänk dig själv, att se en jobbarkompis dö, framför dina ögon.

LÄS ÄVEN: Efter dödsolyckorna – förbundet pressar regeringen

Jag både tänker och säger att det vill jag aldrig tänka på, aldrig någonsin. Jag frågar istället Olle om hösten 2018, med alla tillfällen då döden slått till på jobbet, har förändrat fokus i det jobb som Infratek gör på säkerhets- och arbetsmiljöområdet.

Olle funderar och säger att det finns ett klart ökat fokus som märks på flera sätt. Bland annat har ägarna, från Frankrike, tagit ett tydligt tag i de åtgärder som genomförs nu.

Olle hoppas att fokus kommer att bibehållas över tid, i motsats till tidigare tillfällen då rutinen alltför snabbt, alltför ofta, tar befälet igen.

Hålla fokus?

Olle pekar på nya arbetsmetoder för både chefer och montörer har tagits fram, ihop med nya arbetsmaterial. Det gäller även att hela skyddsverksamheten, på alla nivåer i företaget, tar ansvar för att hålla fokus på rätt saker. Det gäller skyddsombud, chefer, montörer, HR-avdelning och ledning.

Rätten att överleva jobbet behöver genomsyra hela verksamheten, så illa har det faktiskt blivit, enligt Olle. Ämnet behöver diskuteras varje dag, varje tillfälle för att vara kvar i fokus.

Olle tänker att klubben och Svenska Elektrikerförbundet i stort också kan bidra på ett mer fokuserat sätt. Förbundet behöver agera tydligare, eller hårdare om man så vill, säger Olle. Varje skyddsombud behöver ha modet och insikten att säga;

– Stopp!, så fort någon eller några kommer i närheten av att göra något som är förenat med risk av något slag. Kommer vi riktigt långt, tillägger Olle, så har alla anställda det modet och den insikten.

LÄS ÄVEN: Politikernas krav: ”Stoppa dödsfallen på jobbet”

Arbetsplatsträffar som instrument

Olle har i sin roll som koncernklubbsordförande haft många samtal med företaget om hur man vill arbeta vidare med säkerhetsaspekten. Olle kommer att vara med på så många arbetsplatsträffar som möjligt för att än mer prata om viktigheten i säkerhetsaspekten i det dagliga arbetet.

Olle säger att onelinern ”Rätten att överleva” är bra. Den är bra för att man kan använda den för att peka på det ansvar som var och en i branschen har haft, har och kommer att fortsätta att ha.

Thomas Sandgren