• Problem, men som synes, också glädjeämnen var på agendan när elektrikerna Beatrice Alexandersson, Jessica Ljungberg, Linda Johansson, Linnéa Otterdahl och Fanny Bengtsson möttes i en nystartad tjejgrupp. Foto: JD Ericsson

VK2 och VK 10 har startat en grupp för kvinnliga elektriker. Och det behövs.
– Ja, det tycker jag. Vi blir fler och fler tjejer i yrket och problem måste lösas innan de blir för stora.

Det säger Beatrice Alexandersson, elektriker på Elajo, som var en av fem kvinnor som träffades för ett första möte. Mötet tillkom på initiativ från VK 2, då regionen runt Varberg har förhållandevis många kvinnliga medlemmar, cirka 10 stycken (lite beroende på gränsdragning mellan distrikten).
De, tyvärr fortfarande, återkommande praktiska problemen med självklarheter som omklädningsrum, toaletter och bristen på anpassade arbetskläder diskuterades. Men också bemötandet på arbetsplatser där tjejerna hade många och olika erfarenheter.

– Det är väl rent allmänt si och så med att respekten för varandra på byggena. Kommer det då en tjej och sticker huvudet i getingboet så…, säger Beatrice Alexandersson.

Känns det så, huvudet i getingboet?
– Jo, men så är det väl motsatt för andra yrken också. Om en kille börjar som förskollärare eller liknande, säger Beatrice Axelsson.
Utan att generalisera menar de att erfarenheten i stort är att yngre generationer killar knappt lyfter ögonbrynen åt en tjej på bygget medan äldre och även utländsk arbetskraft oftare kan ha svårare att acceptera läget. Men visst finns det bemötandeproblem överallt och ett sätt att möta det är att få med fler kvinnor i diskussionerna.
– Vi har spånat lite om att skapa ett nätverk med tjejer från fler hantverkargrupper häromkring. Man träffar ofta på varandra ute på byggen och problemen är rätt lika.

Det finns förstås också fördelar med att vara kvinna på en mansdominerad arbetsplats.
– Kommer du och rullar en stor kabeltrumma så kommer det ju alltid någon kille farande och vill hjälpa till, ha-ha. På ett sätt är det tragiskt att de inte tror man klarar jobbet, men å andra sidan är man ju inte dummare än att man tar emot hjälp, säger Beatrice Axelsson och Linnea Otterdahl fyller i med sin historia om det tunga stolpfundamentet som plötsligt fick tre manliga snickare med spade och engagemang kring sig.
– Jag satt bredvid och kunde bara peka hur jag ville ha det, ha-ha.
Gruppen räknar med fler sammankomster.

Jan-Erik Johansson