”Det djävligaste var när läkaren inte trodde mig”

– Det finns ingen av de äldre som inte har någon krämpa, säger Osmo Kantoluoto.

Han är 58 år och har jobbat med elinstallation i 40 år.

I tio år har han lidit av problem i axlar och rygg. Nu har han fått klart med livränta.

– Jag har haft en bra företagsläkare.

Osmo tar i hand med vänster hand när vi möter honom i hans hem i Huddinge. Höger arm är skadad för all framtid. Han kan inte lyfta den och har svårt att arbeta med den.

– Man står med händerna ovanför huvudet hela tiden. Det sliter på lederna. Man har en maskin i ena handen och armatur i den andra handen.

För 40 år sedan kom han in i jobbet som elektriker. Det har varit entreprenadjobb hela tiden, för det mesta på ackord. 30 år har det blivit på Skanska installation, på senare tid bygget vid Nya Karolinska.

För tio år sedan började besvären bli för stora. I ett första skede var han i kontakt med vårdcentralläkare.

– Det jävligaste var när inte läkaren trodde på mig. Man fick ett gäng tabletter. Det var som om man kom dit och skulle ha lite extra semester.

2005 opererades Osmo första gången, för sina problem.

– Jag var sjukskriven en tid. Sen var det bara ut och kriga igen. Det höll till 2013.

Allra värst var det med höger axel.

– Jag drog kabel i Farsta när det brände till i axeln. Jag fick vänta ett halvår på magnetröntgen. Hade jag fått komma tidigare hade man kanske kunnat fixa det. Nu klippte bort bicepssenan.

Han kommer aldrig att kunna jobba igen.

– Jag tränar varje dag, annars skulle det vara ännu värre, ingen styrka alls.

Trots alla problem och trots att Osmo är handikappad resten av livet, så är han nöjd med det stöd han fått.

– Jag har haft en bra handläggare på försäkringskassan. Jag har haft tur. Jag har haft en bra företagsläkare. Jag har haft bra stöd genom facket.

Nu är beslutet om livränta klart. Men allt är ännu inte riktigt klart. All ackordsförtjänst ska räknas innan det blir helt klart

Osmo har jobbat på ackord en stor del av sitt arbetsliv och är nöjd med förtjänsten. Han har tyckt det varit bra att jobba på ackord. Men nu i efterhand menar han att ackordet varit en orsak till hans skador.

– Jag vet att ackordsförespråkare har en annan syn. Men det blir enahanda och det finns ingen arbetsrotation. Det är ofta trångt när man arbetar. Det blir slitage på kroppen. Det kommer smygande.

Per Eklund
per.eklund@daladem.se