Möt tjejerna med respekt

Jag är tjej.

Jag gillar tjejgrejer. Smink, mode, skönhet, träning och hälsa.

Jag sminkar mig dagligen, älskar att fixa med håret och naglarna, lukta gott, laga mat. Jag är mamma till en 7-årig son, och i hans ögon är jag hans största idol. Inte bara för att jag är hans mamma, men för att jag även är ELEKTRIKER.

Men att vara elektriker är svårt. Det är svårt för mig i denna mansdominerade bransch, för jag är tjej. Jag hamnar automatiskt i ”tjejer ska inte jobba med mansyrken så tillbaks till spisen med dig”- facket. Jag befinner mig vid en tidpunkt i livet som är väldigt tung, svår och stressig. Nämligen att jag har blivit arbetslös och har extremt svårt att hitta och få jobb. Eftersom jag är tjej så sållas jag bort, jag är inte tillräcklig.

Företagen skriker efter mer folk, och framförallt fler tjejer, för att vi befinner oss i det århundradet där det ska vara mer jämställt. Jag tror personligen att detta är bullshit! Jag tror att företagen bara säger att de vill ha fler tjejer för att det låter bra.

Jag är en sån där jobbig jävel som ställer en massa frågor när någonting inte känns rätt eller orättvist. Man har blivit bemött med spydigheter och dryga svar, blivit hotad med uppsägning om man inte är nöjd. I mitt fall har jag helt enkelt varit tvungen att bita ihop och fortsätta trots orättvisan. Den lägre lönen, ovissheten, att inte bli trodd eller respekterad och sexuellt trakasserad.

Det är i detta läge man till slut slutar bry sig om sig själv och tänker på vilka andra som kommer att drabbas om jag förlorar mitt jobb. Min ekonomi raseras och min son hamnar i kläm. Och det är inget jag vill att han ska uppleva. Tyvärr befinner jag mig där just nu. Och inte bara jag, utan för
många tjejer är detta också deras verklighet. Och det måste sluta!

Jag vill att alla män som tvivlar på att tjejer kan någonting ska tänka om. Jag må vara två äpplen hög och väger en fjärdedel av vad de flesta väger, men jag är stark. Stark i sinnet, stark i mitt driv och stark när jag måste vara det. Jag vill under min sons uppväxt kunna vara en stark förebild till honom och lära honom att det är ingen skillnad på tjejer och killar rent generellt. Min grabb gillar rosa och ”Hello Kitty” och var lite rädd att ha på sig sitt ”Hello Kitty-linne” som han själv valde ut att ha på sig i skolan.

Det är inte alltid lätt att övertyga barn, framför allt min grabb att det är absolut inget fel med att han gillar ”tjejsaker”. Jag lekte själv som barn med bilar, dinosaurier och jag älskade ”Teenage mutant hero turtles”. Jag kunde samtidigt klä ut mig till prinsessa.

Barnen lär sig redan nu vad som är ”tjejigt” och ”killigt”. Jag skriver om mig själv i detta inlägg som ”tjejig”, med anledningen av att det är inget fel med att vara ”tjejig”. Jag kan prestera minst lika mycket som killar som gillar ”killiga” saker. Jag är inte mindre viktig eller okunnig bara för att jag har ett stort intresse för saker som ligger de flesta tjejer varmt om hjärtat. Vad är då vikten men att lära barnen om jämställdhet och lika värde när det tydligt inte visar sig i det verkliga vuxenlivet?

Jag vill synas, höras, respekteras. Och framför allt kunna vara mig själv oavsett vilket yrke jag har. Jag har valt att bli elektriker. Dels för att jag fick stort intresse för det, dels för att jag ville bryta normen och vara en av de få tjejer inom denna bransch som vågar visa vad vi går för. Jag hoppas fler tjejer väljer detta yrke, men att de möts med mer respekt redan från start.

Danni