Visst låter det sjukt? Internationella Valutafonden genomförde häromåret en studie som tittade på hur snåla arbetsgivare har råd att vara i 11 olika branscher.

Studien omfattade 10 länder inklusive Sverige, Norge, Danmark, Finland och Tyskland och totalt över en miljon arbetstagare.

I studien, där riktigt små företag är undantagna, konstaterar författarna att arbetsgivaren bara behöver betala en lön som motsvarar 59 procent av värdet arbetstagaren skapar på ett jobb i byggsektorn.

För de flesta andra sektorer ser det ännu värre ut.  Med detta i minne kan vi då fråga oss om vi faktiskt får den lön vi förtjänar? 

Individuell lönesättning – falsk morot

För att skapa engagemang och rättvisa i arbetet har vi i Sverige utvecklat en mycket långtgående modell för individuell lönesättning. I grund och botten låter det rättvist.

Att få betalt utifrån sin yrkeskunnighet, prestation och ansvar. Den som engagerar sig mer, presterar, tar ansvar och utvecklas får högre lön, medan slöfocken får se sig omsprungen i löneligan.

Det första problemet med den individuella lönesättningen är att vi fördelar potten ur en påse, där företaget själva sällan skjuter till något extra för att belöna de som gjort det lilla extra.

Ibland händer det att någon förbarmar sig, men det är knappast någon vinstdelning vi pratar om.

Det andra problemet är att arbetsgivare ofta vill slippa arbeta med individuell lönesättning själva. Det är krångligt, kräver dokumentation, utredning och underlag. Individuell lön ska ju leda till objektiv, inte subjektiv lönesättning.

Det tredje problemet är att den som presterar bättre också gör ”kakan” större. Jobbar du hårdare, tjänar företaget mer.

Du får helt inte en större andel av vinsten du hjälper företaget att dra in, har du tur så växer möjligtvis din lön i relation till den större kakan, men någon vinstdelning är det inte heller här tal om.

Desto snabbare du springer desto längre bort hamnar moroten.

Makten har förskjutits

Det är nu omkring 40 år sedan den individuella lönesättningen fick fotfäste i Sverige och vi kan nu konstatera att det gått sådär. Makten har förskjutits till arbetsgivarens fördel, något som varit negativt för arbetsmarknadens funktionssätt enligt OECD.

Transparent lönesättning med erfarenhetstrappor, särskilda ansvarstillägg och tydliga utvecklingsmöjligheter, så kallade tarifflöner tenderar att i högre grad uppfattas som objektiva och rättvisa.

Kanske är det så att du aldrig får betalt för av 100 procent av arbetet du utför, men med tarifflöner är det ju åtminstone ingen som låtsas som det.

Vill du på riktigt få din prestation mätt: jobba på ackord. En erfaren elektriker kan mäta nästan vilket jobb som helst.