Listan är lång på vad som behöver göras och vad det är som har utlovats av dagens regering.

Det återstår dock att se vad som kommer att levereras och hur detta ska finansieras av den Sverigedemokratiskt ledda regeringen, som fortsatt drömmer om nya jobbskatteavdrag.

Polistätheten ska upp till Europasnitt, militären ska ha två procent av BNP, civilförsvaret ska åter bli robust och en mängd andra områden väntar på både satsningar och pengar.

Växande polis och militär

Åldrande befolkning, en växande polis, en växande militär, fler fängelseplatser och en socialtjänst som ska råda bot på den växande sociala misären i vårt land.

Det är en diger nota som läggs fram, samtidigt har inte den Sverigedemokratiskt ledda högerregeringen mod nog att justera skatterna, utan vill hellre bygga på statsskulden för att slippa få betala i en kommande valrörelse.

Frågan är vilka som ska få betala notan i slutändan?

Att angripa löntagarna har ju tidigare varit en framkomlig väg, genom att försämra socialförsäkringssystemet, men det täcker inte på något sätt de kostnader som ovan nämnda satsningar kräver.

Svältfödd offentlig sektor

Den svältfödda offentliga sektorn fick sitt stora genombrott under regeringen Reinfeldt. Jobbskatteavdragen gav förvisso klirr i kassan för vanliga löntagare, men urholkade i stället socialförsäkringssystemet.

Moderaterna och dess bundsförvanter vill fortsätta med jobbskatteavdragen, men de inser att detta är omöjligt nu mot bakgrund av att den offentliga sektorn inte kan möta den kris som indirekt samma politiska partier varit med om att skapa.

Genom bland annat skattesänkningar och en ohållbar migrationspolitisk som inte lades om för än 2015 av den förra socialdemokratiska regeringen har flera av dagens problem skapats.

Till och med moderatledda enpartikommuner börjar få det skralt i kassan när deras åldrande befolkning börjar kräva äldrevård och hemtjänst.

Det pratas nu allt oftare om skattehöjningar i kommuner som Vellinge, Danderyd med flera. Kommunpolitiker oavsett färg, vet att notan inte kan skjutas upp på andra, utan att man måste ha en budget i balans.

Hade inte det kommunala utjämningsbidraget funnits eller statsbidrag, så hade mängder med kommuner stått på ruinens brant.

Skatteintäkter minskar

Vissa kommuner, med framför allt en ”sovande befolkning” för att använda en moderat metafor har inte behövt tänka på annat än en tillgänglig tomtkö för villor, god stadsplanering och tillgänglig barnomsorg.

Näringspolitik och socialpolitik har man lämnat över till sina grannkommuner där även de egna invånarna arbetar och kommunerna får sina skatteintäkter.

Ingen lycka varar dock för evigt, när kommuninvånarna blir äldre minskar skatteintäkterna samtidigt som kostnaderna ökar.

  • Hans Andersson