Under den senaste avtalsrörelsen var det många medlemmar i Stockholm som blev uppringda av 30-årige Allan Khani.

– När jag ringde och sa att jag var från svenska Elektrikerförbundet blev inte alltid bemötandet så bra, jag märkte att det fanns ett glapp, de trodde att jag var en kontorsnisse. Så jag ändrade mig och sa: ”Hej, Allan, förtroendevald för Elektrikerna här”, och förklarade att jag är elektriker precis som dem. Då ändrades attityden, berättar han.

I början av yrkeskarriär arbetade Allan Khani på olika firmor, bland annat på en firma som inte betalade ut restidsersättning och SL-kort. Det var då han bestämde sig för att gå med i facket.

– Jag hade jobbat där sex månader då jag fick reda på att man hade rätt till restid och sånt. Vi var fem stycken som gick ihop och gick med i facket samma dag. Vi fick hjälp, trots att vi precis hade gått med, eftersom vi var så många.

Några år senare, när Allan Khani var inhyrd till K4 elektriska och där började arbeta med El-ettans avdelningsordförande David Wikström, startade det fackliga engagemanget.

– David tog tag i mig, var väldigt petig när det handlade om skyddsutrustning och sånt, men så fort han förklarade så förstod jag ju. Vi började prata fackliga frågor och vi klickade.

Mycket jobb som inte syns

Inför den senaste avtalsrörelsen fick Allan Khani frågan om han kunde hjälpa till på avdelningen.

– Det har varit jättelärorikt. Det är mycket jobb som sker som jag tycker facket är dåliga på att få ut till medlemmarna, det är mycket jobb bakom kulisserna som inte syns.

Under avtalsrörelsen ringde han runt till medlemmar och förklarade att de skulle vara beredda på konflikt. Han tog även fram konfliktobjekt, alltså arbetsplatser som skulle fungera att ta ut i en eventuell strejk. Därutöver har han gjort skolinformation på Gotland och varit ute på arbetsplatsträffar med ombudsmän i avdelningen.

Även vi som inte är socialdemokrater måste respekteras

Nu är han tillbaka på heltid på K4 elektriska. Det fackliga hjärtat har han fortfarande, men att ta på sig uppdrag tvekar han till.

Vill se ett mer stridbart fack

– Jag som är medlem i Vänsterpartiet känner att facket är alldeles för starkt förknippat med Socialdemokraterna, jag känner mig inte riktigt välkommen. Även vi som inte är socialdemokrater måste respekteras, vi i arbetarklassen måste hålla ihop.

Men han säger att han fortfarande tror på facket.

– Jag tycker facket är bra, men jag vill mer. Jag är rädd att min radikala sida försvinner om jag tar på mig ett fackligt uppdrag. Men skulle facket ändra sig och bli mer stridbara – då skulle jag ställa mig längst fram.