Fotbolls-VM har nu kommit till ett slut och vi kan konstatera att det var Argentina som visade sig vara det lag som skulle ta hem den solida guldpokalen.

Men detta mästerskap har inte varit som de andra, glädjen att få följa de olika lagen och se vilka som sedan skulle stå där som världsmästare har inte funnits under detta mästerskap.

Jag ställer mig själv frågan, varför finns inte den känslan som jag alltid har känt innan?

Man står och pratar i mobiltelefon i en kåkstad.

Qatar, Nepal och migrantarbete

Qatar vill vinna – om det inte gäller migrant­arbetare

Reportage

Fotboll är samhörighet och glädje

Ända sedan jag var liten har mitt intresse för fotboll varit extremt stort. Där jag i många år tränade och spelade fotboll för Balltorp FF där min position var målvakt.

Denna sport som har bidragit till en känsla av samhörighet och glädje. Där hela klubben alltid såg fram emot att följa både EM och VM och se vilken nation som skulle gå segrande ut från dessa mästerskap.

Men varför fanns inte denna känsla 2022?

Att få följa en av tidernas bästa målvakter enligt mig, Iker Casillas, som har varit med och vunnit både VM och EM guld för Spanien och flera titlar i spanska La Liga.

Men varför fanns inte denna känsla 2022 när det återigen var dags för världens största mästerskap att gå av stapeln i Qatar den 20 november?

Olof Lundh sätter ord på just dessa känslor i sin bok ”Templet i Öknen, så köpte Qatar världens största sport”.

Jonas Eriksson vid en röd tegelvägg.
Jonas Eriksson har recenserat Olof Lundhs bok.

Berusad av makt och pengar

Olof tar oss med på en resa som börjar 2010 när dåvarande presidenten för Fifa, Sepp Blatter, står på en scen i Zürich med ett kuvert i handen, i detta kuvert står namnet på det land som kommer få arrangera världsmästerskapet 2022.

Men resan till att namnet som ligger i kuvertet börjar redan långt innan det, och om det är någon som skulle tro att är en slump att det råkar bli Qatar som blir värd rekommenderar jag starkt att läsa denna bok.

Men de människor som skall se till att det hela är möjligt, migrantarbetarna, är inte värda mer än toalettpapper.

Boken tar oss på en resa som speglar en organisation som har blivit berusad av makt och pengar.

Vi får se hur Qatar använder sina extrema mängder av miljarder för att skapa sig inflyttande i sportvärlden, där man nu mer eller mindre styr sporten som en minorettdocka. Vi ser det dyraste världsmästerskapet någonsin på häpnadsväckande 200 miljarder.

Men de människor som skall se till att det hela är möjligt, migrantarbetarna, är inte värda mer än toalettpapper.

Mänskliga rättigheter

Ni kommer se ett Fifa som vill hävda att de är en organisation som enbart arrangerar mästerskap och har därför inte något ansvar eller inflytande över att ställa krav om villkor, löner eller mänskliga rättigheter.

När sanningen egentligen är en annan, där om det är något som Fifa har så är det makt. Makt att ställa just dessa krav mot länder som vill arrangera deras mästerskap.

Ett Fifa som vill hävda att de inte har något ansvar för villkor, löner eller mänskliga rättigheter.

Aldrig har kampen mellan arbete och kapital varit så tydligt som i denna bok, ni kommer få ta del av historier om arbets- och levnadsförhållanden man tror är från 1800-talet.

5/5

Det är i mångt och mycket en tung och jobbig läsning men jag rekommenderar starkt alla att läsa denna bok. Ta del av hur det faktiskt gick till när ett av världens rikaste länder per capita fick möjligheten att arrangera VM 2022.


Gillar du att läsa böcker? Då kanske du vill recensera för Elektrikern?

Hör av dig om vilken bok du vill läsa, så ser vi till att du får boken! I utbyte skriver du en recension till tidningen (om det behövs så får du får stöd och skrivhjälp av redaktionen).

Hör av dig till elektrikern@lomediehus.se


Du glömmer väl inte att läsa Elektrikerns papperstidning? Där finns mer än vad som publiceras på sajt. Bland annat kunde du i nummer 1/2023 vinna ett exemplar av Olof Lunds bok. Missa inte nästa tävling!