”Håll ihop och vinn – eller gör tvärtom och förlora”
"Svensk arbetarrörelse är en helt överlägsen och oslagbar kraft – när den går i takt. När vi inte går i takt och inte håller ihop, så händer det rakt motsatta. Det där måste vi komma förbi. Släpp prestigen", skriver Per-Ola Nilsson.
Det senaste året har det blivit svårare att påstå att rörelsen håller ihop, eller att S är ett arbetarparti. Min uppfattning är klar, men yttre faktorer (läs: borgerlig majoritet och januariavtal) grumlar bilden
Det där är såklart en dyster ingång. Och vi kan såklart sinsemellan sitta och kasta skit på varandra. Det enda som är säkert med det, det är att vi kastar skit på vänner.
Och inte minst, de som tjänar på vår splittring i arbetarleden går helt obemärkt förbi och kan fortsätta underblåsa när vi försvagar varandra.
Historiskt sett så har vi i facken alltid varit som bäst när vi befunnit oss i rörelse mot ett gemensamt mål i kampen för ett jämlikt samhälle, ofta illustrerat av avtalsrörelser.
Då sluter vi upp och lägger meningsskiljaktigheter åt sidan. Då finns bara en riktning. Framåt.
Släpp prestigen. Det är oväsentligt vad var och en av oss kan göra själv.
Jag vet inte om det är pandemin eller annat som på något sätt har fått oss att stanna. Men avtalsrörelsen har passerat, den stora frågan kring trygghet och omställning där reformeringen av LAS ingår har snart också den passerat, valrörelsen närmar sig med heta frågor som en trasig sjukförsäkring och ett uruselt pensionssystem.
Men jag ser inte att vi sluter upp. Leden tunnas ut och arbetsplatserna är tysta. Om något så fortsätter den interna pajkastningen om januariavtal och förbund som agerar på egen hand utan LO familjen.
Så här är det, och det här vet ni alla sedan innan: Håller vi ihop så vinner vi. Oavsett i vilken gren eller på vilken spelplan vi tävlar. Svensk arbetarrörelse är en helt överlägsen och oslagbar kraft – när den går i takt.
Men så här är det också. När vi inte går i takt och inte håller ihop, så händer det rakt motsatta. Vi tär på varandra, gömmer det bästa och tar fram varandras sämsta sidor.
Det där måste vi komma förbi. Släpp prestigen. Det är oväsentligt vad var och en av oss kan göra själv.
Vi kan däremot inte bortse från att till exempel tandhälsan är en allt tydligare klassfråga, där arbetarna lämnas efter.
Vi vill ha ett samhälle och en arbetsmarknad som är bra för oss alla. Då är det frågan om vad vi kan göra tillsammans.
Det är oviktigt vilka förbund som leker med vem, men det är av stort allvar vad vi tillsammans tycker är en rimlig pension. Vi kan egentligen strunta i om beskattningen sker på miljonkonton, eller lyxfastigheter.
Vi kan däremot inte bortse från att till exempel tandhälsan är en allt tydligare klassfråga, där arbetarna lämnas efter.
Mina slutsatser är många. Men några är dessa. Socialdemokratin kan inte förvänta sig ett stöd från arbetarna om man inte tydligt levererar mot arbetarnas behov och intressen. Det där är också själva essensen för att någon ska vilja ge förtroendet genom sin röst på valdagen.
Men på exakt samma sätt kan inte arbetarna förvänta sig ett politiskt inflytande om vi inte är beredda att ta platsen i partiet. Om du inte redan är det så bli medlem i S, gå på medlemsmötet, för fram din åsikt.
Jag vet att våra åsikter är uppskattade och tas emot med öppna armar. Det är också den åsikten som ska realiseras av just samma anledning, för att förtjäna din röst.
När alla avdelningarna samlat sig kring en lista, så framstår en väldigt tydlig bild. Vi tycker nämligen att en klassisk socialdemokrati är det vi vill ha.
Vi måste samarbeta både före, under och efter de politiska förslagen tas fram och genomförs.
Jag har fått det stora förtroendet av de samlade arbetarfacken i Skåne att väljas till ordförande i det Skånska LO-distriktet, och med det också facklig ledare i det Skånska partidistriktet.
I det uppdraget så samlade vi oss mellan alla avdelningar för att koka ner vilka tio politiska frågor vi tycker är allra viktigast gemensamt.
När alla avdelningarna samlat sig kring en lista, så framstår en väldigt tydlig bild. Vi tycker nämligen att en klassisk socialdemokrati är det vi vill ha. Det syns genom våra punkter som t.ex en reglerad arbetskraftsinvandring, fokus på byggande och infrastruktur, en pension att leva på och att jobben ska vara trygga och på heltid.
Det där är ju faktiskt, helt objektivt, både fackens och partiets grund att stå på.
Vi är nämligen två delar av samma rörelse. Nu ska vi bara tillbaka till varandra.
