”Styrkan finns i organisering”

Ett fackförbunds styrka vilar på hur många organisationen lyckas samla som medlemmar. Det handlar i slutändan om vilken relevans vi ska ha i förhandlingar med motparten, men även i samhällsdebatten i stort.

Ett fackförbund som inte lyckas samla en övervägande majoritet av arbetstagarna tappar kraft i förhandlingar, men kväver även kollektivavtalsmodellen på sikt.

Arbetsplatser som saknar medlemmar i facket kommer med stor sannolikhet att välja bort kollektivavtalet.

Fortfarande täcks runt 90 procent av arbetsmarknaden av kollektivavtal, men med sjunkande organisationsgrad kommer detta vara svårt att upprätthålla på sikt.

Vi har under lång tid haft en krympande anslutningsgrad till fackförbunden i landet.

Vår största utmaning är framförallt vår oförmåga att värva landets nyutbildade elektriker.

Framförallt är det yngre som inleder sitt yrkesliv som väljer bort facket, men det finns även ett växande problem med löntagare som väljer att avsluta sina medlemskap.

Elektrikerförbundet är inget är inget undantag i detta sammanhang; även vår anslutningsgrad har minskat markant de senaste åren.

Vår största utmaning är framförallt vår oförmåga att värva landets nyutbildade elektriker.

Många lärlingar väljer idag att inte bli medlemmar, trots att vi har kontakt med dem genom yrkescertifieringen – och dessutom kan de under sin utbildningstid bli elevmedlemmar utan någon avgift.

Det finns ett tydligt samband mellan rekrytering av yngre medlemmar och den fackliga strukturen på arbetsplatsen.

Om det finns lokala klubbar med stark ställning, så värvas oftast nyanställda lärlingar direkt som medlemmar. Vid mindre företag, där anslutningsgraden sedan tidigare är lägre och där den lokala fackliga representationen är svag, så erbjuds sällan nyanställda lärlingar medlemskap.

Medlemmarna måste utbildas också, kunskap är makt. Denna princip gäller i allra högsta grad i arbetslivet. Det handlar både om insikt, men även om att bevaka och ställa krav på sina rättigheter.

De fackliga principerna är förvisso gamla, men i allra högsta grad aktuella än idag. Vi är i grunden en lönekartell som sätter en lägsta prislapp på arbetet.

Medvetna och utbildade medlemmar är en förutsättning för en stark fackförening. Dessa personer värvar nya medlemmar, ställer krav och flyttar fram arbetstagarnas positioner ute på arbetsplatserna.

För att återupprätta gammal ordning, så måste den känslomässiga synen på facket stärkas. Det hänger ihop med att få arbetstagare att både bli medlemmar, men även att ta på sig uppdrag och ställa krav.

Om vi inte lyckas upprätthålla organisationsgraden och avtalsmodellen på sikt, så kommer elektriker och andra löntagare att vara helt utlämnande på marknadens villkor – där endast utbud och efterfrågan påverkar villkoren på arbetsmarknaden.

De fackliga principerna är förvisso gamla, men i allra högsta grad aktuella än idag. Vi är i grunden en lönekartell som sätter en lägsta prislapp på arbetet.

I länder där facket är svagt och få är organiserade är lönerna och villkoren för arbetare mycket sämre än i Sverige.

I exempelvis Tyskland, där endast 15 procent av arbetstagarna är anslutna i fackföreningar, har man för några år sedan infört lagstadgad minimilön som i dagsläget ligger på 1557 Euro – vilket motsvarar cirka 16.100 kr.

Reformen genomfördes 2015 och innebar höjd lön för cirka fyra miljoner arbetstagare som hade avsevärt lägre lön än den då nyinrättade minimilönen. Även idag tjänar stora delar av arbetstagarna inte mer än vad minimilönen ligger på.

Om vi inte lyckas vända trenden på svensk arbetsmarknad och öka organisationsgraden, kommer kollektivavtalens täckningsgrad att minska.

Organisationsgraden är extremt låg och stora delar av den tyska arbetsmarknaden saknar kollektivavtal – vilket innebär att lägstalönen är det enda skydd mot lägre lön som finns.

I de delar av den tyska arbetsmarknaden där facket är starkt – inom exempelvis verkstadsindustrin, där fackförbundet IG metall organiserar stora delar av arbetstagarna – är villkoren däremot goda.

Situationen i Tyskland, och spännvidden som finns mellan olika löntagare, visar på hur viktigt det är med starka fackförbund och hög organisationsgrad för att kunna upprätthålla löner och anställningsvillkor på anständiga nivåer.

Om vi inte lyckas vända trenden på svensk arbetsmarknad och öka organisationsgraden, kommer kollektivavtalens täckningsgrad att minska.

Följden av detta är kraftigt försämrade villkor, och förmodligen på sikt politiska krav på lagstadgad minimilön – vilket vore förödande för arbetstagarnas ställning på svensk arbetsmarknad.

Louise Olsson, vice ordförande Elektrikerförbundet