Dalarna visar att det går: ”Kollektiv­avtal vid upp­hand­ling­ar var en viktig fråga för oss”

Bakgrunden till det som kom att kallas för Handslaget var ett samtal mellan dåvarande distriktsordförande för Socialdemokraterna i Dalarna, tillika Sveriges försvarsminister, Peter Hultqvist, och Kim Söderström. 

– I början av 2017 ringde Peter Hultqvist och frågade om vi kunde ses och diskutera frågor som vi hade nytta av både partiet och facket. När vi sågs enades vi om att driva frågan om kollektivavtal vid offentliga upphandlingar, säger Kim Söderström, ordförande för Byggnads GävleDala.

Upphandlingar och osund konkurrens

Kollektivavtal ett krav vid upphandlingar i Dalarna

Nyheter

Hösten innan hade Kim Söderström och en kollega rest runt i Dala-kommunerna och berättat hur deras bild var av de offentliga upphandlingarna. 

– Vi berättade om hur en stor, rikstäckande firma hade vunnit en upphandling. Firman hade i sin tur styckat upp jobben, och vi fick leka detektiver för att söka olika utländska organisationsnummer. Det var en massa dribbel med skattepengar, men det kom inte in en enda krona i skatt till kommunen. Så det här med kollektivavtal vid upphandlingar var en viktig fråga för oss. 

Det var en massa dribbel med skattepengar, men det kom inte in en enda krona i skatt till kommunen.

Överenskommelsen, Handslaget, som undertecknades i oktober 2017, innebär bland annat att socialdemokratiskt ledda kommuner i Dalarna ska kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling.

Samtidigt ska de S-ledda kommunerna, för att motverka långa entreprenadkedjor, prioritera leverantörer med egen arbetskraft – samt ställa krav på lärlings- och praktikplatser i sina upphandlingar. 

– Vi driver ju inte den här frågan för att vara taskiga mot småföretag, eller några företag över huvud taget, utan för att vi tycker att människor som kommer hit och jobbar ska göra det under schyssta villkor, säger Kim Söderström. 

Kim Söderström berättar att han brukar ge en riktlinje till kommunerna han träffar.

– När det gäller löpande avtalsjobb bör kommunerna inse att hälften av det timpris som anges i anbuden försvinner i sociala avgifter, omkostnader och vinst.

Resten blir kvar till lön för den som utför jobbet. 

– Det är en grov förenkling, men en vägledning. 300 kronor i timmen är inte rimligt, företagen måste upp till 400-500 kronor i timmen för att göra en vinst och kunna betala skäliga löner. 

Vad ser du för problem med priskonkurrensen i offentliga upphandlingar?

– För det första: Människor kommer i kläm. När den som vunnit anbudet har gett ett för lågt pris kan företaget inte betala skäliga löner och villkor. 

– För det andra måste kommunen fråga sig om de verkligen får den produkt de betalar för. Sådant som arbetsmiljö och säkerhet kostar också.  

– För det tredje bygger man svensk infrastruktur med skattemedel. Går man på det absolut billigaste anbudet, och det innebär att det kommer företag utifrån som bara har egenföretagare som säger att de ska betala skatt i sina hemländer – vilket vi vet att de ofta inte gör alls – så förlorar ju Sverige på det. Om den svenska modellen ska fungera så måste det fungera som en cirkel, att skattepengar går in i svenska företag som ger svenska anställda lön som betalar skatt i Sverige. 

– Och i slutändan kommer byggbranschen att tappa massor av kompetens, för vi får inte ut våra lärlingar i arbete.