I kampen mot Covid-19 tyder just nu mycket på att den svenska regerings ”Corona-linje” är ett Alexanderhugg och en mellanväg för att rädda både jobben och folkhälsan.
Säkert vet vi såklart inte förrän först när krisen är över och utvärderingar av hanteringen tar vid. Men kanske har regeringens linje räddat oss från en dystopi.
Det finns dock ett stort hot mot det: ”Gig-ekonomin”.
Nu när diskussionerna går heta om trygg arbetsmiljö är det i gig-ekonomin den enskilde arbetarens ensak hur hen ska skydda sig.
Gig-ekonomi som begrepp kommer från näringslivet och syftar på en arbetsmarknad som, istället för av fasta löntagare, utgörs av tillfälliga ”påhugg”.
Det fackföreningarna kallar daglönare.
De mest utmärkande aktörerna inom gig-ekonomin är plattformsföretagen, företag som Über och Workish för att nämna några.
Alltså företag som inte anställer sin arbetskraft utan bara förmedlar en möjlig inkomstkälla – mot en avgift såklart – trots att de som regel inte tar något arbetsgivaransvar.
Ofta finns möjligheten till inkomst inom servicebranschen, en bransch som drabbas hårt av Covid-19.
Nu när diskussionerna inom flera branscher går heta om hur en trygg arbetsmiljö ska säkerställas är det i gig-ekonomin den enskilde arbetarens ensak hur hen ska skydda sig.
På sidan av plattformsföretagen växer samtidigt andelen med otrygga anställningar, där arbetsvillkoren alltmer liknar gig-jobbarnas.
Anledningen är att det mellan ”gigen” inte finns något anställningsförhållande. Av samma anledning utgår sällan sjuklön om gig-jobbaren skulle bli sjuk.
Resultatet blir sannolikt en hög andel sjuknärvaro och många desperata arbetare som på grund av otryggheten tar just sådana risker i arbetslivet som vi inte har råd med.
Att delar av tjänstesektorn glider över till plattformsjobb är ingen isolerad händelse.
På sidan av plattformsföretagen växer samtidigt andelen med otrygga anställningar, där arbetsvillkoren alltmer liknar gig-jobbarnas.
I kommunerna är i genomsnitt en fjärdedel av de anställda inom äldre- och funktionshinderomsorgen visstidsanställda. Där det finns mycket visstider är i regel deltiderna också många, och de anställda blir då beroende av fler timmar än de som står i anställningsavtalet.
De tillfälligt anställda har helt enkelt inte råd att endast leva på sjuklönen från de garanterade passen ifall de skulle få Covid-19 symptom.
Inom detaljhandeln är det bara tre av tio som har en fast heltidsanställning.
De tillfälligt anställda har helt enkelt inte råd att endast leva på sjuklönen från de garanterade passen ifall de skulle få Covid-19 symptom.
Slutsatsen är enkel. Alla arbetsgivare som nu inte gör allt för att stoppa alla osäkra anställningar är medskyldiga till ökad smittspridning.
Vi som samhälle har inte råd med gig-ekonomin.
