”Möt krigsförklaringen med strejkhot!”
"Hela fackföreningsrörelsen borde hota med strejk om det läckta förslaget om försämringar i Las läggs fram, för det är en krigsförklaring mot allt vad löntagarnas rättigheter heter", skriver Ingemar E L Göransson.
Du kommer in på jobbet om några år och möts av chefen som med en irriterad ton säger:
”Du kan packa ihop dina grejer och åka hem. Här är du färdig. Du är uppsagd!”
Du undrar naturligtvis varför. Var är de sakliga skälen för att du ska sägas upp? Du får inget svar mer än att det är bara så.
”Personliga skäl” är det som anges och som du och facket får när de ska försöka förhandla om din uppsägning.
Lämnar vi över till arbetsgivaren att godtyckligt säga upp så hamnar arbetsmarknaden i en slags limbo.
Nej, så här kan det inte gå till. Inte idag, men om några år – om det förslag som ligger i regeringens läckta förslag, som Arbetet avslöjade i mitten av februari, går igenom.
Förslaget innebär att företag med färre än 15 anställda ska undantas från begreppet ”saklig grund” när det gäller uppsägning av personliga skäl.
Man kan tycka att det är självklart om den som stulit eller förbrutit sig ska få gå. Men så enkelt är det inte, vill jag påstå med min fackliga erfarenhet.
Lämnar vi över till arbetsgivaren att godtyckligt säga upp, och tar lagstiftaren samtidigt ifrån den uppsagde möjligheten att få pröva arbetsgivarens beslut, så hamnar arbetsmarknaden i en slags limbo.
Arbetsgivarens godtyckliga beslut blir det som gäller och det öppnar en dammlucka för missbruk där det räcker att hänvisa till personliga skäl för att bli av med äldre, obekväma, fackliga ombud och så vidare.
Det är blåögt menar jag, och det skulle förflytta arbetsrättsliga tvister till civildomstolarna.
Otryggheten blir istället ett större hot än den redan är på dagens arbetsmarknad.
Enligt de uppgifter som Arbetet presenterade menar tydligen utredningen att det räcker med diskrimineringslagarna och förtroendemannalagen för att mota ett missbruk.
Det är blåögt menar jag, och det skulle förflytta arbetsrättsliga tvister till civildomstolarna – vilket skulle vara en klar försämring.
Det resonemanget förutsätter också att det inte finns olika intressen mellan arbetsgivare och anställda, och att dessa kan ge upphov till konflikter.
Nu kanske någon säger ”det handlar ju om bara företag med max 14 anställda”, men om vi ser till statistiken så får vi en bild av hur stor del av arbetskraften som skulle hamna inom detta härad.
Småföretag med max nio anställda har ca 660 000 anställda och gruppen med 10 – 49 anställda närmare 680 000. De medelstora och stora företagen sysselsätter 1,6 miljoner medan 1,4 miljoner löntagare finns i spannet 1 – 49 anställda.
Förslaget skulle innebära att minst en fjärdedel av arbetskraften i praktiken skulle bli närmast rättslösa.
Av dessa är alltså hela 660 000 i gruppen med max nio anställda, vilket är flertalet företag inom el-branschen och majoriteten av elektrikerna.
Förslaget skulle innebära att minst en fjärdedel av arbetskraften i praktiken skulle bli närmast rättslösa och inte omfattas av de mest elementära arbetsrättsliga rättigheter.
Sannolikt handlar det om minst en tredjedel eller mer, men statistiken (Ekonomifakta) har inte siffror på hur många företag i statistiska spannet ”småföretag” eller anställda som skulle omfattas av försämringen – det vill säga färre än 15 anställda.
Då ska vi också vara på det klara om att den växande delen av företagen finns inom servicesektorn, och där är det i huvudsak små företag med ett fåtal anställda i varje enskilt företag.
På sikt skulle alltså en växande del av arbetsmarknaden sakna anställningsskydd – och arbetsgivarnas godtycke skulle bli allenarådande.
Facken måste säga absolut stopp och nej till dessa förslag, och det nu!
Vad detta skulle innebära för den fackliga organiseringen kan vi lätt se, om vi tar en titt på exempelvis de anglo-saxiska länderna med sin svaga organisationsgrad.
Redan i dag har förbund som Handels och HRF stora problem, och dessa skulle inte bli mindre om utredningens förslag blir som det presenterades i Arbetet.
Facken måste säga absolut stopp och nej till dessa förslag, och det nu!
Transport hotar med strejk om förslaget läggs fram. Det borde hela fackföreningsrörelsen göra, för det läckta förslaget är en krigsförklaring mot allt vad löntagarnas rättigheter heter!
Ingemar E L Göransson är frilansjournalist och författare, med livslångt förflutet inom fackföreningsrörelsen.
