Replik på redaktörskrönika om invandring
Karl Strandberg, SEF verksamhetskrets 8, skriver replik på Anna Norlings redaktörskrönika i Elektrikern nummer 2, 2020. Anna Norling svarar på repliken.
(Bilden har inget samband med texten)
Scrolla ned för att läsa Anna Norlings svar.
Replik:
I förra numret av tidningen (nr 2 2020) skriver Anna Norling en minst sagt anmärkningsvärd ledare. Rubriken är ”Sveriges välstånd behöver invandringen”.
Jag förstår att intentionen är god, hon vill mota främlingsfientligheten i grind. Men att göra det med felaktig fakta, borgerliga argument och chauvinism har ingen plats i en tidning för arbetare.
Först till felaktig fakta. Norling påstår att det råder en demografisk obalans och att det råder brist på arbetskraft. Det stämmer inte!
Men vem behöver i så fall en syrisk elektriker bäst? Det krigsdrabbade Syrien eller det rika Sverige? Svaret är givet.
Sverige har ingen dramatisk ökning av medellivslängden, tvärtom. Såhär skriver SCB:
”Medellivslängden i Sverige har ökat med 0,7 år för kvinnor och ett år för män under perioden 2009–2014. Det placerar Sverige bland de länder i Europa som haft den minsta ökningen.”
Går man 20 år tillbaka har medellivslängden ökat med knappt tre år, inte heller mycket att yvas över.
Till detta ska läggas att Sverige har en hög arbetslöshet. Antalet arbetslösa 2019 uppgick till närmare 400 000, det motsvarar ungefär tre årskullar.
Hur kan man med vetskap om dessa siffror överhuvudtaget tala om brist på arbetskraft?
Så till de borgerliga argumenten. Anna Norling påstår att det krävs en rejäl höjning av pensionsåldern, om det inte vore för invandringen.
Detsamma säger borgarna, och de har med socialdemokratisk hjälp även genomfört det.
Anledningen är inte demografisk obalans, som påvisats ovan. Den är istället att sänka pensionen för arbetare, som inte kan jobba hur länge som helst.
Ghassan och de andra som porträtteras i senaste numret av Elektrikern borde givetvis åka hem och hjälpa till med återuppbyggnaden av sitt hemland.
Påståendet om demografisk obalans används av borgarna även när det gäller arbetskraftsinvandring, det vill säga import av låglönearbetare från öst eller Afrika.
Även här är syftet ett annat än det uttalade, nämligen att dumpa våra löner och arbetsmiljö.
Så till de chauvinistiska argumenten. Låt oss lämna allt ovan åt sidan och hypotetiskt anta att vi faktiskt behöver arbetskraft utifrån för att klara välfärden.
Men vem behöver i så fall en syrisk elektriker bäst? Det krigsdrabbade Syrien eller det rika Sverige? Svaret är givet.
Ghassan och de andra som porträtteras i senaste numret av Elektrikern borde givetvis åka hem och hjälpa till med återuppbyggnaden av sitt hemland.
Men det perspektivet har inte Anna Norling. Hon ser bara till Sveriges bästa och har inga problem med så kallad ”brain drain”, det vill säga att vi snor utbildad arbetskraft från de länder som investerat i deras utbildning.
Anna Norling representerar i sin ledare en politisk korrekthet som inte har någon plats i en tidning för arbetare.
De migranter som getts tillfälligt skydd bör nu återvända och hjälpa till att bygga upp sina hemländer.
Åsikter som framförs på ledarplats, för att motarbeta främlingsfientlighet, borde istället vara följande:
Bristen på arbetskraft inom vården beror i huvudsak på dåliga löner och arbetsmiljö, inte på demografisk obalans.
Höjd pensionsålder är ett borgerligt påfund, vi bör istället kräva sänkt pensionsålder.
Sverige bör ge asyl åt politiska flyktingar. Men de migranter som getts tillfälligt skydd bör nu återvända och hjälpa till att bygga upp sina hemländer. Internationell solidaritet!
Karl Strandberg,
SEF verksamhetskrets 8
Anna Norling svarar:
Hej Karl!
Först och främst vill jag tacka dig för att du tar dig tid att läsa och skriva till mig. Det betyder mycket.
När det handlar om ökad medellivslängd så syftar jag inte på ökningen som skett de senaste åren, även om det handlar om en faktisk ökning, utan om tiden från då vi införde folkpensionen – det vill säga 1913.
Då sattes pensionsåldern till 67 år. Medellivslängden var vid den tiden 56 år för män, 62 år för kvinnor. Sedan dess har pensionsöverenskommelserna utvecklats, likväl som medellivslängden har ökat.
Både för mig och för dig bör det stå klart att såväl Ghassan, som Osama och Yaya hellre hade stannat i Syrien och fortsatt sina yrkesliv där. Men i och med kriget var det inte ett alternativ.
1976 sänktes pensionsåldern till 65 år. Medellivslängden i Sverige låg då på cirka 72 år för män och 78 år för kvinnor. I dag är medellivslängden drygt 84 år för kvinnor och drygt 80 år för män.
Det här är något positivt. Vi lever längre. Vi får även fler friska år. Men andelen förvärvsarbetande i förhållande till de som inte arbetar ökar samtidigt. Det är en demografisk utmaning.
För att råda bot på detta är invandring ett av svaren. Det är min absoluta övertygelse.
Karl, du frågar vilka som egentligen behöver syriska elektriker bäst. Det krigsdrabbade Syrien eller det rika Sverige?
Både för mig och för dig bör det stå klart att såväl Ghassan, som Osama och Yaya hellre hade stannat i Syrien och fortsatt sina yrkesliv där.
Men i och med kriget var det inte ett alternativ. De flydde. Och de flydde hit.
Den som har lämnat allt, byggt upp ett nytt liv på en ny plats, bör kunna fortsätta sitt liv utan att ryckas upp igen.
Vi bör, såväl för deras som för vår skull, se till att de människor som tagit sig hit för ett nytt liv snabbt kommer in i samhället – och att de som har erfarenhet av el-yrket kan försörja sig som elektriker även här.
I övrigt håller jag med om att det är usla löner och villkor som inneburit den brist vi ser vad gäller antalet anställda inom välfärden.
Samtidigt behöver vi människor i arbetsför ålder som kan ta de tomma platser som finns runt om i välfärden.
Coronautbrottet har faktiskt lett till en viss attitydförändring, där permitterade SAS-anställda snabbutbildas för att arbeta inom vården. Vi får se vad det leder till.
Kanske kommer välfärdsyrkena att prioriteras högre i framtiden.
När det handlar om arbetaryrken, inte minst elektriker, så är det få som orkar jobba ens till 65. Så det är självklart att vi måste stå enade i kampen för bättre och säkrare arbetsvillkor.
Det finns ingen motsättning mellan dig och mig i detta.
Vi är alla människor. Det är inget som förändras av nationsgränser. Vi måste arbeta för att alla människor i alla länder har en dräglig tillvaro.
Däremot ställer jag mig frågande till din sista mening, där jag uppfattar dig som att du tycker att migranter har en skyldighet att återvända för att bygga upp sina hemländer.
Det håller jag inte med om alls.
Den som har lämnat allt, byggt upp ett nytt liv på en ny plats, bör kunna fortsätta sitt liv utan att ryckas upp igen.
Vi är alla människor. Det är inget som förändras av nationsgränser. Vi måste arbeta för att alla människor i alla länder har en dräglig tillvaro.
Det är solidaritet för mig.
Anna Norling,
Redaktör, Elektrikern
