Hallå där, Petter Johansson!
Tidningen tog en pratstund med Petter Johansson, ombudsman vid förbundskontoret på Elektrikerförbundet, som kom fyra i Nordiska mästerskapet i tempo, Herrar 40, i början av augusti.
Hur kommer det sig att du tävlade för Sverige?
– Först vann jag en tävling i Stockholm, i slutet av maj. Det var ett linjelopp. Sedan kom jag fyra i SM, också det i linje, i Båstad i slutet av juni. Sedan fick jag ett mejl om att jag blivit uttagen till svenska landslaget, i tempo, till Nordiska mästerskapen på Åland.
Vad tänkte du då?
– Dels blev jag lite förvånad, för jag hade bara cyklat en enda tempotävling innan. Jag trodde att jag eventuellt skulle bli uttagen i linje, men det blev jag inte. Men jag blev stolt och glad, såklart, att bli uttagen till landslaget är ju lite roligt.
Förklara skillnaden mellan tempo och linje.
– Vid linjelopp så startar en massa folk samtidigt och först i mål vinner. Vid ett tempolopp startar man en och en, och bäst tid vinner. Både linje och tempo har sin tjusning, men tempo är än mer det mentala, att pressa sig själv när hela kroppen skriker ”stanna”.
Vad tänker du om placeringen?
– Både ock. På ett sätt förstår jag ju att det är en oerhörd prestation att komma fyra i Nordiska mästerskapen. Det har gått så snabbt, det här är min första riktiga tävlingssäsong. Men två fjärdeplatser på två tävlingar… det hade varit roligt om någon av dem varit en medaljplats.
Men loppet är ju inte kört för det?
– Nä, så är det ju. Och jag har ännu en stor tävling nästa helg (efter denna tidnings pressläggning) i Jönköping. Då är det SM i tempo. Det är den sista stora tävlingen för säsongen.
Varför började du cykla?
– Det började när jag var föräldraledig. Jag ville ha något att fokusera på, att kämpa för. Mitt första mål var att cykla halvvättern. Efter det började jag cykla i grupp, och bestämde mig för att cykla Vätternrundan, det var i ett väldigt makligt tempo. Efter det blev jag totalt fast. Förra året var första gången jag provade på att delta i en tävling. Det var ett kort lokalt lopp.
Då märkte jag att jag måste ha någon form av talang, någon form av lättränad kropp, för det gick rätt så bra, direkt.
Du har ju också fått med dig delar av förbundskontoret på din cykling.
– Ja, och det är ju jätteroligt. Vi har ju ett ganska stressigt och krävande jobb, och jag tror att det är viktigt att hålla sig i trim. Jag har fått med mig Jonas Wallin och Niklas Enström. Vi brukar ha lunchspinning, och i höst ska vi cykla motionslopp.
Vad säger din familj om att du lägger så mycket tid på cyklingen?
– Jag är så oerhört tacksam för att jag får hålla på med det här, av både tidsmässiga och ekonomiska skäl. Min fru Camilla ställer upp så oerhört mycket och det är hon som gjort detta möjligt.
Vad har du för tips till den som vill börja med cykling?
– Gå med i en klubb, cykla med andra, det blir så mycket roligare. Min klubb heter Sumo CC och är en liten fantastisk klubb med en fin gemenskap.