Rotavdrag: Fördelningspolitik och svarta-vita jobb

I december 2008 införde den då borgerliga regeringen möjligheter för enskilda fastighets- och bostadsrättsägare att få Rot-avdrag. Den enskilde kunde minska sina utgifter för arbetskraftskostnader med hälften.

Men har Rot-avdraget gett några nya jobb, har ”svarta” jobb blivit ”vita”? Och vad hände när avdraget 2015 sänktes från 50 till 30 procent? Vi har försökt gå bakom detta. Det finns många antaganden och väldigt lite forskning.

Argumentet för att införa Rot-avdrag, var att byggbranschen skulle kunna anställa fler i den lågkonjunktur som då var, samt att det skulle kunna vara möjligt att ”svarta” jobb skulle kunna bli ”vita”.

LÄS ÄVEN: Per Eklund: “Är företagarnas Rot-statistik trovärdig?”

Mellan starten 2009 och fram till 2015 ökade det utbetalda Rot-avdraget hela tiden för att ligga på nästan 20 miljarder kronor 2015. Efter sänkningen från 50 till 30 procents avdrag 2016, har det sjunkit till hälften, 9-11 miljarder.

För elbranschen ligger Rotavdragen på ungefär 600 miljoner kronor per år, omkring 6,5 procent av det totala bidraget.

Antalet köpare är ganska stabilt över åren. Det är dock en mindre minskning under 2016-2018 jämfört med toppåren innan.

Däremot konstateras att antalet utförare minskat. Totalt är det uppemot 6000 företag som försvunnit ur rotstatistiken sen sänkningen från 50 till 30 procent.

LÄS ÄVEN: Rot-avdrag: Argumenten för och emot

Rot-avdraget handlar om fördelningspolitik, stöd till vissa branscher, svarta och vita tjänster, få folk att anlita hantverkare, och hur man använder pengar i den statliga budgeten.

Skatteverket har en exakt statistik om hur många som använt möjligheten och hur mycket Rot-avdraget kostat staten. Men någon exakt kunskap om hur många jobb det gett, hur stor andel som gått från svarta jobb till vita jobb och tvärtom, finns inte. Det finns inga samlade fakta och ingen forskning.

I en undersökning gjord 2011 svarade de tillfrågade att skulle rotavdraget tas bort, skulle 56 procent köpa tjänsten vitt i samma utsträckning, 21 procent skulle göra det själv, 6 procent skulle köpa svart, 9 procent ta hjälp av anhöriga och 19 procent skulle låta det vara ogjort.

Om man utgår från de siffrorna så är frågan om svarta och vita jobb en liten fråga.

I grunden handlar debatten om prioriteringar av statliga utgifter. Vad lägger man pengar på och vad gör de för nytta.

LÄS ÄVEN: Rotavdrag: Vad säger facken?

Det är massor av fakta som snurrar runt. Från borgerligt håll och från näringslivet pekar man på de positiva effekterna, att svarta jobb blir vita, att man får tillbaka pengarna i mer skatter och att det skapar massor av jobb.

Från vänstersidan argumenteras det om att det är en reform som gynnar de rika och att man kan använda pengarna bättre i andra satsningar. Från fackligt håll har man argumenterat för att ge det till investeringar i allmännyttan.