Josefine Larsson: ”Om det var din dotter”

KRÖNIKA

”Jag önskar att alla ni som kommer i efterhand och stöttar och säger att ni tycker att jag blev illa behandlad, när situationen redan är förbi, vågade stå upp och ta ställning där och då”, skriver Josefine Larsson.

Jag var bara tolv år när jag bestämde mig för att jag ville bli elektriker. Jag vet inte exakt vad som fick mig in på den banan men elektriker skulle jag bli.

Att det var en mansdominerad bransch visste jag, men det var inget jag reflekterade över då. Jag hängde ändå mest med killarna i skolan, hur annorlunda kunde det vara? Idag är jag tjugotre, har jobbat inom branschen i fyra år och älskar mitt jobb!

Men ibland upplever jag saker som får mig att fundera. Fundera på om det verkligen ska vara såhär på en arbetsplats med vuxna människor. Vuxna människor som har egna barn.

Egna döttrar.

LÄS ÄVEN: Feminism och jämlikhet infördes i stadgarna

Bara fyra år i elbranschen, men ändå har jag hunnit höra och se en del. Jag har hört historierna om vad andra har gjort och hur häftigt det var. Jag har sett bilderna som jag önskar jag kunde glömma.

Jag blir äcklad, arg och illa till mods när jag hör vad vuxna män har gjort med och mot tjejer. Det är 2018. Har vi inte kommit längre än såhär med hur vi beter oss mot varandra? Hur vi beter oss mot våra kollegor? Mot andra människor?

Varje dag blir minst en tjej inom byggbranschen nertystad, utfryst, förminskad, sextrakasserad eller till och med tafsad på av någon på arbetsplatsen. Ska vi tjejer behöva gå till jobbet varje dag med en klump i magen och med frågan om vad som kommer ske idag, ekandes i bakhuvudet?

”Var inte så känslig!” ”Ta det som en komplimang att någon tycker att du ser bra ut.” Det är svaret man kan få höra om man tar upp en händelse då man känt sig kränkt.

Men nej, jag tar det inte som en komplimang. Inte när en man, som är gammal nog att vara min pappa, säger att jag har en fin hylla, en go röv eller frågar om jag vill följa med honom in i duschen sen. Det gör jag inte. Jag tar det inte heller som en komplimang om det skulle vara någon i min egen ålder som säger något sådant. Jag ser det som motbjudande.

LÄS ÄVEN: Josefine Larsson: ”Ingen annan än jag har rätt till mitt space”

Men det som verkligen äcklar mig är när jag vet att personen som uttrycker dessa saker, har en dotter eller fler. En dotter som är i min ålder. Som jag kanske vet vem det är eller till och med känner.

Jag skulle bli vansinnig om jag fick veta att min pappa betedde sig på detta sätt mot tjejer på jobbet eller mot tjejer överlag. Har du en dotter? Hur skulle hon tycka om ditt agerande på arbetsplatsen?

Skulle hon vara stolt över sin pappa?

Skoja och skämta är en sak, men det ska vara på lika villkor. Man ska veta vem man skämtar med innan man öppnar munnen. Det är lätt hänt att det blir något dumt som kan såra någon.

Tänk på hur det skulle låta om en tredje person hör vad som sägs, den kanske tar illa upp.

Jag själv tycker om att skoja och skämta en del fast med de jag känner och då vet jag också vart gränsen går. Skulle jag råka gå för långt så ber jag om ursäkt. Så enkelt är det! Det finns så mycket som är roligt att prata och skämta om som inte riskeras att uppfattas som kränkande.

LÄS ÄVEN: Anna Norling: ”Josefine Larsson är inte ensam, det visar #metoo tydligt”

Jag säger absolut inte att alla män är äckel, långt ifrån. Det finns många bra män där ute men tyvärr syns eller hörs ni inte lika mycket som de andra. Det är tyvärr få som vågar stå upp för oss tjejer när det gäller.

Jag önskar att alla ni som kommer i efterhand och stöttar och säger att ni tycker att jag blev illa behandlad, när situationen redan är förbi, vågade stå upp och ta ställning där och då! Alla ni som tycker att tjejer behövs i branschen, säg det och säg ifrån när det behövs.

Vi har faktiskt lovat varandra att stå upp för varandra. Att lyssna på varandra. Att aldrig acceptera eller tysta ner sexuella trakasserier eller övergrepp. Alla har rätt att känna sig trygga och respekterade på våra arbetsplatser!

Till dig som ännu inte har insett att ord faktiskt kan göra ont: Tänk en gång till.

Tänkt om det var din dotter som blev behandlad såhär, hur skulle du känna då? För inte skulle väl du behandla din egen dotter så?

Eller tycker du att hon ska ta det som en komplimang?

Josefine Larsson