Härskartekniker och diskriminering i fokus
Foto: Christina Smedbakken
Kvinnokonferensen på Lastberget samlade ett 50-tal kvinnliga elektriker. Foto: Christina Smedbakken
Foto: Christina Smedbakken
Föreläsaren Kristina Gow samtalar med en av grupperna under konferensen. Foto: Christina Smedbakken
Grupperna spelade upp olika scener som beskrev härskartekniker och diskriminering från elektrikerlivet. Foto: Christina Smedbakken
”Vad uppskattar du mest hos en arbetskamrat?”
Det var en av frågorna som de 50-talet kvinnor som samlades på Lastberget i Bålsta under höstens kvinnokonferens hade att ta ställning till.
Deltagarna fick fyra alternativ att välja på: yrkeskunskap, vänskap, tillit eller ”annat”. Den största gruppen valde alternativet ”tillit”, varav flera motiverade med att yrket kräver att man vågar lägga sitt liv i en annan människas händer. Andra valde alternativet ”annat”, där de lade in begreppet ”respekt”. På arbetet krävs det att vi respekterar varandra, inte bara yrkesmässigt.
– Vi bör också ha respekt för varandras olika kroppar, inte förminska någon, inte kalla varandra för ”lilla gumman” till exempel, var en av kommentarerna.
LÄS ÄVEN: ”Feminism är bra för facket – och arbetsgivarna!”
Föreläsaren Kristina Gow talade om de fem härskarteknikerna: osynliggörande, förlöjligande, underhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Hon lät sedan deltagarna diskutera de olika härskarteknikerna, och om de själva varit utsatta – eller utsatta för någon form av diskriminering på arbetsplatsen.
LÄS ÄVEN: Kan en diskrimineras kan alla diskrimineras
Många kände igen sig, även om flertalet sade sig trivas bra på jobbet. Att vara kvinna i ett så mansdominerat yrke som elektrikeryrket är både kämpigt och roligt.
– Jag har blivit kallad ”lilla gumman” så många gånger. Men jag har också varit med så länge, sa Ninni Blom, som är kontaktperson för Elqvinnorna, det nätverk som anordnar de årliga kvinnokonferenserna.
LÄS ÄVEN: ”Har vi verkligen inte kommit längre än tidigt 1900-tal?”
Fyra elektriker berättar
Under konferensen passade Tidningen Elektrikern på att prata särskilt med några av de närvarande elektrikerna. Här berättar de om sina yrkesval.
***
Julia Wiksten, 25 år, Borås, Aktiv El Göteborg.
Har tidigare arbetat i Norge och på Prizta bemanning, senast som inhyrd hos Aktiv El. Numer fast anställd på företaget.
Julia Wiksten
Foto: Christina Smedbakken
– Det känns bra eftersom man vet att man får vara på samma ställe. Just nu är jag ute i Mölndal på ett lägenhetsbygge.
Varför valde du elektrikeryrket?
– Jag har alltid gillat att pilla och laga sånt som går sönder. Min omgivning sa att elektrikeryrket skulle passa mig.
Skulle du rekommendera yrket?
– Ja, tröttnar men på det ena så finns det alltid något annat i yrket. Man kan aldrig bli fullärd.
***
Lotta Ljung, 55 år, Ljungs elektriska i Karlskoga.
Har arbetat som elektriker sedan 1978. Farfar startade företaget på 1940-talet.
Lotta Ljung.
Foto: Christina Smedbakken
– Egentligen var jag inte alls intresserad av att bli elektriker. Jag ville arbeta med hästar. I nionde klass ville jag prya som veterinär, men det gick inte. Vrång, men snäll, som jag är så tänkte jag inte prya alls. Men då sa farsan att jag fick hänga på honom, hjälpa till att dra trådar. Sedan dess har jag varit kvar.
Kan du rekommendera yrket?
– Ja, det är ett roligt, omväxlande yrke med hyfsat betalt.
Hur är det att vara kvinna i ett så mansdominerat yrke?
– Många kunder förväntar sig en man, men de tycker oftast att det är väldigt trevligt att det kommer en kvinna. Jag trivs, fast som sagt: jag hade hellre velat hålla på med hästar.
***
Susanna Söderlund, 23 år, Karlskoga, Toroma automation i Degerfors.
Hur kom det sig att du blev elektriker?
Susanna Söderlund Foto: Christina Smedbakken
– Jag ville gå en utbildning där jag kunde börja jobba direkt. Jobbet går i släkten, både storebror och pappa har arbetat som elektriker, pappa var även ombudsman inom elektrikerförbundet.
Att det blev ett arbete i Degerfors beror på att kärleken, numera exet, fanns i Karlskoga.
– Jag trivdes, så jag stannade kvar. Jag har verkligen utvecklats under de här åren. Min nuvarande arbetsplats är så varierande.
Skulle du rekommendera elektrikeryrket?
– Ja, folk kanske tror att det är tungt, men man kan alltid få hjälp, alla skulle klara av det.
I dag arbetar Susanna som ensam tjej bland 20 kollegor.
– Jag har väldigt bra kollegor, alla visar respekt. Det spelar ingen roll att jag är tjej.
***
Lisa Wiberg, 28 år, Assemblin, Umeå.
Sedan i våras färdig högskoleingenjör inom elektronik och datateknik.– Jag ville göra något nytt. Jag har arbetat som elektriker sedan 2008.
Lisa Wiberg Foto: Christina Smedbakken
I väntan på ett arbete som motsvarar utbildningen arbetar Lisa kvar på Assemblin som elektriker.
– Jag var skolless efter högstadiet. Jag valde ett program där man blev något direkt. Jag hade pryat på en elektrikerfirma och tyckte det var kul.
Skulle du rekommendera elektrikeryrket?
– Ja, om man vill arbeta med kroppen. Många tror att det är tungt, men det är inga stora problem. Yrket är utvecklande och varierande.
Anna Norling
anna.norling@mittmedia.se
De valdes in i Elqvinnorna
Under konferensen på Lastberget valdes också representanter till nätverket Elqvinnorna.
Ordinarie: Ninni Blom, Katarina Berg, Madeleine Nilsson, Nina Alexandersson, Cia Holm, Karolina Johansson, Josefin Larsson, Tina Jacobs, Madelene Briestål, Linn Söberg, Malin Gustafsson,
Suppleanter: Christine Svedjestrand, Helen Moberg, Emily Uppvall, Kim Ståhl, Helena Sjöberg, Katarina Åström, Tove Holmgren, Malin Haqvinsson, Pia Dahl.
Kontakt kommunikatörerna: Elin Gustafsson Fagerlind
