Leif från Skärhamn har trivts bra på samma firma i 50 år
Tjörnbor är kända för att vara kära i sin hembygd. Leif Gunvaldsson från Rånäs (strax utanför Skärhamn) är inget undantag. Han slutade skolan som sjuttonåring en fredag sommaren 1967 och började ett jobb på lagret måndag morgon hos Rylanders Elektriska. Där han hade haft pryo tidigare. Och där hos Rylanders är han kvar än i dag - femtio år senare. Och trivs fortfarande lika bra. Det ni!
– Ja men jag har ju varit iväg från Tjörn lite. Läste till elektriker två år på Centrala Verkstadsskolan i Mölndal och bodde på elevhem, sedan lumpen i cirka ett år som signalist på Göta Ingenjörregemente (Ing 2) i småländska Eksjö, berättar Leif.
Jag träffar Leif nere i gästhamnen i Skärhamn. Där har han monterat upp nya elskåp på pontonbryggor.
I den gamla skuthamnen ligger i dag segelfartyget Lady Ellen som vårrustas, stora motorbåtar, små skal och vanliga snipor och en och annan fiskebåt.
Gjorde mig illa i handen uppe i en mast på 30 meters höjd en gång. Det var inte kul innan man lyckades klättra ner.
Det har hänt en hel del både i Skärhamn, på Rylanders och i elbranschen sedan Leif började jobba. På lagret hade han 2,75 kr i timmen.
I arbetsuppgifterna ingick att laga strykjärn (man bytte bottenplattan) och kokplattor. Idag ligger elektrikerlönen på cirka 193 kronor timmen.
ylanders har funnits på Tjörn sedan 1922. De har haft elbutik och erbjudit elektriska tjänster länge på olika platser i Skärhamn och har traditioner som få.
För Leif har det varit självklart att vara med i facket. Han har varit medlem sedan 1970 och haft olika fackliga uppdrag genom åren. Hälften av de tio montörerna är med i facket. Så har det varit nästan hela tiden. Tjörn och det fackliga har av tradition varit lite speciellt. Åtminstone förr.
– Det har varit ett omväxlande och självständigt jobb. Jag har sluppit att åka iväg på traktamentsjobb och jag tillhörde inte de som tog jobb i Stenungsund när petrokemin byggdes upp. Jag cyklar till och från jobbet, hämtar min firmabil och lämnar tillbaka den efter jobbets slut. Trivts på mitt jobb och med arbetskamraterna.
Chefen/ägaren som tittar förbi och småpratar lite verkar också uppskatta Leif. De är liksom lite släkt dessutom visar det sig.
– Tjörnandan är väl att vi är ganska energiska och lite hemkära, säger Leif.
Under ett halvt århundrade (!) händer en hel del i yrket och branschen. Det är inga strykjärn som repareras i dag. Leif uppskattar att man blivit av med blykablarna och VP-rören och uppskattar alla bra verktyg och apparater som man haft som hjälpredor.
Det är gott om jobb i skärgårdskommunen. Under sommarmånaderna ökar folkmängden från 15 000 till nästan 45 000 tack vare. Det byggs om, till och nytt för både bofasta och många fritidshus. Här finns få industrier men väldigt många småföretag.
På Tjörn har några av Europas största rederier funnits. De flesta elektriker har i olika perioder haft jobb för fiskenäringen och andra fartyg, på varv och i de större hamnarna.
– Jag har klarat mig bra från arbetsskador och kroppen håller ihop. Fast några smällar har man åkt på som krävt lite lasarettsvård. Gjorde mig illa i handen uppe i en mast på 30 meters höjd en gång. Det var inte kul innan man lyckades klättra ner.
Till sommaren får det vara nog. Då är det pension som gäller.
Och mycket mer tid som kan ägnas åt intresset Tjörns Motorförening som ska fylla 40 år 2018. Klubben började med rally men nu är det mest folkrace som gäller.
Elektriker på Tjörn
I skärgårdskommunen Tjörn finns nio elfirmor. Elektrikerna har cirka 30 medlemmar i kommunen som tillhör Verksamhetskrets 10.