Orättvisa är bränslet för Jonas

De som följer Jonas Wallin på Facebook, har i sommar fått en blandning av matlagning till mormor, båtresande, Almedalen, motorcykel och indignerade inlägg om israelernas angrepp på Gaza och Isis terror i Irak.

Strax efter midsommar konstaterade han också att Svenskt näringsliv målat ut honom som särskilt hemsk i en rapport. ”Bra. Då har jag stått upp för medlemmarna.”, konstaterade han.

Det är synd om familjen som inte får åka. Jag vägrar. En tre rätters middag i New York är baksidan på det här uppdraget.

Däremot har det varit tunt med de återkommande kommentarerna om SJ och deras sätt att sköta tågtrafiken.

– Allt har blivit sämre på tåget.

De allt för indignerade åsikterna om SJ, brukar hans döttrar få honom att ta bort.

Men med två timmar på tåg varje dag mellan Nyköping och Stockholm, hinner han känna av både förseningar och reskamrater.

– Vi är ett gäng som reser varje dag. På uppresan försöker jag hinna med mail, facebook och tidningar. På hemresan i stort sett ingenting.

En gång i tiden fanns Anna Lindh med i resesällskapet.

– Varje morgon delade hon ut dagens tidningar till de andra på tåget med uppgift att läsa allt som stod om utrikesfrågor. Men jag var för ung då för att vara med i sällskapet.

I snart 20 år har han pendlat till jobbet. Först till Eskilstuna, sen till Stockholm. Ibland blir det Elektrikerförbundets övernattningsrum, ibland blir det resor ut i landet och världen.

Men resandet i arbetet gör att han absolut inte vill ut och resa på semestern.

När jag var elva år började jag köra på bana.

– Det är synd om familjen som inte får åka. Jag vägrar. En tre rätters middag i New York är baksidan på det här uppdraget.

Avkoppling handlar mycket om motorer. Landsvägshoj, motocrosshoj och båten.

I sin ungdom satsade han all ledig tid på motorcykel. Först motocross, sen speedway.

– När jag var elva år började jag köra på bana.

Pappa Rolf har varit Mr speedway i Nyköping under många år. Jonas satsade rätt hårt under tonåren.

– Jag hade kunnat bli bra.

Mest körde han i Griparna i Nyköping, men han har också varit utlånad och körde ett par år tillsammans med två år yngre Tony Richardsson i Masarna.

– Han var inte speciellt bra då Tony. Men så ett år kom han med fem nya maskiner, och det dröjde inte förrän han tog ett VM-silver.

1990 beslutade Jonas Wallin att lägga ner speedwaykarriären. Två juniorlandskamper och flera vinster över Tony Richardsson fick räcka.

När man kommer med in i depån är man tillbaka helt och fullt. Men det blir inte så många tävlingar per år.

– Gjorde en beräkning sista året. Det året hade jag dragit in 85 000 och speedwayen hade kostat 75 000. Då var det ändå lågbudget. Var nog inte juste mot Carina.

Det fick bli familjen i stället för motorcykeln.

– Vi hade fått barn, så det var inte försvarbart att fortsätta. Jag var borta mer då än jag är nu. Tänkte jag skulle bli en duktig familjefar.

Jonas Wallin var länge borta från speedwayen, men började intressera sig igen för 6-7 år sen. I dag har han förmånen att följa världsåkaren Andreas Jonsson på nära håll. I garaget står också en speedwaymotor, som han inte vill släppa trotts att det finns spekulanter.

– När man kommer med in i depån är man tillbaka helt och fullt. Men det blir inte så många tävlingar per år. Jag körde Andreas Jonssons hoj på knattebanan i Hallstavik förra året. Nya hojarna är annorlunda än min hoj.

Jag kanske har lite bråttom. När jag blev vice ordförande var jag väldigt ung.

Han var bara drygt 20 när han la av speedwayen. Han har alltid varit ung. 14 år gammal flyttade han hemifrån. Som 25-åring var han klubbordförande. 41 år gammal var han LO:s yngste förbundsordförande. Fortfarande är han yngst, några månader till godo på Per-Olof Sjöö, ordförande i GS-facket.

– Jag kanske har lite bråttom. När jag blev vice ordförande var jag väldigt ung. Jag hade tolv år som elektriker. I grunden är det för lite. Jag tror ibland att vi gör det lite för tidigt.

Elektrikerförbundet har varit lite utanför den innersta kretsen inom LO. Först vid senaste LO-kongressen fick Elektrikerna och Jonas Wallin en ordinarie plats i LO:s styrelse.

– Det är frustrerande att bli behandlad som lillebror. Vi känner oss inte som det. Men LO:s nya ledning har det blivit toppen.

Han skräder inte orden när han talar om den gamla LO-ledningen och han är inte glad i hur Wanja Lundby-Wedin skötte jobbet.

– Hon sket i allt vi tyckte.

Något mer nöjd med den nuvarande ledningen och han är stolt när han citerar Karl-Petter Thorvaldssons beskrivning av Elektrikerförbundet som Sveriges mest välorganiserade fackförbund.

Det är frustrerande att bli behandlad som lillebror. Vi känner oss inte som det.

Jobbmässigt började han på Elajo efter skolan.

– Första morgonen jag var där kom fackombudet Ville Wallin. Satt och väntade på mig när jag kom. Vi hade 100 procent uppslutning på alla mötena. Första jobbet jag gjorde, var när jag drog all el i hamnkontoret i Nyköping.

25 år gammal var han på ett klubbmöte och var rasande över att de inte fick betalt av att ha egen bil.

Det slutade i att han blev klubbordförande. Så var det fackliga i gång. 30 år gammal var han ombudsman och sedan kom han till förbundskontoret. 2009 blev han förbundsordförande.

Det är nästan 20 år sen du jobbade som elektriker. Fixar du hantverket fortfarande?

– Jag drömde i natt att jag tog anställning på en firma i Stockholm. Jag är ingen stjärnmontör, men jag skulle klara jobbet.

Jag minns att jag stod och lyfte talarstolen. Den vägde väl 30-40 kilo och när jag märkte det visste jag inte hur jag skulle ställa ner den utan att det skulle bli en smäll.

Att komma ung till förtroendeposter var inte alltid helt enkelt. 2003 valdes han till förbundssekreterare.

– Då hade det gått väldigt fort. Då var jag djävligt rädd gå upp i talarstolen. Jag minns att jag stod och lyfte talarstolen. Den vägde väl 30-40 kilo och när jag märkte det visste jag inte hur jag skulle ställa ner den utan att det skulle bli en smäll.

I dag har han inga problem att prata för elektriker. Men när han var i Ryssland nyligen och det var presskonferens med sex tv-bolag, blev det svettigt.

– Man får inte banga för det man är rädd för. Men det finns en sak jag hatar över allt annat. Det är middagar, där jag ska tacka för maten.

Varför engagerade du dig i facket?

– Pappa var klubbordförande på sågen i Sjösa. Men jag tror inte det kommer därifrån. Det är mest en känsla av att jag hatar allt som är orättvist. Har alltid varit arg över det som inte är som det ska.

Det är mest en känsla av att jag hatar allt som är orättvist. Har alltid varit arg över det som inte är som det ska.

Han lärde sig klara mig själv väldigt tidigt och klara av allt.

– Jag flyttade hemifrån när jag var 14 år. Bodde i Trosa, Vagnhärad och Västerljung. Måste ju få in pengar och då jobbade jag åt olika bönder.

Har du kontrollbehov?

– Det har blivit mycket bättre. Finns inte möjlighet att ha koll på mer än det man själv har att utföra. Måste lita på att de andra gör det de ska.

Tidigt valde han bort motorsporten, för familjen och jobbet. Så småningom valde han också bort ett aktivt politiskt arbete i socialdemokraterna till förmån för fackligt arbete. Han var vice ordförande i arbetarekommunen, och satt i kommunstyrelse och fullmäktige. I dag är det hustrun Carina som kandiderar på andra plats på Socialdemokraternas valsedel.

Men det märks att han är stolt över Nyköping och att han haft visioner för en utveckling av staden. Vi promenerar vid hamnen och in mot centrum och han kan stadens historia, i allt från Nyköpings gästabud 1317 och fram till hur man byggde om stadens silos till ett bostadshus.

När vi träffades var hon undersköterska och jag elektrikerlärling och 10-20 000 vardera i skuld. Så är det klart att det är mycket lättare i dag.

Talmannen Per Westerbergs stora bostad fnyser han lite åt. ”Ärvda pengar”.

Vi talar om klassresor. En osäker men rebellisk ung elektrikerlärling som i dag är en maktfaktor i svenskt arbetsliv.

– Klassresa försöker jag inte tänka. Men vi talar om det Carina och jag. När vi träffades var hon undersköterska och jag elektrikerlärling och 10-20 000 vardera i skuld. Så är det klart att det är mycket lättare i dag. Klassresor brukar innebära att man byter vanor och umgänge. Det har inte jag gjort.

Vad innebär en maktposition? Hur mycket lockar det att få vara med och bestämma?

– Det är fan så mycket bättre att bestämma än att bara tycka. Ju längre man är med, ju lättare går det. Tror inte det beror på kompetens. Man lyssnar på ett annat sätt. Får ett nätverk och lär känna folk. Man märker att man fått en annan vetskap om saker och ting. Man kan förstå varför olika saker sker.
Visst märker han att människor lyssnar.

Elektriker generellt är ganska stridbara. Det gör oss ganska starka som förbund. Hans Tilly brukade säga att enda gången jag får skäll är från elektriker.

– Åker jag ner till stadshuset i dag, så får man ju tala med folk. Det blir ett annat mottagande.

Du har en ganska lågmäld profil?

– Men jag är envis. Är man envis kan man driva en fråga under längre tid. Sällan man får rätt på en gång. Klokare ha en lägre framtoning, i stället för att driva fram en votering. Blir en mer demokratisk process. Stig Larsson (Jonas företrädare) var ungefär likadan.

Elektrikerförbundet har stuckit fram näsan och blivit uppmärksammade en del.

– Elektriker generellt är ganska stridbara. Det gör oss ganska starka som förbund. Hans Tilly (Byggnads tidigare ordförande, reds. anm.) brukade säga att enda gången jag får skäll är från elektriker.

– Vi är ganska vana att jobba själva och ta egna initiativ. Det är få yrken som är så självständiga. Skulle tro att tänker man väldigt mycket, så kommer man fram att man har rätt väldigt ofta. Då tänker man inte ta någon auktoritet som kommer utan att ifrågasätta.

Ett av problemen i dag är att folk vill för lite. Men man kan inte vara nöjd när allt går åt fel håll. Det saknas inte saker att vara arg på.

Att sitta i ledningen för stora organisationer leder ofta till interna motsättningar.– Det är starka viljor. Har man kommit till en viss nivå har man en starkare vilja. Då kan det komma hårda ord.

Vad ska du göra i framtiden?

– Faktiskt något jag funderar på. Om jag sitter den här perioden ut, har jag suttit 15 år i ledningen. Då är jag 51. Ska man göra nånting annat så ska man göra det då, annars är det för sent. Men jag vet inget som känns som en sån utmaning. Att jobba med fackliga studier skulle locka mig, det är en utmaning på ett annat sätt än vad man har i dag. Det skulle inte kännas som en utmaning hamna i riksdagen eller i EU.

Orkar man ha gnistan kvar?

– Jag är inte orolig för att tappa drivkraften. Men det är en slags vardag med möten, som inte är direkt spännande. Sen beror det på vilka frågor som är aktuella. Ett av problemen i dag är att folk vill för lite. Men man kan inte vara nöjd när allt går åt fel håll. Det saknas inte saker att vara arg på.

Man kan inte prata om solidaritet dit eller dit. Måste vara hela vägen annars är det inte solidaritet.

Under sommaren skrev han tillsammans med flera andra förbundsordföranden en artikel om Gaza, där de argumenterade för en bojkott av varor från ockuperat område.

– Man kan inte prata om solidaritet dit eller dit. Måste vara hela vägen annars är det inte solidaritet. Att bara prata elektrikerförbundet, blir man ett hamnarbetarförbund som bara slås för sitt, men då har man ju ingen påverkan på övriga samhället och världen. Vi är med i en världsorganisation.

Men det finns de som menar att fackliga ledare inte ska blanda sig i politik och internationella frågor?

– Det är många som inte förstår hur man påverkar. Ska man få en bättre arbetsmiljö, då lär man se till att inte HRF (Hotell- och restaurangfacket) blir piskade om dagarna. Då piskar de snart oss också. Om man jobbar med asbest i Norge, får man snart arbeta med asbest här. Allt hänger ihop. Vi har det som vi har det, för att Margret Thatcher fick hållas så länge i England och Ronald Reagan i USA.

– Men medvetenheten om det internationella har ändå ökat. Man ser att intresset för åtminstone Norden och Europa har man en annan förståelse för.

Om man jobbar med asbest i Norge, får man snart arbeta med asbest här. Allt hänger ihop.

Offentligheten och hans engagemang har också sitt pris. Under senare tid har han mottagit hot från rasistiska krafter.

– Jag blir förbannad. Egentligen tänker jag i väl odemokratiska tankar. Men det är ynkliga människor. Nån som gapar på stan. Vad ska man göra åt det. Det kanske är fel men jag tycker det är ynkligare när de går på tjejer.

Strax efteråt slår han ifrån sig.

– Bryr mig om den där skiten.

Hur kopplar du av?

Åka hoj är det bästa, cross eller på vägen. Plocka svamp. Plocka bär har jag inte tålamod för.

– Ibland är man bara slut. Man går ner sig och det finns ingen energi kvar. Åka hoj är det bästa, cross eller på vägen. Plocka svamp. Plocka bär har jag inte tålamod för.

Du tjänar rätt bra?

– Det går ingen nöd på oss. Svårt och säga hur mycket man unnar sig. Mer att man inte behöver oroa sig speciellt mycket. Jag tjänar 60 000 plus arvoden från styrelser i Afa och Riksbyggen. Det är klart man tjänar bra. Mycket pengar för att det är mycket timmar.