På jakt efter elektriker

I LO-tältet står ett gäng från Unga Elektriker.

– Man kan lätt tro att ungdomar inte är så intresserade av vad vi vill, när de är där för att festa och lyssna på bra musik, med oj så fel vi hade, säger Henric Hagberg från Unga Elektriker.

Vi träffar också elektrikern Jonny Eriksson på fälten framför en av scenerna en förmiddag, och i det tomma festivalområdet väcker han uppmärksamhet.

Med 50 000 festivalbesökare fördubblas Borlänges befolkning under några dagar i slutet av juni. Sen slutet av 90-talet har Peace & Love vuxit till Sveriges största musikfestival. Till skillnad från många andra festivaler försiggår allt inne i stan.

Vi går ut i vimlet och letar efter elektriker. Vi hittar några som är lite mer aktiva än vanliga festivalbesökare.

28-årige Jonny Eriksson gick ut som gymnasieelektriker i Rättvik 2003. Morfar och morbror var elektriker och inspirerade. Han jobbade som lärling något år och gick sen en utbildning på trä- och hantverkslinjen vid Gnesta folkhögskola.

Så småningom kom han tillbaka till elektrikerjobbet och jobbar nu som serviceelektriker på Rättviks Elektriska AB.

– Det är ett toppenjobb, bästa jobbet.

Med sina kunskaper som elektriker och trähantverkare och sitt musikintresse började han för några år sedan att fundera på att bygga en ”Popmaskin”. Gitarrhalsar, en gammal synt, digitaltrummor, reläer och en massa andra delar inbyggda i en mdf-skapelse.

– Jag hade tröttnat på att spela gitarr och ville lära mig klaviatur.

qSå började han fundera på skapelsen. Det kan vara lite svårt att förklara vad ”Popmaskinen” är, men man kan kanske beskriva det som en mekanisk synt.

Lackerad i läcker ljusblå billack så väcker den uppmärksamhet.

– Jag har testat mig fram. Ville se hur det funkar. Gitarrerna har jag byggt om tre gånger. Totat mig fram. Ibland har jag gett upp. Jag funderar hela tiden hur man ska lösa det. Det har varit en jädra resa.

När Elfa Distrelect anordnade en tävling på facebook anmälde sig Jonny och nyligen vann han prylar för 20 000 kronor.

Nu är planen att bygga en ny större ”Popmaskin”.

– Nästa ska det nog bli med bas och trummor. Då ska han också använda Telecastergitarrer i stället för Stratocaster. Det blir lättare att byta strängar.

Jonny och flickvännen Kristina, som dansar och sjunger, har uppträtt en hel del med gitarr och sång och dans under namnet Krystal and Jonny boy. Mest utomlands. På Peace & Love uppträder de för första gången med ”Popmaskinen”.

– Drömmen är att kunna leva på att vara ute och spela.
När vi ställt upp underverket på det för stunden nästan tomma festivalområdet, så kommer några besökare förbi och beundrar skapelsen.

– Kreativiteten har fått en ny innebörd, så jävla ballt, säger en förbipasserande.

Efter Peace & Love åker Jonny och Kristina till Åland på en annan festival och under hösten väntar en hel del musikjobb.

– De är väldigt justa på firman, säger Jonny.

Precis som i det övriga samhället kan man se klassamhället på festivalen. Man kan se det i om man har dyra fjälltält eller ett billigt från Jula vid boendet på campingen. De som inte har råd med 2000 kronor till biljetten jobbar in sig som funktionärer och får slita tufft.

Festivalen anmäldes till arbetsmiljöverket i år på grund av vad man ansåg var ”slavliknande” arbetsvillkor för funktionärerna.

Med en förhållandevis stor publik i den gyllene medelåldern, med många föreläsningar och debatter, får festivalen trots alt en lugnare prägel en vad som rapporterats från andra musikfestivaler.

Här på området finns de politiska ungdomsförbunden. ”Ungdomens Almedalen” har det ibland kallats. Här finns också entusiastiska aktivister från Greenpeace, Amnesty och andra liknande organisationer.

Här möter många ungdomar också fackligt aktiva för första gången. Flera fackliga organisationerna har egna tält. LO har ett tält där ungdomar från LO-förbunden turas om att informera om fackliga frågor och tävla på olika sätt. Byggnads har en bräda där man får testa att slå i en spik.

På samma plätt står Göran Greider från Dala-Demokraten där han läser dikter och intervjuar personligheter.

I LO-tältet träffar vi Oskar Larsson, Joel Larsson, Henric Hagberg och Jeanette Roos från Unga Elektriker.

– Det kändes nästan lite skrämmande att höra hur många hade så dålig koll på sina rättigheter och att det var många ungdomar som jobbar svart och inte visste att de gjorde det eller varför det inte var bra, säger Henric Hagberg.

Ibland går de runt på campingen, ibland står de på festivalområdet. De har LO-material med sig, en extra upplaga av Elktrikern och annat informationsmaterial.

– De olika facken jobbar i olika pass, berättar Oskar Larsson.
Det gäller att få kontakt med ungdomar på väg ut i arbetslivet, som kan behöva information om fackliga organisationer, facklig verksamhet, avtal och lagar.

– Till vår hjälp att komma igång med samtal har vi ett quiz med frågor om vad som gäller på jobbet med löner, arbetsvillkor och kollektivavtal. Frågorna är ganska klurigt ställda för de som inte har så bra koll på facket och allt vad det innebär. Men det gjorde att vi fått många bra och intressanta diskussioner kring frågorna, berättar Henric Hagberg

Arbetet resulterade i ett sextiotal inträdesansökningar till LO:s fackförbund och 3 000 inlämnade quiz-blanketter.