Den nya tidens cirkus med nya tidens cirkusarbetare
Loreen gick hem i stugorna och hos juryn och vann årets svenska uttagning till Eurovisionsschlagerfestivalen. Det är en schlagercirkus som engagerar och upprör. Under sex veckor lockade Svt miljontals tittare och upp emot hundra tusen arenabesökare runt om i landet.
Elektrikern besökte deltävlingen i Leksand. Där var det Björn Ranelid som var kung, älskad och hatad. Att det var Molly som vann deltävlingen var det knappt nån som märkte. I finalen kom Ranelid och Sara Li sist.
Men vi tittade lite bakom scenen. Vilka är det som sköter all teknik vid en sån stor modern cirkus.
Melodifestivalcirkusen besökte i år sex ishallar runt om i Sverige. Hallarna används inte bara till ishockey.
Dagens hallar är på samma gång enorma evenemangshallar. Kampen om att få arrangemang som Melodifestivalen är hård. Det betyder mycket för varje arena.
I år är det Globen i Stockholm, Scandinavium i Göteborg, Tegera Arena i Leksand, ishallen i Växjö, Rosvalla i Nyköping och Malmö Arena, som dragit vinstlotten.
Till varje arena kommer något som kan beskrivas som ett modernt cirkussällskap. Tolv lastbilar fyllda med teknik. 250 personer som lever ett liv i kappsäck under sex veckor. Arenan ska byggas upp och rivas varje vecka.
Vi besöker Tegera Arena i Leksand några dagar innan tredje delfinalen. Klockan är nio på morgonen och det är ganska lugnt.
Ett gäng av elektriker och ljus- och ljudtekniker har jobbat till fyra på morgonen. För att hinna med all teknik jobbas det tvåskift några dagar.
Det stora mediala intresset i just Leksandsdeltävlingen, knyts kring Björn Ranelids inhopp i cirkusen. Har han verkligen nåt där att göra? Meningarna är delade.
För de som förbereder det tekniska, blir musiktävlingen nästan en bifråga. Det är samma sak som ska göras vecka efter vecka. Bygga upp och riva ner. Det enda som skiljer är en del saker som ska in på scen tillsammans med res-pektive artist. Och så att det är ett nytt hotell och en ny ort.
Medan vi vandrar runt i arenan samlas ett 20-tal fotografer och kameramän för att planera arbetet. Ett välkänt ansikte med ljust skägg håller i genomgången.
Det förekommer lite olika uppgifter hur många det är som följer med på cirkusen. 200, 250 och 300 personer nämns. Verkar inte som att det är nån som riktigt vet.
En del är naturligtvis Svt:s produktionsfolk. De andra är de som fixar allt annat. Allt från säkerhetsfolk till elansvariga.
– Vår uppgift är att göra om varje ishall till en inspelningsstudio, säger Axel Ekblad.
Han är ansvarig för hela tekniken. Inte direkt lastgammal.
Han är egenföretagare och säljer sin arbetskraft till just den här produktionen varje år. I åtta år har han hållit på. Är det inte melodifestivalen, kanske det är Idol eller något annat liknande.
Men han är inte ensam om att vara egenföretagare.
I stort sett alla som jobbar utanför Svt:s egen personal är egenföretagare. Här är det inga större företag och jag hittade inga anställda och därmed heller inga medlemmar i Elektrikerförbundet.
– Vi har ingen elektriker med behörighet med oss. Allt vi jobbar med är 230 volt, vi har inget som kräver 400 volt. Arenan har egna elektriker, säger Axel Ekblad.
– Jag kunde åka hem i två timmar i går, säger Gustaf Tydén, en av ett 20-tal, som egentligen aldrig kommer hem under sex veckor. Orsaken till att han kunde besöka sin sambo i två timmar var att cirkusen kommit till Leksand och Gustaf bor i Falun, några mil bort.
Många av de andra har i alla fall söndagen som en ledig dag, som de kanske kan tillbringa med familj.
Gustaf Tyden är ljustekniker och lever ett kringflackande liv. Under några år gick han på en specialiserad utbildning på Boom Town.
– Jag sätter ljusriggar som sitter i taket och lyser på stjärnorna och icke-stjärnorna i publiken.
– Det här funkar bra. Man tar vara på tiden hemma bättre, när man väl kommer hem. Utbildningen vad det bästa jag gjort. Min magister, Rättvikspöjken Peter Pihlblad, är också med på turnén.
Efter hockeysargen möter jag Stockholmaren Joel Papmehl som ska sätta upp ljus. Han är en så kallad dimmer man, uppkallad efter den tiden man använde dimmer. Nu är det annan teknik som gäller.
Joel är en av de som har åkt runt på det här sättet i sju år. Precis som de flesta i detta sällskap så är han egenföretagare. Melodifestivalen är en del av många olika projekt han hoppar på.
– Jag har halkat in i det här på ett bananskal. Har ingen elbakgrund, är helt självlärd. Hela branschen är uppbyggd på frilansare, säger Joel.
Han konstaterar att det kan bli mycket arbetstid och mycket obekväm tid när de är ute på jobb.
– Vi avtalar för varje projekt och normalt gäller 40-timmarsvecka. I alla fall utslaget måste det göra det.
Med tiden utkristalliseras de som trivs att jobba ihop.
– Det är mycket samma folk som åker runt. Samma folk som åkt runt i sju år. Man jobbar ihop som ett fotbollslag, säger Joel.
Det fina för arrangörerna med att åka runt till ishockeyarenor, är naturligtvis att man får in mycket folk och får in mycket pengar i inträdesavgifter.
För två år sedan uppskattade tidningen Resumé att festivalturnén totalt omsatte 100-115 miljoner kronor. I år är det troligen mer.
En annan positiv effekt av att använda ishallar, är att det i stort sett ser likadant ut i alla arenor. Den som ser på TV har nog svårt at identifiera från vilken arena delfinalen sänds.
Men det finns en skillnad för många av de som jobbar med produktionen. På alla arenor utom i Växjö och Nyköping, finns det ett en och en halv meters mellanrum mellan rinken och läktarna.
Det är på dessa 1,5 meter som all kabel ligger.
I Växjö och Nyköping måste de dessutom ha ett mobilt dieselaggregat för elen. I Leksand finns det ett ställverk strax utanför arenan.
Nu är schlagercirkusen slut för i år. Alla inblandade tar sig nu andra projekt i nya städer med nya arrangörer.
