Stanna upp ett tag.
Se er omkring bland era arbetskamrater.
Hur ser de ut?
Vad vet du om dom?
Vad har de för tankar och drömmar?

Märkliga frågor kan tyckas.
Men jag blir helt klart orolig för vår bransch.
Vi pratar inte så mycket med varandra.
Vi vet lite om familjesituationen, vilket lag de hejar på och kanske vilken typ av musik de lyssnar på om det är rock.
Men där tar det slut oftast.
Det finns givetvis undantag.

Ta det rent statistiskt så så borde det finnas homosexuella, transsexuella och bisexuella på varje byggarbetsplats.
Jag har aldrig träffat någon.
Är sådant inte märkligt?
Är det så att vi har en mall för hur vi byggnadsarbetare ska vara?
Det vanligast förekommande är vit man, medelålders, lyssnar på rock och tycker om fotboll.

LÄS ÄVEN: Tema: Varför så få tjejer?

Visst det är en stor grupp och en vanlig grupp. Det är inget fel på den gruppen alls.
Men är det verkligen en så stor grupp egentligen?
När sprang du på en elektriker som läser poesi, dansar styrdans och samlar på frimärken senast?
Jag tror givetvis att vår yrkesgrupp rymmer alla olika individer som finns i ett samhälle. Men de kanske drunknar i vår jargong.

Vilken trosuppfattning tror du dina kollegor har? Är de ateister, kristna, hinduer eller muslimer? Är de med i ett samfund eller har de sin tro för sig själva?
När jag stannar upp och tittar runt bland mina kamrater i förbundet så ser jag givetvis det samma som ni. Visst vi pratar mycket känslor, att alla ska få vara som de är, alla människors lika värde. Men vi speglar alla av oss i varandra.

LÄS ÄVEN: Har vi verkligen inte kommit längre än tidigt 1900-tal?

Får alla verkligen utrymme och den plats varje individ förtjänar på våra arbetsplatser?
Uppmanar vi våra kollegor att vara sig själva och växa som människor?
Behandlas varje individ med den respekt de förtjänar av deras företag? Ni som är arbetsgivare, arbetsledare, chefer och HR-personal: ser ni verkligen er personal?

Visst vi är personal som ska leverera ett hantverk.
Men vi är så mycket mer än enbart det.
#släppmännenfria