Sträck på er, medlemmar i Elektrikerförbundet!

Det fackliga arbetet i vardagen kan vara slitsamt, och det kan vara otacksamt. Då är det viktigt att ta vara på segrarna, och känna stolthet över det arbetet vi genomfört tillsammans.
Förra veckan kunde vi räkna till inte mindre än tre stora segrar. Den första är så klart installationsavtalet, som blev klart. Det blev löneökningar i linje med samordningen, med 6,5 procent på tre år. Men också förbättrade pensioner, reseregler, viloregler, ackordsfördelning, permissionsregler och arbetsmiljö. Dessutom en arbetstidsförkortning med två timmar.

Att vi kan sluta bra avtal är det bästa beviset för vår fackliga styrka. Det är styrkeförhållandena mellan oss och arbetsgivarna som avgör hur bra avtal vi kan få, och vår sammanhållning både i LO och i förbundet är det som ger oss styrka.
Men hur bra vi än är på fackligt vardagsarbete och förhandlingar, så har det funnits ett stort hinder för att bedriva ett effektivt fackligt arbete: Lex Laval. Lagen som infördes för att förhindra facket att ställa krav på utländsk arbetskraft. Lagen som krävt människoliv vid högspänningsledningarna och i byggställningarna. Lagen som gjort det omöjligt för facket att arbeta solidariskt med arbetare från andra länder som är verksamma i svenska upphandlingar.

Men från och med den första juni i år, kan vi säga bye, bye till Lex Laval. Det är en seger vi har kämpat för i tretton år, och som vi kan vara mycket stolta över. Det blir inte sämre av att det parallellt sker vissa förbättringar i lagen om offentlig upphandling.
Inte så långtgående som regeringen först föreslog, men tack vare en uppgörelse med KD kommer vi nu få regler som gör att upphandlingar i kommun, stat och landsting över ett visst gränsvärde måste ha avtal motsvarande kollektivavtalsnivå. Inget av det här hade varit möjligt utan att var och en av oss i vårt förbund, och de andra LO-förbunden kämpat så länge och enträget, aldrig gett upp utan fortsatt påverka, opinionsbilda, berätta för våra arbetskamrater och bedriva fackligt basarbete.

Men är det någon som märker allt det vi gör i facket? Politikerna och arbetsgivarna har uppenbarligen blivit påverkade, men vet folk om vilken nytta vi gör? Ja, ytterligare en anledning till stolthet är den mätning av anseende för institutioner, företag, medier och organisationer som Kantar Sifo presenterade i förra veckan.
För första gången mättes förtroendet för Elektrikerförbundet, och det visade sig att vårt förbund är det av LO-förbunden som svenskarna har mest förtroende för. Värdet var på plus 35, vilket är över medel för ideella organisationer generellt (33) och över medel för facket generellt (29). Glädjande var också att förtroendet för facket överlag ökat från 22 till 29, vilket är en rejäl ökning.

Förra veckan gav oss anledning att sträcka på oss. Det är inte en rörelse med problem vi ser. Det är en rörelse som flyttar fram sina positioner. Vi tror på oss själva, och vi tror på varandra. Det är den kraften som ger oss energi att styra upp den där utbildningsdagen, att skriva protokollet, berätta en gång till om lönesystemet, värva en till medlem, och förklara arbetsrättslagstiftningen för hundrade gången. Och det är den kraften som bygger förändring.
Det har vi bevisat om och om igen genom historien, och vi fortsätter göra det vi finns till för – skriva bra avtal för vår bransch, påverka politiken att skapa förutsättningar för en bra arbetsmarknad och vinna människors förtroende för det vi gör.