Både industrifacken och arbetsgivarna är beredda att förhandla om ett treårigt avtal. Men när det gäller innehållet verkar parterna stå långt ifrån varandra.

Förhandlingarna om ett nytt industriavtal som ska skapa ett ”märke” för alla andra avtal, leds av ”opolitiska ordföranden”, opo.

I veckan la de ett förslag till parterna om ett treårigt avtal. Från både arbetsgivare och fack har man ganska snabbt sagt att man är beredda att förhandla om ett treårigt avtal.

”Facken inom industrin är beredda att förhandla vidare om ett nytt avtal under förutsättning att löneökningarna är de rätta, att det finns med ytterligare avsättningar till deltidspension/flexpension samt en låglönesatsning för LO-förbunden.”, skriver de fackliga organisationerna i ett pressmeddelande.

Dessutom kräver facken att arbetsgivarnas ”långtgående krav på försämringar” inte finns med i ett kommande avtalsförslag.

Även från arbetsgivarhåll är man positiva till ett treårigt avtal, med säkrad arbetsfred.

Facken inom industrin har krävt 2,8 procent i löneökning under ett år plus en låglönesatsning.

Arbetsgivarna har bjudit 1,5 procent. Dessutom finns omfattande krav på förändringar av villkoren, bland annat flexiblare arbetstid. Dessutom har man från Teknikarbetsgivarna hotat med att säga upp Industriavtalet om IF Metall går ut i konflikt. Det nuvarande Industriavtalet går ut den sista mars, om tre veckor, och tills dess ska alltså parterna försöka nå en överenskommelse.

Facken har hela LO i ryggen, där andra fack kräver ett så högt märke som möjligt och att låglönesatsningen finns med. Bakom arbetsgivarna strider Svenskt näringsliv för att få in en kil om bland annat flexibel arbetstid, som sen kan kopieras i andra avtal.

Facken i industrin består av fackförbunden GS, IF Metall, Livs, Sveriges ingenjörer samt Unionen.

Per Eklund