”Facket ska vara ute på skolorna och arbetsplatserna oftare”
Vi träffar 25 unga stockholmselektriker några dagar på LO-skolan Åkers Runö. Unga elektriker mitt i livet och produktionen. Boende och verksamma i landets främsta tillväxtregion.
Vad har de för tankar om jobbet och facket?
I Stockholms län finns det 26 kommuner. På två procent av Sveriges yta lever 20 procent (2,1 miljoner) av landets befolkning. Här finns också en stark ekonomisk tillväxt. Stockholm ligger faktiskt i toppskiktet bland världens huvudstäder. Huvudstadsregionen är attraktiv. Befolkningen ökar med två fullsatta SL bussar varje dag eller närmare 40 000 om året.
Här står också 70 000 i bostadskö. Det skulle behöva byggas 20 000 bostäder om året, men takten ligger på hälften i bästa fall. Samtidigt byggs det ständigt om, renoveras och nyproduceras. Och inte sällan byggs det stort.
– Vi kommer totalt att vara uppåt 130 elektriker som arbetar på Nya Karolinska sjukhusets nybyggnader. Bygget omfattar 320 000 kvadratmeter motsvarande 22 Hötorgsskrapor. Jag har jobbat här i två år och vi räknar med jobb här fem år framöver, säger Robin Björklund, 26 år, som arbetar som elektriker på Skanska Installation El som har elentreprenaden.
En storstadsregion är totalt beroende av att det finns elektriker som ordnar värme, kyla, kraft och belysning för alla bostäder, kontor, industrier, affärer och nöjen. Här konsumeras enorma mängder energi och elektriska installationer ska underhållas. Enbart omfattningen av ROT-jobb är enorm.
Det finns en ungdomlig elektrikerkår i Stockholm. Av över 3 000 aktiva elektriker i länet och på Gotland är var tredje under 30 år. Fackligt tillhör man verksamhetskrets 1 det som tidigare kallades El-Ettan.
På träffen diskuterade man unga i facket. Claes Melkersson, 22 år, ungdomsansvarig och yrkesverksam elektriker på AJ:s Elservice, höll sin första ungdomsträff. Han är själv ung elektriker och var lite ”pirrig” inför denna träff. Claes drog igång ett grupparbete kring hur man tyckte och tänkte och efterlyser fler unga som vill engagera sig fackligt och vill ha in förslag på aktiviteter (postbox.mitt@sef.se).
De flesta av deltagarna tyckte informationen till unga om aktiviteter och verksamhet var dålig. Flera erkände att intresset att engagera sig kan vara lågt hos många unga. Mycket konkurrerar om uppmärksamheten och jobbet tar sin tid. För många tar arbetsresorna i storstadens köer mycket kraft. En snabb ”gallup” visade att bara sju av 25 kollar på förbundets hemsida, bara sex kände till Unga Elektriker på Facebook. Däremot läste 18 av 25 tidningen Elektrikern.
Stockholmsungdomarna skickade iväg några väldigt klara budskap till förbundet. Man vill att facket oftare är ute på skolinformation och har fler träffar med lärlingarna på företagen. Alla ville ha mer arbetsplatsbesök.
Arvid Sjögedahl som var en av initiativtagarna till Unga Elektriker var med på träffen. Men inte i den egenskapen utan som ombudsman i Region Mitt. Arvid berättade och hade grupparbeten om ideologi och avtalen. Satte in den fackliga kampen i sitt sammanhang.
Under träffen gick man också igenom ”Trygghetspyramiden” för elektriker. Det handlar om de lagar, avtal och olika försäkringar man har som medlem och som anställd på ett företag där det finns kollektivavtal. Johan Heinonen, FOLKSAM berättade om hur det hängde samman och vad det kan betyda i trygghet och reda pengar för medlemmen och anhöriga i livet olika skeden.
– Vi ville träffa unga stockholmselektriker, bygga upp kontakter och nätverk. Såklart vill vi ha fler som deltar i våra aktiviteter men också som engagerar sig fackligt. Då måste man ses och ha trevligt tillsammans, det är så man lär känna varandra, säger Claes Melkersson.
Leif Göbel
