– Elqvinnorna är ju ett fint forum och så, men jämställdhetsarbetet måste vara större och bättre än så här. Ska vi arbeta med jämställdhet på riktigt så måste vi bjuda in männen, säger hon när vi träffas på Elektrikernas kontor i Göteborg. 

Det var när Johanna Stiig valdes in i styrelsen för avdelning 2 i början av året som hon insåg att förbundets jämställdhetsarbete inte fungerade som hon önskade.  

– Jag kunde inte vara med på första styrelsemötet, men där utsågs jag till jämställdhetsansvarig. De sa att ”du fick jämställdhetsposten, det är en liten grej, ingen brukar göra något med det”. Jag svarade ”men skojar ni med mig? Vad gör alla andra jämställdhetsansvariga i de övriga avdelningarna?” och fick till svar: ”Ingenting tyvärr, det som finns är Elqvinnorna. Men det är inte tillräckligt, för vi exkluderar männen.”.

Utbildning i jämställdhet

Johanna Stiig menar att det inte räcker med Elqvinnorna för att arbeta med jämställdhet i branschen. 

– Det är jättebra att vi har det här skyddade forumet för kvinnor där de kan ställa frågor de inte är bekväma med att ställa i andra sammanhang, men om vi ska arbeta med jämställdhet på riktigt så måste vi få med männen. Det kan inte bara vara kvinnorna som står för jämställdhetsarbetet.

Johanna Stiig frågade runt och fick till svar att det fanns en ABF-utbildning i jämställdhet för medlemmar och förtroendevalda. Hon skickade inbjudan till alla klubbar i avdelningen och skrev att avdelningsstyrelsen förväntade sig att varje klubb skickade åtminstone en person. 

– Så många blev det inte, men det blev ett gäng personer i alla fall, alla män, och så jag själv.

En person i svart jacka står utomhus med grönska i bakgrunden.

Ska vi arbeta med jämställdhet på riktigt så måste vi bjuda in männen

Johanna Stiig

Lämnade en del att önska

Utbildningen ägde rum i höstas, men lämnade en hel del att önska, tycker hon. 

– Det handlade mycket om hur man som person ska arbeta med jämställdhet, hur man är en bra medmänniska, och väldigt lite om hur man ska arbeta med det på arbetsplatsen. Jag funderade på om vi kunde ta fram något eget istället. 

Sagt och gjort. Nu har en ABF-handledare bokats in till nästa år, för att hålla i ett kurstillfälle för förtroendevalda i avdelningen, med ett mer anpassat innehåll för elektriker.

Hur lockar vi fler tjejer till el-branschen?
– Den frågan är jättesvår. Jag är med på olika utbildningsmässor för att visa att det finns tjejer i branschen, men jag tror att vi måste börja tidigare, för när eleverna ska välja till gymnasiet så är det redan många som tror att de inte kan bli elektriker just på grund av att de är tjejer. Vi måste förändra normer, och det tar tid.

Och för att få fler kvinnor att stanna i branschen?
– Machojargongen måste bort helt från byggena. De yngre är mycket bättre än de äldre, men det finns fortfarande en jobbig jargong och kvinnor blir utsatta på byggena, sådant som att deras telefonnummer skrivs ut på väggarna. Cheferna måste ta sitt ansvar och se till att sådant beteende inte förekommer. 

– Jag har alltid kunnat stå upp för mig själv och säga ifrån, men jag tycker inte att man ska behöva kunna det för att arbeta i vår bransch. Man ska kunna vara en helt vanlig person och vara i vårt yrke och inte behöva bli illa behandlad och må dåligt på jobbet.

Första kvinnliga montören

Johanna Stiig var den första kvinnliga montören på Elektro-Centralen när hon anställdes som lärling 2011. 

– Det var min lärare på elprogrammet som tipsade dem om mig. I dag har jag åtminstone två kvinnor av 90 kollegor, så jag är inte ensam kvinna längre.

Hon menar att jämställdhetsarbetet är en viktig fråga, och hoppas på att förbundet tar med det i utbildningsplanen för både medlemmar och förtroendevalda.

– Det generella har varit: ”vi jobbar med jämställdhet för vi har ju Elqvinnorna”. Jag menar inte Elqvinnorna något illa, men man är nog ganska rädd att trampa dem på tårna. Jag tycker att vi måste vara bättre och arbeta bredare än så – alla ska med.

Johanna Stiig

Ålder: Fyller 33.

Bor: I Olofstorp med två barn.

Gör: Elektriker på Elektrocentralen i Göteborg.

Utbildningen: ”Gick elprogrammet i Lerum, vi var tre tjejer i klassen och det var nog den enda gången det har varit så många tjejer på det programmet. Under praktiken på byggen blev jag oftast bra bemött, men en del kunde vara riktigt jävla dregiga, En målare sa till mig att ”en kvinna ska stå i köket”. Jag svarade att ”det jag ser är att jag gör ett bättre jobb än vad du gör på det här bygget”, jag tänkte att ”jag ska fan visa dem”. Sån är jag och jag hoppas att mina barn blir likadana. Jag önskar att alla barn ska mötas med samma respekt oberoende vilket kön de har.”

Facket: ”Alltid varit medlem, det har jag från mamma, hon är aktiv i If Metall. Ville gärna engagera mig, men tänkte att ”jag väntar tills barnen blev lite större, då kan jag ta itu med att förändra världen”. Det är nu snart tre år sedan jag gick in i klubbstyrelsen på företaget. Jag ringde till klubben och sa att ”nu vill jag vara med”. Sedan i mars i år är jag ordförande i klubben.”