Trion som renoverar i Guds hus

Klas Kristensson står utanför den gula kyrkan från 1930-talet och nickar uppåt.

– Just nu spikar jag kabel där uppe, i tornet. Sakristian gjorde vi nyss klart, konstaterar han.

Man skämtar något om predikstolen.

– Jodå, även där är elen dragen, säger Frank Gåsberg.

De är båda anställda sedan många år på det gävlebaserade företaget Skogmurs El där Tony Nordström är grundare och chef. Han konstaterar att det är ett speciellt uppdrag som de har fått.

– Vi måste tänka oss för lite extra, inte bara borra. Man måste fundera på hur kablar ska dras för att det ska bli så snyggt som möjligt och synas så lite som möjligt. Kanske utnyttja det gamla om det är möjligt. Det är mest noga i kyrksalen, förstås, eftersom det är där det syns, säger han.

Tidsplanen största utmaningen

Det är full aktivitet på platsen.

Projektet startade 2018 och ska enligt den nuvarande planen vara klart i november 2021. Men eftersom kyrkor är speciella, och kulturmiljölagen måste följas, finns alltid en risk för förseningar.

– Den största utmaningen är att tidplanen hålls, så att vi kommer fram med det vi ska göra. Det är många olika yrkesgrupper och det gör det komplicerat. Det är dessutom många fler än vid vanliga uppdrag som har någonting att säga. Arkitekt, arkivarie och andra. Det ska till exempel vara färgkoder även på sådant vi sätter upp, så brukar det inte vara i vanliga fall.

– Ja, just nu jobbar vi nog 150 procent, ler Frank Gåsberg.

Viktigt att följa kulturmiljölagen

Karin Gadde Jennische är byggnadsantikvarie på Länsstyrelsen som har tillsynsansvar när det gäller kyrkliga kulturminnen.

– Det innebär att det är viktigt att följa kulturmiljölagen. En kyrkobyggnad, som den här, har ett nationellt intresse. Så även om den ägs av Svenska kyrkan får inte ägaren göra som man vill. Eftersom det är ett stort projekt blir det mycket vi måste tillståndspröva, berättar hon och konstaterar att det till exempel i det här projektet måste använda spikklammer och inte skruvklammer

Så det är därför Klas och Frank spikar kabel i tornet den här dagen.

– Men vi kan aldrig ställa villkor om vem som ska anlitas för ett uppdrag, bara hur det ska göras. En antikvarisk medverkan, just här genom Länsmuseet Gävleborg, ser till att villkoren åtföljs, berättar Karin Gadde Jennische.

Kan behöva dra längre väg

När det gäller just el säger hon att det är speciellt när schematiska elritningar ska förvandlas till verklighet.

– På plats kan det ju se annorlunda ut. Då kan det generellt i kyrkor, inte just i det här projektet alltså, hända att en elektriker tänker på ett sätt och antikvarien på ett annat. Det är inte alltid så att en ledning ska dras från A till B, vilket i andra sammanhang vore naturligt, om det sker i en kupol till exempel. Här måste vi luta oss mot kulturmiljölagen och då krävs kanske att man drar en längre väg för att dölja så mycket som möjligt.

Men säkerheten är förstås ändå viktigast.

– Vi kan förstås inte ha orginalel från 1930-talet. Och brandlarm, som inte fanns då, måste naturligtvis finnas nu. Men vi kan däremot ställa krav på placering av skyltar och att de röda kablar som normalt används till brandlarm får en annan färg här, säger Karin Gadde Jennische.

Modern och säker el

All el ska bytas i kyrkan. Genom åren har förstås en del bytts men det fanns en del original från början av 1930-talet. Bland annat fanns gammal värme i själva kyrkbänkarna.

Nu ska modern och säker el in. Det handlar om belysning, kraft, golvvärme, inbrottslarm, brandlarm, passage och annat som i många stora projekt.

Just med Staffans kyrka är det dessutom en extra dimension på jobbet, då både själva den gamla kyrkan renoveras och det samtidigt byggs en helt ny källare under själva kyrkobyggnaden där det tidigare i princip bara var krypgrund.

De tre tar med oss ner och visar runt:

– Här ska samlingslokaler, kök, hiss och annat få plats. Det är inga riktiga golv än så länge så det gäller att inte trampa på de blå slangarna som är värmeslingor i golvet, säger Frank Gåsberg.

”Ett jobb man kommer att minnas”

Det är en ganska spektakulär satsning. När det gäller källaren har dock byggnadsantikvarien inga synpunkter eftersom den inte påverkar kyrkorummet.

Man kan ju tänka sig att en del spännande fynd gjorts under kyrkan men, nej, det mest intressanta var nog några gamla innebandyklubbor (!) som dök upp.

Klas Kristensson konstaterar:

– Det blir utan tvekan ett jobb man kommer att minnas. Mycket är naturligtvis vanligt elektrikerarbete men det kräver planering lite utöver det vanliga för att det ska bli bra.

Trion är rutinerad. Något som nog kan ses som en styrka inte minst i ett sådant här projekt där erfarenhet är en hjälp både för att klara stress och en del speciella lösningar.

”Tekniskt och lite klurande”

Klas som är yngst, 44 år och därmed ändå har runt 25 år i yrket, kommer från Göteborg ursprungligen. Han funderar på frågan varför han blev elektriker.

– Det var nog självklart med ett hantverksyrke. Farsan och storebrorsan var snickare, men jag blev jag elektriker. Första året gick jag elutbildningen på Angeredsgymnasiet och sedan sista året i Kortedala, minns han.

Frågan bollas vidare till Frank som är 55 år.

– Det är länge sedan nu, men det verkade väl helt enkelt vara ett intressant och bra yrke, varierande och fritt. Jag gick min utbildning på Polhemsskolan i Gävle, berättar han.

Samma skola gjorde Tony, nu 59 år, till elektriker.

– Jag tänkte att el kommer man alltid att behöva. Nu har jag en son som går där, på just elprogrammet och han verkar också tycka att det är intressant. Jag gillar att det är tekniskt och lite klurande, säger han.

Facket en självklarhet

För alla tre är det självklart att vara med i facket – även om Tony numera är arbetsgivare.

Frank slår fast:

– Det är en självklarhet att vara medlem som jag ser det. Det är en solidaritetsfråga. Man är starkare tillsammans. När allt är frid och fröjd märker man inte av det men när det blir sämre tider…

Han låter meningen hänga i luften.

Tony skjuter in:

– Och försäkringarna är ju bra och viktiga, om något skulle hända.

Klas skrattar:

– För mig var det nog så när man var ung och ny att alla sa att man skulle vara med och, ja, då gick jag förstås med och på den vägen är det.

Om de är nöjda med yrkesvalet?

De funderar lite tillsammans över frågan och, absolut, med tillsammans bortåt hundra års yrkeserfarenhet enas de om att elektriker var ett bra val och ord som ’intressant’, ’fritt’, ’tvingas tänka lite’, ’varierande’, ’hitta lösningar’, ’självständigt’ dyker upp.

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad
Foto: Britt Mattsson