Service­el­ektri­ker – en­samma men till­samm­ans

Tillsammans med kollegorna Tobias Iderfjell och Karl Kihlström träffar Stefan Malmborg tidningen i fackets lokaler i Jönköping. Det senaste året har varit annorlunda, på många sätt.  

– Kunderna med kommersiella fastigheter blev livrädda i början av pandemin, de drog ned till miniminivå. Det var katten på råttan, och råttan på repet. De hade i sin tur hyresgäster det gick dåligt för, säger Stefan Malmborg. 

I dag konstaterar de att pandemin ändå inte slog så hårt mot deras företag lokalt. 

– Vi har haft bra att göra hela tiden, konstaterar Karl Kihlström.

Arbetet som serviceelektriker innebär att ofta byta arbetsplats. Vissa gör jobb hos privatpersoner, andra hos kunder som fastighetsbolag.

Jag gillar inte ackord. Jag vill göra ett bra jobb. Det sätter jag högre, det handlar om yrkesstoltheten

Tobias Iderfjell är ett av skyddsombuden på firman, han säger att Corona-pandemin har inneburit ett större fokus på den smittorisk som finns för yrkesgruppen. 

– Vi är ju väldigt utsatta egentligen, när man tänker efter. Vi flyttar runt på väldigt många arbetsplatser. Vi har handsprit i bilen, och det är typ den skyddsutrustning vi har. Men det är ju upp till en själv också, att tänka på det här med avstånd och så. 

En sak som har förändrats under pandemiåret är att det nu finns tydliga regler i lunchrummet. De handlar om avstånd och att man delar upp rasterna så att vissa äter en tid, och andra en annan tid. Allt för att minska trängseln. 

Titeln serviceelektriker bär de med stolthet. 

– Det krävs en bredare kunskap att arbeta på service än på entreprenad, ofta brukar man börja med entreprenad för att lära sig yrket. Som serviceelektriker är man mer utlämnad, man måste klara sig själv, säger Stefan Malmborg.

– Bemötandet är a och o, du måste skapa en kemi med kunden, tillägger Karl Kihlström. 

Att vara serviceelektriker innebär ett stort ansvar. 

– Vi har funktionen som ledande montör och har även kundansvar, vi sköter ju allt själva. Telefonen ringer nästan varje kväll hemma. Det så nära som det går att köra själv, att vara egen, säger Stefan Malmborg. 

Men det är ingen i sällskapet som vill starta eget. Det är skönt att få gå hem när klockan slagit fyra. 

Något de ofta missar i sitt arbete som serviceelektriker är ackordet. Det är dock inget de verkar sakna. 

– För mig är det bara positivt. Jag gillar inte ackord. Jag vill göra ett bra jobb. Det sätter jag högre, det handlar om yrkesstoltheten, säger Karl Kihlström.

– Handlar det om en stor lagerhall där du ska hänga 5000 armaturer är det såklart jättebra med ackord, då kan du ju påverka din lön, men det är ju inte så ofta vi får sådana jobb, säger Stefan Malmborg. 

Vi är tvungna att redovisa exakt varje timme vi gör, stressen är det tuffaste på service.

Samtidigt har serviceelektrikerna ett outtalat krav att de ska vara fullt debiterbara.

– Vi är tvungna att redovisa exakt varje timme vi gör, stressen är det tuffaste på service, säger Stefan Malmborg. 

Karl Kihlström arbetar ofta hemma hos privatpersoner, han säger att han har märkt av att många nu arbetar hemifrån. 

– Det är klart att man är utsatt för smittorisk, men det är man ju överallt annars också. Jag har avbokat besök hos riktigt gamla människor, det känns inte rätt att riskera att smitta dem. Men annars har jag kört på som vanligt, förutom att jag spritar händerna hela tiden, och håller avstånd så gott jag kan. 

Stefan Malmborg arbetar istället främst för större fastighetsbolag, hos olika myndigheter och deras kontor. För hans del har pandemin inneburit luftigare arbetsplatser. 

– Många jobbar ju hemma nu, så utsattheten för mig är inte så stor.

Karl Kihlström säger att han har märkt att det blir allt mer teknik i de svenska hemmen, något han tycker är roligt. 

– Jag tror vi alla har ett grundintresse i tekniken, säger Stefan Malmborg. 

En annan teknisk utveckling är att serviceelektrikerna numer sköter all administration via mobilen. En utveckling som inte enbart är av godo. Arbetsgivaren kan nu övervaka sin personal såväl via gps:en i bilen, som i mobilen. 

Facket är viktigt, tycker de tre serviceelektrikerna. För arbetsmiljön, för rättvisa spelregler för företagen och för att finnas som motvikt mot arbetsgivarna. 

– Det är många unga som kommer ut som inte har en aning om vad de har för rättigheter, säger Tobias Iderfjell. 

– Det är inte bara de unga, utan även äldre, som jobbar på företag som inte ens har kollektivavtal, säger Karl Kihlström.

– Men facket måste också förstå att de har ett ansvar, det får inte vara för dyrt, för då hoppar de yngre av, säger Stefan Malmborg. 

– Men det är oftare lättare att säga ”jag betalar inte”, än att ta reda på vad jag får om jag betalar, säger Karl Kihlström och fortsätter:

– Det är som ett samhälle. Om alla är med, så drar man tillsammans åt samma håll. Även om vi arbetar på olika firmor så är det ändå elektriker vi är.

Tobias Iderfjell

Började sin elektrikerkarriär på en mindre elfirma i Jönköpingstrakten, bytte sedan till att arbeta på ett fastighetsbolag. När fastighetsbolaget såldes sökte han sig till Elajo. 

Fackliga uppdrag: Skyddsombud på Elajo i Jönköping

Bild: Anna Norling

Stefan Malmborg

Arbetat på Elajo i Jönköping sedan 1987. De första 16 åren på entreprenad. 

Fackliga uppdrag: Ledamot i lönekommittén på Elajo Jönköping

Bild: Anna Norling

Karl Kihlström

Arbetade på Diö elektriska tills de lade ner, sedan på Elteknik i Nässjö. Tröttnade på Nässjö och sökte sig till Elajo i Jönköping. 

Fackliga uppdrag: Lärlingsombud på Elajo i Jönköping

Bild: Anna Norling