”Vill vi ha applåder i lönekuvertet?”
"Applåder är helt kostnadsfria – det skulle inte förvåna om de dyker upp som ett konkret avtalskrav. En applåd varje månad den 25:e istället för lön.
Då blir det i alla fall möjligt för fler att spara ihop till en buffert. Tre månadsapplåder, att ta fram när det verkligen behövs", skriver Jenny Bengtsson.
När Coronakrisen började rulla igång på allvar manade en ekonom i TV på om att det var viktigt för folk att ha minst tre månadslöner på banken som buffert.
Ingen snusförnuftig ekonom i världen kan dock ändra på det faktum att det är fullständigt omöjligt för de flesta i samhället att lägga undan så mycket pengar – eller för den delen lägga undan pengar över huvud taget.
Ibland räcker pengarna, ibland inte. För många räcker de oftast inte alls. Dessutom är månadslöner bara en dröm för många.
Det arbete som håller igång samhället – också genom kristider – utförs i regel med sämst villkor och lägst löner som ’tack’.
Hundratusentals människor har varken tillsvidarejobb eller anställningsavtal med garanterade timmar.
Hur ska man kunna ha tre månadslöner i buffert när man inte ens får en månadslön i månaden?
För den ”vanliga människan” i Sverige utspelas arbetslivet i allt mer slimmade och pressade arbetsmiljöer.
Vardagen för de som knegar på i vården, ser till att kollektivtrafiken rullar på, att barnomsorgen funkar, som tar hand om våra äldre, håller rent, tillverkar utrustning och skyddsmaterial, lagar mat, utför nödvändig service och reparation och ser till att byggen och vägarbeten inte stannar, är generellt en balansgång i konsten att få ihop pusslet, betala hyran och mätta familjen.
Nu när bolag efter bolag lägger ner är det inte tal om ansvar eller buffertar. Ironiskt nog verkar det inte behövas några tremånadersbuffertar i näringslivet.
Det arbete som håller igång samhället – också genom kristider – utförs i regel med sämst villkor och lägst löner som ”tack”.
Varje avtalsrörelse möts arbetarkollektivet av samma bud från näringslivet. Sänkta löner, frysta löner, otryggare jobb, sämre villkor, mindre arbetsrätt, kortare semester, lägre OB-ersättning och så vidare.
Pengarna, lusten eller förutsättningarna att förbättra villkoren och lönerna finns aldrig.
De år läget ser positivt ut varnas det direkt om sämre diton senare, så då måste lönerna likförbannat hållas ned.
Arbetskraften förväntas alltid ta ansvar och aldrig vara en börda – för ekonomin, för samhället, för Sverige. Men nu när bolag efter bolag lägger ner är det inte tal om ansvar eller buffertar. Ironiskt nog verkar det inte behövas några tremånadersbuffertar i näringslivet.
När avtalsrörelsen drar igång igen kommer de oumbärliga arbetarna att få sina bud från näringslivet: Villkor och löner i nivå med balkongapplåder.
När Coronakrisen är över fortsätter nedslimningen och pressen.
Och när avtalsrörelsen drar igång igen kommer de oumbärliga arbetarna, som fick samhället att gå runt när det behövdes som mest, att få sina bud från näringslivet: Villkor och löner i nivå med balkongapplåder.
Applåder är helt kostnadsfria – det skulle inte förvåna om de dyker upp som ett konkret avtalskrav. En applåd varje månad den 25:e istället för lön.
Då blir det i alla fall möjligt för fler att spara ihop till en buffert. Tre månadsapplåder, att ta fram när det verkligen behövs.
Jenny Bengtsson är skribent, fackligt aktiv och till vardags arbetsmiljöinspektör.
