• Bild: Terese Perman/Pressbild

Facket syns allt mindre i media. Nu går det en facklig företrädare på 20 från näringslivet, mot en på tio år 2007.
– Det är dåligt för det demokratiska samtalet, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm till Arbetet.

Det är 20 gånger vanligare att en företrädare för näringslivet kommer till tals i media än en facklig.

Det konstateras i en analys från Institutet för mediestudier.

Och det har gått utför ur facklig synvinkel. För tolv år sedan gick det bara tio företagare på en facklig.

LÄS ÄVEN: ”Jag pratar fortfarande om ’vi’ när jag pratar om facket”

Medan näringslivet legat stadigt runt 10 procent har den fackliga medverkan sjunkit från en till en halv procent av de synliga källorna i svenska medier.

– Det hänger ihop med nyhetsvärdering. Den förändras alltid då den hänger ihop med samhällsvärderingar. Miljöfrågor var till exempel inga nyheter på 50-talet, för då fanns inte diskussionen. Då var det bara att släppa ut skiten. I dag är det nyheter, säger Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, som står bakom analysen av vilka som syns i media.

För arbetslivsfrågorna har det gått åt andra hållet, konstaterar han.

– De var stora på 70- och en bit in på 80-talet. Sedan tog nyliberalismen grepp om samhällsdebatten. Då blev pengar och företagande viktigare än arbetsvillkoren

Som ett talande exempel på den utvecklingen nämner han att Dagens Nyheters ekonomidel tidigare hette Arbete och pengar, men nu bara heter Ekonomi.

– Arbetet föll bort och det är bara pengarna som syns.

LÄS ÄVEN: Elektrikernas anseende i topp bland LO-förbunden

Men det finns fler orsaker tror Gunnar Nygren.

– Man kan också vända det till den fackliga rörelsen själv. Vad gör den för att synas? I dagens medieklimat gäller det att vara aktiv för att nå ut. Så det kan vara ett uttryck för att facket inte prioriterar det här så högt.

Byggnads ordförande, Johan Lindholm, beklagar utvecklingen.

– Det verkar som att media har blivit blind för klass. Obalansen mellan fack och näringsliv ger tittare och läsare en skev bild av verkligheten. Det är dåligt för det demokratiska samtalet.

Men, liksom Gunnar Nygren påpekar, kan inte hela skulden läggas på nyhetsredaktionerna.

Även den egna rörelsen har en del av ansvaret, anser Johan Lindholm.

– Jag tror definitivt att vi från facket kan bli bättre på att synas och höras men media behöver också rannsaka sig själva.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Arbetet, som tillsammans med Tidningen Elektrikern och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.

Mattias Dahlgren