Mikael gav en del av sig själv till sin son
Mikael Pettersson, elekrikerförbundet
Elektrikernas biträdande förhandlingschef, Mikael Pettersson. Foto: Britt Mattsson
– Det snurrade ju till lite grand i magen, när det blir så konkret, att om några timmar så ska vi göra det vi har väntat på i 30 års tid, berättar Mikael Pettersson.
Elektrikernas biträdande förhandlingschef är tillbaka på jobbet igen. I början av december lades han in på Akademiska sjukhuset i Uppsala för en mycket viktig operation. Mikael Petterson donerade sin vänstra njure till sin äldsta son, Jonas.
Jonas var njursjuk redan när han föddes 1987. Han fick en ny njure redan vid fem månaders ålder. Men förra året, 30 år senare, hade den transplanterade njuren tappat i kapacitet. Han behövde ytterligare en. Och bäst matchning fanns hos pappa Mikael.
– Jonas njurvärden blev allt sämre. Förra året var de nere på tio procents funktion, berättar Mikael Pettersson.
LÄS ÄVEN: 36 år sen Henrik svävade mellan liv och död
Under hösten blev det allt mer konkret, att det var en donation mellan far och son som skulle ske. Möten skedde med kuratorer och kirurger. Mikael helkroppsskannades, lever och njurar testades, och korstestades mot Jonas organ.
Så fick de erbjudandet att skriva upp sig på en återbudslista och de fick en preliminär tid. En lördag, den 9 december 2017, alternativt i februari 2018.
Men onsdagen veckan innan tiden i december ringde telefonen. Det fanns en återbudstid på torsdagen, 7 december.
– De sa att vi måste bestämma oss senast fredag morgon. Vi pratade och så sa vi att ”nu kör vi”.
Mikael Pettersson, Elektrikerförbundet. Foto: Britt Mattsson.
Vad var det sista du sa till din son innan operationen?
– ”Vi ses i eftermiddag”. Jag hade fått lite lyckopiller, då när jag skulle rullas ned.
Var du rädd?
– Inte rädd, men spänd. Det var första gången jag sövdes.
Kirurgerna behövde fyra timmar för att plocka ut Mikaels vänstra njure, det var lite längre tid än de hade räknat med. Muskler och vener låg krångligt till.
– Kirurgen går in med tre titthål och frigör njuren, sedan läggs ett snitt horisontellt över magen vid byxlinningen, tillräckligt stort så kirurgen kan stoppa in handen och ta ut njuren.
Hur kändes det när morfinet släppte?
– Då blev det ju lite besvärligt. De vill ha upp en ur sängen direkt, samma kväll, för att kroppen ska komma i gång. Men de hade ju varit inne och rotat i magen, så det gör ont, då vrålar man i princip. Magmusklerna är ju väldigt centrala när man ska upp ur en säng. Så jag fick lära mig en viss teknik hur man ska trycka upp från sidan för att ta sig upp, men det gör ändå ont.
LÄS ÄVEN: ”Jag ser ljusbågen växa framför mig”
Mikael Pettersson med sonen Jonas, fem dagar efter operationen.
Foto: Privat
Operationen skedde på thoraxkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala då det där finns två sterila operationssalar bredvid varandra. Sonens operation tog bara 55 minuter.
Hur mår din son?
– Han mår prima, det har svängt 180 grader. Redan på kvällen hade han helt normala njurvärden. Orken har han fått tillbaka helt och hållet. Men han får inte vara bland människor, han måste vara hemma minst i tre månader, på grund av infektionsrisken.
Och hur mår du i dag?
– Nu mår jag jättebra, man klarar sig med bara en njure. Men jag har haft en dipp, varit väldigt trött. Mina njurvärden var långt ned i källaren ett tag efter operationen, för nu ska den enda njuren jobba för två, och det tar några veckor innan den kvarvarande njuren har förstått det. Det gör att man blir jättetrött.
Mikael Pettersson har varit tillbaka på jobbet i ett par veckor när vi träffas. Han är noga med att påpeka att hade han arbetat på ett bygge hade han inte kunnat vara tillbaka på jobbet så här snabbt.
– Man får inte lyfta mer än fem kilo den första tiden. Inte ens dammsuga hemma. För om man lyfter så kan man få bråck, att ärret spricker upp och magen kommer ut.
LÄS ÄVEN: Tina Nordling: ”De säger att jag styrs av hjärtat”
Har du lärt dig något av det du varit med om?
– Att man ska vara frisk för att orka vara sjuk, särskilt när det handlar om praktiska grejer, som kontakt med Försäkringskassan.
Vad bör de som läser det här veta om donationer?
– Att om man kan så ska man inte vara rädd för att ställa upp för en njursjuk eller sätta upp sig på donationslistan, då ser man till att fler kan få en njure. Vid en donation så går det oftast bra. Generellt så lever donatorerna längre än medelsnittssvensken. Anledningen tros vara att den som ska donera tänker på hur den lever. Att man tänker till lite extra.
– Nu när det har gått en tid så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att lägga mig på operationsbordet igen.
Anna Norling
anna.norling@mittmedia.se
Njurdonationer
→ Den första njurtransplantationen i Sverige gjordes 1964. I dag görs årligen drygt 400 per år.
→ 40 procent av njurtransplantationerna görs med njure från levande givare.
→ Det finns fyra centra i Sverige som utför njurtransplantationer: Uppsala, Göteborg, Stockholm och Malmö.
→ Behovet av njurar för transplantation till njursjuka är större än tillgången på organ och för de som står på väntelistan för transplantation med njure från avliden donator kan väntan bli flera år.
→ Givaren kan ända fram till operationstillfället ändra sin uppfattning om att donera sin njure.
→ Normalt har man två njurar som hos vuxna är drygt 10 cm långa. Njurarnas främsta uppgift är att rena blodet från
slaggprodukter och att avlägsna onödigt vatten. Njurarna bildar cirka 2 liter urin per dygn.
→ Njurarna har även många andra viktiga funktioner såsom reglering av blodtryck, salt- och kalkbalans, blodbildning och kroppens pH.
→ Riskerna vid njurdonation är små. I Sverige har ingen av de över 3 000 donatorerna avlidit i samband med operationen. Internationellt uppskattas risken för död i samband med njurdonationen till att vara 0,03 % vilket motsvarar 3 dödsfall per 10 000 operationer.
→ I Uppsala går operationen av donatorns njure till så att kirurgen gör tre stycken två cm långa snitt i sidan och ett cirka 10 cm långt horisontellt snitt i nivå med byxlinningen. Under operationen har kirurgen sin hand inne i buken genom detta längre snitt där även njuren tas ut.
Mikael Pettersson
Mikael Pettersson, Elektrikerförbundet.
Ålder: 51
Bor: Uppsala
Familj: Fru, tre barn, ett barnbarn
Arbetar: På Svenska Elektrikerförbundet, som biträdande förhandlingschef och ansvarig för installationsavtalet, yrkesutbildning, ECY och ordförande för ETG.
Därför blev jag elektriker: Jag sökte till skidgymnasiet, men kom inte in. En kompis hade sökt till elprogrammet och jag tyckte det verkade intressant, så jag sökte också.
Bakgrund: Jag fick jobb där jag gjorde min praktik, Sallén elektriska i Uppsala. Där arbetade jag i 18 år, de sista tio åren som fackligt förtroendevald, bland annat klubbordförande. Därefter arbetade jag som ombudsman för SEF i Uppsala/Mälardalen under 10 år och från 2011 på förbundskontoret.
