Fotografen David följde strömmen – sadlade om till elektriker

De mänskliga mötena och problemlösningen finns där fortfarande, men mycket annat är nytt. Efter närmare två decennier som fotojournalist bytte David Bergström bana och utbildade sig till elektriker – för att göra skillnad.

Det är ingen hemlighet att tidningsbranschen genomgår en kris som drabbar både de som skriver och de som fotograferar. Men för många är jobb inom media fortfarande en yrkesmässig dröm – en möjlighet att arbeta kreativt, dokumentera orättvisor och övergrepp samt, i bästa fall, göra världen lite bättre.

David Bergström gick i någon mån motsatt väg – efter en framgångsrik fotografkarriär bytte han spår. Lämnade sina uppdrag åt dagspress och magasin, och satsade på att utbilda sig till elektriker. I juni blev han klar med sin lärlingstid och är nu första års montör på Sydväst El AB i Malmö. Han säger att han tycker att han för första gången på länge är i harmoni med sitt arbete.

– Jag har haft turen att hamna på en bra firma med varierande arbetsuppgifter och med mycket kunnande.

När vi träffas i Västra Hamnen i Malmö, vid foten av Turning Torso, konstaterar David Bergström genast att omgivningen är av intresse för alla yrkesgrupper som är involverade i byggande. Området påbörjades 2001 i samband med en internationellt uppmärksammad utställning och symboliserar en byggboom i vardande, samtidigt hur en industristad förvandlas till något annat.

– Som fotograf har jag också bekantat mig med Västra Hamnen, under de senaste åren har jag gjort många bilagor om inredning. Jag tjänade bra med pengar men kände att det var extremt statiskt, ingenting som jag egentligen stod för.

Branschen som han lämnat är han kluven inför:

– Det var en bra tid på många vis, men under mina dryga 15 år på tidningar har jag sett en tendens. Journalister och fotografer tycker numera en massa, vad hände med att bara skildra? Det saknas neutralitet.

Han säger att han är medveten om att hans karriärbyte är ovanligt, rentav lite udda. Flera gånger har han fått frågan om han inte är rädd att han ska vakna en dag och ångra sig. Han understryker sedan att allt har varit självvalt.

– Det handlar inte alls om att jag inte kunde försörja mig som fotograf, tvärtom gick det så bra att jag rent ekonomiskt hade svårt att hoppa av tåget. Och visst fanns det en frihet.

Nu gäller en helt annan yrkesvardag. Tidiga morgnar och bestämda klockslag istället för förmånen att själv bestämma över sin tid. Samtidigt helger som verkligen är lediga, kollegor, semester och ett normalt familjeliv.

Brytpunkten blev ett uppsagt kontrakt. David Bergström fick andrum, han åkte till Nepal under sex veckor med några vänner för att vandra i världens mäktigaste bergsmassiv. Den fantastiska naturen stod i kontrast mot mindre fantastisk teknik. Han berättar om hur han såg knippen av elledningar hänga över stigarna som ringlade mellan små bergsbyar.

På kvällarna diskuterade vännerna framtiden, alla visste att David var trött på fotograferandet. Själv hade han de livsfarliga ledningarna som han sett under vandringen i bakhuvudet och kom plötsligt på att det var elektriker han ville bli.

– Jag har ju alltid gillat teknik och att lösa problem. För mig finns det en tillfredsställelse i att få ihop en installation bra, redan innan jag prövat visste jag att det var något för mig.

Tillbaka i Sverige googlade David elektriker och utbildning. Snart visade det sig att hans betyg var för bra för att Malmö stad skulle hjälpa till ekonomiskt.

– Jag tänkte att i värsta fall får jag betala utbildningen själv. Men jag fick börja på Komvux i Lund i stället, där kunde jag komma in trots fullständiga betyg.

Den som känner David Bergström sedan tidigare kan vittna om att han länge har talat om att foto handlar hantverk. Att han sagt att han aldrig skulle kunna tänka sig att tävla med sina bilder. Att proffs inte tävlar i yrkessammanhang. Det är mycket som har irriterat honom under tidningsåren.

– Jag förstår inte hur man kan tycka att man gör någon större insats genom att åka till ett land man inte vet så mycket om bara för att fotografera människors elände.

– Det handlar om en självgodhet som får mig att må dåligt, speciellt i kombination med att bilderna prisas och fotografen ska stå på en scen med nån jäkla pokal i handen. Årets bild är ett skämt. Jag känner inte till någon liknande tävling inom elbranschen eller någon annan bransch.

Som elektriker får du på en meningsfullare vardag?

– Absolut, det märker jag redan. Bara något sådant som att dra el i en skola. Barn ges fungerande belysning i sina klassrum, jag går hem nöjd på kvällen. Det är också skönt att för första gången någonsin ha en avgränsad arbetstid. När jag är ledig är jag ledig.

Han återkommer till likheterna mellan hans tidigare jobb och hans nya. Dels nämner han den tekniska utmaningen, dels vikten av att den sociala sidan fungerar.

– Egentligen är principen densamma, det handlar hela tiden att lösa tekniska problem och ha kontakt med folk. Om inte annat träffar jag andra yrkesgrupper och det måste ske friktionsfritt.

David Bergströms hustru studerar till tandläkare och de båda är därför bundna till Malmö under ytterligare några år. Men i framtiden hoppas han kunna läsa in behörigheten och kanske, om det känns rätt, starta eget. När han utvecklar planerna och berättar om drömmarna slår det småländska idiomet igenom och han ser mycket förväntansfull ut när han säger:

– Jag vill hem till Öland igen, det är ju därifrån jag kommer. Tandläkare och elektriker i ett hus på landet borde väl fungera ganska bra?

Ossian Grahn