Rättvisa, respekt och ärlighet.
Det har präglat arbetarrörelsen genom alla år. Man står för beslut. Man försöker inte fuska. Blir man påkommen med att inte hålla sig helt till sanningen, blir man oåterkallerligen avslöjad och tappar i förtroende. Det går inte att lura sig fram till bra uppgörelser. Då sitter man i rävsaxen nästa gång. Det är samtidigt lite grått och tråkigt över begrepp som respekt och ärlighet.

Arbetarrörelsen växte fram tillsammans med nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. Det förstärkte andan av respekt och ärlighet. Men också ett rättvisepatos.
I en av de första arbetsmarknadskonflikter, Sundsvallstrejken 1879, leddes arbetarnas protester av frikyrkomannen Isak Boström.
Många av ledarna i arbetarrörelsen har varit just människor med ett rättvisepatos och som haft respekt långt utanför sina egna led.

Vi minns de tidiga kämparna. Rättvisa var deras livskraft. Utan respekt och ärlighet kunde de inte få förtroende att leda fackklubbar, avdelningar och förbund.
Det har även i arbetarrörelsen funnits personer som slirat på ärligheten och blivit avslöjade. Vi minns Hasse Ericsson. Han är inte den ende.
Naturligtvis finns det massor av företrädare för andra intressen som också har ett rättvisepatos och är ärliga. Det är inga begrepp som arbetarrörelsen har ensamrätt på.
En av fackförbundspressens uppgifter är att granska chefer inom företag som slirar på ärligheten. På samma sätt är det vår uppgift att granska fackföreningsledare som slirar på ärligheten.

Och man kan bli bekymrad över hur elektrikerna på dåvarande Skanska Installation blivit behandlade. En företrädare för facket reagerar starkt, just för att han menar att det i sammanhanget saknas rättvisa, respekt och ärlighet.
”Gör man ett misstag, rättar man väl till det”, säger klubbordföranden.
De personer som företräder fackföreningar och arbetsgivarföreningar i förhandlingar måste kunna visa respekt och ärlighet. Annars blir det inga avtal. Speciellt går inte nästa avtalsrörelse så bra om man tidigare visat oärlighet och orespekt.

Under den senaste månaden har mängder av avtal skrivits under. Man har löst problematik som finns på arbetsplatser. En del småproblem, en del stora problem. Resor, arbetstid, firmabilar, arbete under graviditet, övertid, arbetsmiljö, lönedumpning och mycket annat.

En del små förbättringar som är början på något större. En del förbättringar för arbetsgivarna, för att det i utbyte blev något bättre för de anställda. Man har löst det med ömsesidig respekt.
Men så finns det företrädare för arbetsgivare, som så fort det ska till förbättringar för de som har sämst lön och sämst arbetsvillkor, sätter sig på tvären. Dessa företrädare saknar respekt, ärlighet och rättvisa.

Per Eklund
per.eklund@daladem.se