”Vi ses igen, kamrater!”
"Vi är det vi är. Vi är det vi gör. Vi är ingenting annat. Vi har en stolt historia. Av det enda och enkla skälet att kamrater före oss valde att ge av sig själva. Framtiden är oskriven. Den har vi i vår hand", skriver Per-Håkan Waern.
”Vi ses igen, kamrater! Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.”
Så inledde min största förebild och inspirationskälla Olof Palme sitt avslutningstal till partikongressen 1975.
Ingen har, varken förr eller senare, kunnat beskriva det som är essensen av vad vi är inom arbetarrörelsen så vackert och sant. Det kokar alltid ned till samtalet, där vi möts i ögonhöjd upprörda, glada undrande, nyfikna. Det är där vår styrka byggs.
Medlemsantal, organisationsgrad, avtalstäckning är självklart viktiga mått på vår styrka. Men allt detta går förlorat utan våra drömmar och kampvilja för det som vi tycker är viktigt.
Ibland hör jag sägas att vi är ett litet förbund. Det är vi inte. Ett fackförbund som vårt är alltid det vi gör. De tankar vi har. De drömmar vi har. Det vi vill göra och åstadkomma.
Drömmar är viktiga. De för oss framåt till en plats där vi aldrig varit. Så var det för våra kamrater före oss. Så måste det vara också för oss. Det är drömmarna som definierar oss.
Medlemsantal, organisationsgrad, avtalstäckning är självklart viktiga mått på vår styrka. Men allt detta går förlorat utan våra drömmar och kampvilja för det som vi tycker är viktigt.
Vi tar det där samtalet med en arbetskamrat som tvekar om medlemskap. Vi tar den där diskussionen med en arbetsgivare som trilskas. Vi gör det och vi växer i styrka.
Vi är aldrig starkare än vår svagaste länk. Vi måste vara talangscouter, skickliga sådana. Vi måste upptäcka dem i vårt förbund som vill ge av sin entusiasm och energi.
I Belgien lyckas man. Det är det enda landet i Europa där man har en positiv facklig medlemsutveckling. Där jobbar man regelbundet med insatser och kampanjer riktade mot unga.
Jag är övertygad om att vi kan skönja samma utveckling här hemma. Ungdomen är framtiden. Det kan tyckas som en klyscha, men är sann. För något decennium sedan trodde vi kanske att organisationsgraden bland unga skulle fortsätta nedåt. Som givet en naturlag.
Det är fler yngre i våra mötesrum än hos många andra. Det är lite argare och otåligare. Det är många som vill dela med sig av sina erfarenheter.
De unga kommer bara att tänka på sig själva. Det är inte sant. Det är den unga generationen som inger hopp. Det är där som engagemanget är som starkast numer. Vi ska ta tillvara denna kraft.
Vi har så mycket som talar för oss. Vi har våra Unga Elektriker som gör ett otroligt jobb. Vi har våra Elqvinnor. När några av oss träffades på repskapet häromveckan så slog det mig att vi har så mycket att bygga på.
Det är fler yngre i våra mötesrum än hos många andra. Det är lite argare och otåligare. Det är många som vill dela med sig av sina erfarenheter. Det är liv och lust till våra fackliga utmaningar.
Det är precis så det ska vara. Vi kan vara stolta, men inte nöjda för att upprepa en gammal valslogan.
Vi har en positiv trend när det gäller medlemmar. Vi ska nå över 20 000 aktiva medlemmar igen. Jag vill se fler medlemmar och framförallt kvinnliga medlemmar.
Jag vill seriöst pröva tanken med vår motpart om vi kan hitta ett samarbete i hur vi kan öka andelen kvinnor i vårt yrke och vårt förbund.
Vi har bara vårt förbund till låns. Vi ska överlämna ett starkare Elektrikerförbund än det vi själva fick ta över.
Jag är helt övertygad om att det skulle berika våra arbetsplatser och stärka vårt förbund. Jag vill därför pröva tanken om vi kan göra en gemensam insats om hur vi kan arbeta tillsammans systematiskt för att nå fler kvinnor redan under deras studietid.
Jag kommer att ta kontakt med vår motpart för att pröva frågan och återkommer.
Vi är det vi är. Vi är det vi gör. Vi är ingenting annat. Vi har en stolt historia. Av det enda och enkla skälet att kamrater före oss valde att ge av sig själva. Framtiden är oskriven. Den har vi i vår hand.
Men en sak är säker. Vi har bara vårt förbund till låns. Vi ska överlämna ett starkare Elektrikerförbund än det vi själva fick ta över.
Framtiden är ljus, precis som en sommarnatt.
Vi syns igen, kamrater.