”Det är för lite nattmanglingar”

2011 konstaterade LO-tidningen (nuvarande tidningen Arbetet) att Elektrikerförbundets Installationsavtal var det bästa kollektivavtalet inom LO-området. Ansvarig för detta avtal inom Elektrikerförbundet har Arne Dufåker varit från 1995 till 2012.

Att Elektrikerförbundet är ett rent yrkesförbund är ett av skälen till att man lyckats bra med avtalet, menar Arne.

– Vi har inte som andra fackförbund behövt ta hänsyn till olika medlemsgrupper.

Allt började i Långshyttan i Dalarna. Efter realen 1970 i Hedemora fick han jobb som stabbläggare på sågen på orten. Men både Arne och chefen på sågen konstaterade att det inte var något framtidsjobb för honom.

Arbetsgivarna har drivit oss till konflikt. Sen angriper de konfliktvapnet.

Arne började i stället på yrkesskolan som då låg i Långshyttan. När det blev ett ledigt jobb på Elektromontage så fick Arne jobb.

– Farsan hade en kompis som var elektriker där.

Då hade han hunnit avverka en tid på valsverket på orten också.

På fritiden var det ishockey som gällde. 15 år gammal debuterade han i Långshyttans hockeylag. 15 år senare hade han varit med om att lyfta laget upp i serierna. Han svarar lite svävande på frågan om det fanns intresse att gå till ett lag i högre serier.

– Man hade ju jobbet.

Han hade efter fyra år som elektriker i Långshyttan blivit resemontör, med hela Sverige som arbetsfält.

– Jag var i Frankrike en period 1979-80 också.

Elektromontage i Långshyttan las ner och Arne som nu börjat engagera sig fackligt var en av två som inte skulle få följa med till Borlängefilialen. Men efter en viss strid så fick även han jobb i Borlänge.

Under några år var han lagbas för en hel del stora byggen i Borlänge och Dalarna. Bygget av pappersmaskin 11, PM 11, på Kvarnsvedens pappersbruk var det första stora projektet.

Där han hade ansvaret för renseriet. Så kom bygget av Kupolen i Borlänge, där han också var en av lagbasarna och skötte ackordssedeln.

Han hade då hamnat i avdelningsstyrelsen för Elektrikerförbundets avdelning 21. Han hade som lagbas haft ansvar för ackordsberäkningar och fick jobba med ackordsfrågor inom facket.

Först hoppade han in som lokal ombudsman, innan han 1994 fick uppdraget att jobba med ackord på förbundskontoret. Han hade då suttit i Elektrikernas förbundsstyrelse sen 1990.

1994 var det en omvälvande kongress i Elektrikerförbundet. Förbundsordföranden Hans Schough avgick strax innan kongressen i samband med en intern strid.

Det blev förändringar i ledningen och vid CR-mötet på hösten 1994 skulle det tillsättas två nya ombudsmän.

Arne Dufåker blev efter en jämn omröstning i konkurrens med en mer erfaren ombudsman, vald till förhandlingsombudsman. Niklas Tempel valdes samtidigt till studieombudsman.

– Vi var de sista som valdes på CR till ombudsmän. Senare kom det andra anställningar som FS beslutade om.

Ganska omgående blev Arne ansvarig för Installationsavtalet. Ett ansvar har lämnade över till Urban Pettersson vid förra avtalsrörelsen.

Efter tjugo år i det mest innersta i avtalsförhandlingarna mellan Elektrikerförbundet och Eio, så har Arne Dufåker sin syn klar på hur man egentligen borde förhandla.

– Det är för lite nattmanglingar. 2010 körde vi en maratonförhandling med kraftverksavtalet från åtta på morgonen till tio på förmiddagen dagen efter. 26 timmar i sträck. Det är en jävla bra modell. Förhandlingarna drar ofta ut på tiden alldeles för länge. Låt avtalet löpa ut och då kan man börja förhandla. I Norge har man ett system där man lägger förhandlingar en vecka. Då förhandlar man mer på lika villkor. Det är alldeles för mycket tassande.

Elektrikerförbundet har ofta beskrivits som det fack som oftast tar till konflikter. Blir det inte lite för ofta?

– Arbetsgivarna har drivit oss till konflikt. Sen angriper de konfliktvapnet. När vi går i konflikt är det alltid tredje man som drabbas. Men ska vi ha förbättringar för våra medlemmar då måste vi konflikta.

Det är payback time.

2004 var det konflikt om att få in i kollektivavtalet att företagen ska vidta arbetsmiljöåtgärder.

– 2007 konfliktade vi för att vi skulle kunna få bo anständigt.

Nu ska Arne få mer tid till det han ofta använt sin fritid till. Fiska, gärna flugfiske i Norge på somrarna och hemma på Ljustern på vintern.

– Sen ska jag försöka fixa ett växthus där jag kan odla tomater och så fixa med huset. Han lär nog försjunka sig i böckernas värld också.

– Jag läser väldigt mycket, gärna historia.

När vi är på besök så är det rysk historia genom sovjetiske marskalken Georgia Zjukovs ”Minnen och reflektioner”. Tung historia i två delar.

Och så får han nog serva sambon Eva.

– Det är payback time.