Tommy blev Tina: ”Nu är jag kvinna – nu börjar nästa resa”

Som 60-åring förstod Tommy Springer att det viktigaste han ville, var att ta tag i sin könsidentitet. Han ville byta kön. Tommy skulle bli Tina. Mindre än tre år senare är hon där.
Vi mötte Tina Springer dagen efter att Socialstyrelsens rättsliga råd tagit beslutet att ge henne ett nytt personnummer. Nu var det definitiva klart.
– Nu är jag kvinna, kvittrar hon ute på altanen i radhuset utanför Karlstad.

– Jag kom ut ur garderoben i februari 2012. Det var på en kurs för försäkringsrådgivare på Bohusgården i Uddevalla.
Bland sina fackliga kamrater i VK 2 och VK 16 tog Tommy Springer sig mod att berätta.

”Ska du bli kärring”, sa någon vid träffen i Uddevalla och så var det inget mer med det. Tina uppfattar det som en älskvärd kommentar. Omgivningen har respekterat beslutet. ”Det här är ditt liv” har många sagt till henne under de här åren.
Många är de elektriker som mött Tommy Springer som arbetskamrat, klubbordförande, skyddsombud och försäkringsrådgivare. Det har blivit över 40 år i Elektrikerförbundet. Den mesta tiden med något förtroendeuppdrag.
Vi träffar Tina i huset i Hammarö utanför Karlstad. Hon har just huggit upp ved innan vi kommer och hon visar på vad som har rustats sista tiden i huset.
Tina har lite roligt av att uppleva en del mäns reaktioner. Hur män reagerar när de möter en kvinna i 60-årsåldern, som talar detaljerat yrkesspråk. Och om männen på bilprovningen som beter sig helt annorlunda mot henne i dag mot för några år sedan.
– Jag var inne och besiktade bilen. Hade jag varit man hade jag får en tvåa. Nu släppte de igenom bilen och hjälpte dessutom till med att fixa en verkstad.

Dagen innan vårt besök var hon i kontakt med Socialstyrelsens rättsliga råd. Det var då klart. Hon var kvinna och ett nytt personnummer kom dagen efter.
– Nu är jag klar med den här resan. Nu är jag kvinna. Självkänslan står på fast mark. Nu börjar nästa resa.
Hon ska så småningom in till Karolinska för operationer.
– Jag ser fram emot operationen. Andra stannar där jag är i dag.
Men det är inte så mycket ”småningom” för Tina. Allt ska gå fort, fort, fort. Hon har bråttom att hinna med sitt liv. Hon är 63, bara ett par år till pensionen, och nu väntar ett helt nytt liv som kvinna.
Hon har just bokat in sig på en datingresa på en Ålandsbåt.

Själv mötte jag Tommy första gången för två år sen. Det var just i början av förändringen.
Jag noterar att den person jag nu möter är någon annan än den person jag då mötte. Naturligtvis en fysisk förändring och det känns också som en förändring i tanke och intressen. Tommy har blivit Tina.
Hon berättar om hur nöjd hon var, när en närstående tog hand om alla kostymer och manliga kläder.

I dag är det blå naglar, örhängen, halsband, högklackat, kjol. 200 timmar har det tagit att ta bort skäggväxten.
Det har varit en tuff resa för Tina. Tre år av dubbelhet och tufft med identiteten.
– Bryter man benet kan man gå till grannen och få hjälp. Det finns ingen granne som tar hand om det här.
Men ändå beskriver hon det som en lättnad.
– Jag visste det redan från barnsben.
Patent och registreringsverket har nu godkänt Tina som namn, men under en tid har det stått Tina Tommy Springer i körkortet.
Att byta kön, att gå från kvinna till man eller från man till kvinna handlar om något av det mest privata. Det är också kanske något av det svåraste för en utomstående att närma sig. Vad säger man? Hur beter man sig? Mitt och mina kollegors samtal inför mötet med Tina var just så trevande. Vilka frågor ställer man? Det handlar om ”han” och ”hon”. När vi satt oss ner berättade jag att jag hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle säga ”han” eller ”hon”. Tina reagerade med ett stort garv. Så var dörren öppnad. Det blev en eftermiddag med massor av skratt.

Samtidigt med Tinas glada öppenhet, så är man inne i det allra innersta och petar. Jag förstår att Tina inte berättar allt för oss. Hon sätter en gräns. Det finns anhöriga och där släpper Tina inte in oss.
Tina berättar att det är många som inte klarar av allt det som det innebär att byta kön, eller könskorrigering som det numera heter. Många tar livet av sig under resan. Före resan, under resan och även efter resan.
– Jag visste att det skulle brinna runt mig, men jag visste också att annars skulle vägen bara bli sämre och sämre. Bara mörker och ingen väg ut ur tunneln. Ska lastbilschauffören ha mitt liv på sitt samvete, tänkte jag en gång när jag stod inför mitt val.
Det har varit djupa brunnar av frågor och jobbighet.
– Det har inte varit någon sällskapsresa mellan ljuset och det svarta helvetet. Jag kunde gå ut och gå i 4-5 timmar, när det var som värst. En bieffekt var att jag tappade 20 kilo.
Att hitta människor som kan hjälpa till på en sån här resa är inte lätt.
– Jag hade turen och träffade en reskvinna som hjälpt mej på resan.
Tina har kunnat tänka bort det dagliga yrkesarbetet under en stor del av tiden. Under 2012 var hon sjukskriven under ett halvår för en höftoperation och i fjol tog jobbet slut. Bravida i Karlstad lades ner och hon blev arbetslös. Det har blivit enklare med alla besök på sjukhus och hos Socialstyrelsen. Inga behov av att ta ledigt och behöva förklara.
Tinas recept för att klara processen har varit att vara helt öppen. Innan det hunnit bli ett tisslande och tasslande har hon berättat.

– På så sätt dödade jag nyheten direkt.
Hon har berättat på fackklubbens årsmöte, för arbetskamrater på Bravida, på bygget och så för männen i Odd Fellow.
– Jag har varit med i Odd Fellow i 20 år och det står ju inget i stadgarna om det här. Jag får gå ur och sen gå med i Rebeckorna.
Med hennes öppenhet känner hon att hon blivit behandlad med respekt. Samtidigt förstår hon att andra inte kan göra på samma öppna sätt. Att det tar längre tid för en del, och att andra har inte lika lätt med öppenheten.
– Jag har åkt snälltåg, andra åker dressin.
Men jag kan inte låta bli att fråga om hur det funkar med könsrollerna på jobbet, i byggbranschen, bland elektriker. Många ser ju ändå byggsvängen som en av de machovärldar där det är svårt att tränga in med något annat.
– Det är annat nu än det var på 60-talet när jag började. Jag har blivit bemött med respekt.
Nu har Tina fått sitt nya pass och sitt nya körkort, och för bara några dagar sedan blev hon kallad till mammografiundersökning.

Per Eklund

per.eklund@daladem.se

Tina Springer
63 år
Kvinna
Numera ensamstående, tidigare gift, fyra barn.
Bor i radhus i Hammarö utanför Karlstad.
Yrke: Serviceelektriker, numera arbetslös, funderar på att ta jobb som personlig assistent.

Fakta: Könskorrigering
Omkring 100 personer får varje år ett nytt kön i Sverige. Antalet ökar år från år. 2/3 blir kvinnor och 1/3 blir män.
Lagen för könskorrigering ändrades under 2013. Tidigare var det krav om tvångssterilisering och att man var ogift. Dessa krav är nu borta ur lagen. Åldersgränsen är 18 år.