Elektrikern Patrik Lundmark dog på en ö utanför Luleå när han höll på med elarbeten. Han fick kontakt med en högspänningledning när han arbetade med en lågspänningsledning.
– Som det såg ut på arbetsplatsen var olyckan egentligen oundviklig, säger Christer B Jarlås, åklagare.
Frågan är om det var Vattenfall, Luleå energi eller Enboms alltjänst som var ansvarig dagen när elektrikern Patrik Lundmark avled den 24 mars Luleå 2010.
Efter tre år möttes de inblandade i Luleå tingsrätt.
En tre dagar lång rättegång skulle visa vem som bär ansvaret för att det kunde hända.
Christer B Jarlås, kammaråklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Östersund, hade rubricerat brottet som arbetsmiljöbrott med vållande till annans död.
Han höll alla tre företag för ansvariga. Enligt honom saknades arbetsmiljöplan, riskbedömningar och det hade inte utsetts någon elarbetsansvarig.
– Elektrikerna gjorde ett jobb som inte borde ha utförts, sa kammaråklagare Christer B Jarlås när han inledde rättegången.

Längs ön går det både en högspänningsledning och en lågspänningsledning, under en kortare sträcka går de tätt intill varandra. Båda ledningarna skulle bytas ut.
Planen var att byta stolpar och sätta nya högspänningsledningar genom att luta de gamla stolparna och låta de strömförande ledningarna sitta kvar, medan arbetet med de nya pågick. Problemet var att kraftledningsgatan var endast fem meter bred och lutningen skulle göras mot lågspänningsledningen.
Patrik Lundmark och hans arbetskamrat skulle utföra arbeten på en avstängd lågspänningsledning. Just intill stolpe 31 som Patrik Lundmark arbetade i stod stolpar till högspänningsledningen som hade haft stag.

Stagen hade tagits bort när de lutades. Det skulle senare Luleå Energis ombud, Katarina Åhlberg, i rättegången anse som oacceptabelt.
En rad vittnen hade kallats till rättegången, bland annat Fredrik Sjödin, överinspektör på Elsäkerhetsverket, chefer från Vattenfall, Luleå Energi och Enboms alltjänst.
Patrik Lundmark och arbetskamraten hade arbetat i flera år på Enboms alltjänst.
På förmiddagen den här dagen hade chefen på företaget varit upp i stolpen och enligt honom såg det bra ut och avståndet till högspänningsledningen uppskattade han till en och en halv meter.

Arbetskamraten berättade hur Patrik Lundmark tog på sig skyddsutrustning och klättrade upp med stolpskor.
Plötsligt hörde han ett skrik. Patrik Lundmark hade fallit bakåt och hängde i selen. Hjälmen föll till marken.
–  Jag hörde att han lät och rörde lite på sig. Jag ringde chefen och bad honom ringa ambulans och så började jag klättra upp. Då fick han en kyss till.
Efter det rörde han sig inte. Tillsammans med chefen fick han ner Patrik Lundmark och de gjorde hjärt- och lungräddning.
De flesta som vittnade under rättegången antog att stolpen till högspänningsledningen rubbats ur sitt läge precis när Patrik var och jobbade i lågspänningsledningen. Det var enbart Elsäkerhetsverkets representant som ansåg att det var uteslutet. Han ansåg att avståndet varit 0, 6 meter, som han mätt upp efter olyckan, redan från början.

Inget av de tre inblandade företagen var beredda att ta på sig ansvaret när rättegången avslutades.
– Arbetet vid högspänningsledningen blev rena dödsfällan, sa Christer B Jarlås, kammaråklagare.
När åklagaren och de tre företagens ombud höll slutplädering på rättegångens tredje dag var det inte mycket de var överens om.
–  Luleå energi var byggherre och hade ansvar att analysera riskerna och vidta åtgärder så att arbetet blev riskfritt. Det ansvaret togs inte, säger Christer B Järlås.
Vattenfall har åtagit sig ansvar för arbetsmiljö och samordning i det avtal som skrevs med Luleå energi, ansåg åklagaren.
Christer B Jarlås menade också att Vattenfall som huvudentreprenör hade ansvar när underentreprenören Enboms alltjänst anlitades.
Chefen för Enboms alltjänst, som var på plats på Likskär, hade också ett ansvar att göra en riskbedömning, hävdade åklagaren.

Christer B Jarlås krävde att alla tre företagen ska betala minst 1,5 miljoner kronor vardera i företagsbot. Han påpekade att rätten kunde besluta om ännu högre summor.
Vattenfalls ombud Kristoffer Ribbing menade att ansvaret föll på Luleå energi eftersom det inte framgick tydligt i kontraktet att företaget skulle ta över ansvaret för arbetsmiljön. Luleå energis ombud Katarina Åhlberg ansåg att ansvaret låg på Vattenfall eftersom det var inskrivet i kontraktet. Enboms alltjänsts ombud Hans Andersson hävdade att de som arbetade för företaget, inklusive chefen, alltid arbetat som om de varit anställda av Vattenfall. Så var det även vid det här tillfället. Därför hade inte Enboms alltjänst något ansvar.
Dom meddelas den 17 juni.

Karin Sjöberg


LÄS MER: