Rubriken verkar uppseendeväckande, men ser man på Elsäkerhetsverkets förslag till ändringar i verkets föreskrifter till Elinstallatörsförordningen daterat 2012-12-18 har min rubrik fog för sig.

Så här inleder Generaldirektör Elisabet Falemo sin artikel med bemötande av mina synpunkter som redovisades i förra numret av Elektrikern:
”Elsäkerhetsverkets uppdrag är att…som lämnats till regeringen.” (Se ingressen i Falemos inlägg ovan).
Jag påstår att ett falskare budskap sällan redovisats, om man ser till den möjliga effekten av de ändringar i verkets föreskrifter till Elinstallatörsförordningen som Elsäkerhetsverket föreslår.
Förslaget innebär, om det mot alla odds skulle genomföras:
Helt oacceptabla försämringar av elsäkerheten i Sverige.
I praktiken ett upphävande av anställningskravet enligt 6§ i Regeringens Elinstallatörsförordning.
Ändringar i gällande lagstiftning som Elsäkerhetsverket inte enligt min mening som myndighet är behörig att genomföra eftersom de i praktiken innebär ett fullständigt upphävande av tvingande bestämmelser i en av Regeringen meddelad förordning.
Alltså ett otillåtet och ogiltigt myndighetsbeslut
En debattartikel ger inte utrymme för en utförlig motivering till dessa påståenden. De kommer i vårt remissvar över Elsäkerhetsverkets förslag.

Nuvarande ansvarsregler är tvärtemot vad Generaldirektör Elisabet Falemo påstår, enkla, tydliga och tidsenliga. Bakom Elsäkerhetsverkets förslag ligger därför en dold, inte redovisad agenda, nämligen att göra det möjligt att använda bemanningsföretag vid elinstallationer.
I dag finns ett sammanhållet, tydligt och i lagstiftningen klart redovisat ansvar för elinstallationsarbeten. Grunderna för detta har funnits länge, men klarlades genom lagstiftning efter utredningen, Betänkande angående behörighet att utföra elektriskt installationsarbete m.m. avgivet den 23 oktober 1935 av sakkunniga för elektriska kontrollväsendet SOU 1935:53.

Den ansvarige installatören ska i dag vara anställd hos det företag som utför installationen. Installatören ansvarar för brister i planering, instruktion och delegering för det arbete som yrkesmän utför under hans ledning. Yrkesmännen själva svarar för enkla handgreppsfel. Elinstallatörens anställning hos elföretaget gör ansvaret till ett rent linjeansvar.
Elsäkerhetsverket vill nu ta bort linjeansvaret. Man otydliggör därigenom ansvaret. Det sker i två steg.
Genom att tillåta:
1. Att bemanningsföretag utför hela eller delar av en elinstallation
2. Att ansvaret för dessa inhyrda arbetstagare skall vila på en elinstallatör som inte ens behöver vara anställd i bemanningsföretaget. Denne skall inte heller som nu svara för planering, instruktion och delegering för det arbete yrkesmän utför under hans ledning, utan endast ”dokumentera omfattningen av arbetet, de tidsramar arbetet avser och vilka personer som deltar i arbetet”.
Genom detta otydliggörs ansvarsfördelningen:
1. Den ansvarige installatören för bemanningsföretaget saknar helt möjligheter att ur säkerhetssynpunkt leda arbetet. Arbetsledning av inhyrda arbetstagare sker av byggplatsens arbetsledare. Inget säger att de behöver ha någon elkompetens.
2. Vid en eventuell elolycka blir ansvaret för elinstallationen i princip omöjligt att utreda. Elansvaret ligger inte på elföretagets installatör utan beror på var den arbetstagare som utfört arbetet har varit anställd, i det ansvariga elföretaget eller hos bemanningsföretaget. Att i efterhand utreda det är självfallet i de flesta fall inte möjligt.

Elsäkerhetsverkets uppgift enligt sin instruktion är att meddela föreskrifter som stärker elsäkerheten. Att ändra regler ur arbetsmarknadssynpunkt, i detta fall främja bemanningsföretagens intåg i elinstallationsbranschen, är inte myndighetens uppgift.
Att verket dessutom därigenom slår sönder ett fungerande ansvars- och yrkesutbildningssystem gör ju inte myndigheten mer trovärdig som säkerhetsförvaltare.

Arne Dufåker

Elektrikerförbundet

Läs mer:

”Grundlösa påståenden om yrkesförbud”