”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”







KRÖNIKA
"Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna - färre orkar lyssna och än mindre engagera sig", skriver PO Bergström.

28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken ”Käbbelkulturen”. Mycket har hänt i världen sedan det förra valet men politikernas sätt att besvara intervjufrågor, tala till oss väljare och med varandra har tyvärr inte utvecklats alls.

I dag hotas vår svenska demokrati från flera håll. Den här kulturen är ett exempel. Men det här hotet skiljer sig från annat – det förfogar våra politiker själva över. Frågan är bara vem som har modet att börja?
"Alltför många är trötta på munhuggningen."
Det är valtider igen. Politiker och journalister gör sitt bästa för att väcka medborgarnas intresse de sista veckorna före valet. Det går så där. Alltför många är trötta på munhuggningen.

Antalet medlemmar i de politiska partierna är lägre än i gamla Sovjetunionen där 90 % förväntades lyda och trösta sig med att de fick tilltala de aktiva partitopparna med ordet ”kamrat”. Det är en utveckling som självklart inte är bra för demokratin.

Det finns säkert många orsaker till den här utvecklingen, men en viktig anledning kan vara den offentliga umgängeskultur som finns i de kretsar av politiker och journalister som påverkar våra tankar och därmed vår tillvaro. Det politiska språket. Sättet att prata till och skriva om varandra.

LÄS ÄVEN: Jonas Wallin: Fotboll och val – mycket står på spel

Här följer några regler för en blivande svensk politiker som vill passa in och göra karriär:

• Du har alltid rätt.

• Politiska motståndare har alltid fel.

• Om någon påstår att partiet/du har fel – erkänn inte. Inte ens om du blir överbevisad. Koncentrera dig istället på ”effektiva” bortförklaringar.

• Motståndare har onda avsikter med sin politik. Antingen vill de att det ska gå dåligt eller i bästa fall så förstår de inte att det kommer att gå dåligt.

• Om en politisk motståndare gjort något bra – visa aldrig svaghet genom att ge beröm.

• Öva dig i konsten att förlöjliga och förödmjuka dina motståndare. När de som lyssnar skrattar åt din motpart har du vunnit en halv seger.

• Lyssna aldrig på motparten av något annat skäl än att förbereda attackerande kritik.

• Se till att ge väljarna minst ett nytt löfte per dag i valspurten.

• Kom ihåg att aldrig erkänna att ni lägger ett förslag av taktiska skäl för att vinna röster kortsiktigt – det görs alltid av omtanke om framtiden.
"Varför förväntas politiker som ska ha ansvar för vårt samhälle bete sig så här?"
Media hänger gärna på. Ju mer av det här beteendet desto större rubriker. Rena personangrepp säljer.

Men vem vill umgås med en människa som beter sig så här i vardagslivet? Vilken trovärdighet har den personen? Hur fungerar en människa med det här beteendet exempelvis på en arbetsplats?

Och till sist – varför förväntas politiker som ska ha ansvar för vårt samhälle bete sig så här? Vi medborgare vill ju bara veta hur de vill lösa våra problem och förbättra vår tillvaro så att vi vet vem eller vilka vi ska rösta på.

LÄS ÄVEN: Claes Thim: "Facket ska inte hålla på med politik!"

Sammanfattningen av förväntningarna på en blivande politiker blir ju en besserwisser som aldrig lyssnar på någon annan. En som misstror andras avsikter och aldrig ger beröm.

Så snart tillfälle ges kritiserar han eller hon människor med andra åsikter och roar sig gärna på deras bekostnad. Inget vidare underlag för en kontaktannons…
"Jag ser hellre politiker som är öppna för att lyssna även på sina motståndare."
Jag ser hellre politiker som är öppna för att lyssna även på sina motståndare. Som klarar av att se de goda avsikter som trots allt finns och att också ge beröm utan att det för den skull själv ändra uppfattning. Allt för att förstärka både sin egen och politikens trovärdighet.

– Jag är övertygad om att ni har de bästa avsikter med ert förslag. Och det finns saker jag tycker är bra – men jag tror och hoppas att det blir bättre med vårt förslag.

Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna - färre orkar lyssna och än mindre engagera sig.

Till sist är jag just nu, två veckor före valet, innerligt trött på den dagliga torghandeln med vallöften. Jag vill bara ha ett enda från alla politiker:

– Om jag blir vald lovar jag att göra mitt bästa!

PO Bergström
2018-09-14 09:00:27