• Bild: Colorbox

2019-05-31

KULTUR

Del 8 – Efter regn kommer solsken

Här är den åttonde delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell ”Agnes”, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.


LÄS ÄVEN:

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 1

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 2

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 3

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 4

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 5

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 6

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 7

Skrivandet blev Dylans räddningsplanka

”Bokstavsdikter” – av Dylan Färemark


Agnes gick hem med tunga steg. Situationen på arbetet hade blivit mer och mer ohållbar och hon hade det svårt. För varje vecka som passerat blev elakheterna värre och värre.

Nu handlade det inte om hennes eventuella lögn, inte alls. Det hade gått överstyr. Spydigheterna kom utan anledning och bara för att.

Kvällsljuset la svarta siluetter över gångbanor och trottoarer. Agnes tittade sorgsamt på sin skugga, kassarna från Konsum var tunga. Jyllandsgatan och hemmet kändes som en oändlighet, i alla fall i fotsteg.

En onsdag, en helt vanlig vardagskväll för de flesta. Inte för Agnes. Aldrig hade hon känt en tyngre motvilja att gå hem. Det sista Gunn sagt vid tvåfikat oroade henne.

”Han kan kolla personuppgifter”, därefter reste sig alla upp och gick ut till sina arbetsuppgifter. Hon sa de sådär bara rakt ut i luften, tänkte Agnes när hon satt ensam kvar i fikarummet och dörren slog fram och tillbaka. Undrar om meningen var riktad mot mig?

Hon försökte se oberörd ut när hon kom ut i köket, vilket gick så där. Blickarna fanns där och ingen som var inom den transparanta bubblan missade den. Osynliga hierarkier, som alltid på arbetsplatser, la sig över henne.


”Hon var ensam kvar. Det visste hon redan. Bråttom hem hade alla – så viktigt var det inte att vara elak.”


Eftermiddagen blev tung. I ren desperation tappade hon en karaff i golvet. Tre stora skärvor och gnistrande flisor spreds ut över det bruna matsalsgolvet. Agnes sköljde ur skurhinken och stängde dörren till städskrubben och gick till omklädningsrummet.

Lika bra att jag tappade karaffen, tänkte hon, annars hade jag säkert fått skit i omklädningsrummet också. Hon låste upp låset till skåpet. Hon var ensam kvar. Det visste hon redan. Bråttom hem hade alla – så viktigt var det inte att vara elak.

De andra hade gått utan att säga hejdå, inte heller hade de frågat om hon behövde hjälp. Det hade hon också förstått att det skulle hända. Trevlig helg, när det kom på tal, fick hon aldrig tillbaka. Man vänjer sig tänkte hon och satte sig ner på trävita bänken framför skåpet. Dörren till kommunalhusets matsal åkte sakta igen, än en gång. Tystnad, evigt vemod.

Att allt ändrar karaktär, att söndagskänslan kommer så fort när det blir tomt, tänkte hon och reste sig upp och började byta om.

Bussen stod redan och väntade vid busshållsplatsen. Hon klev på och gick långt bak. Plastkassarna skar in i händerna. Energi gick åt till bearbetning och tårar – å ena sidan… far åt helvete, å andra sidan… vet jag att det inte kommer att funka.

Ölandstokens gröna blad dignade av gula blommor. Som alltid, på höger sida om gångstigen och till vänster om Kvarnbackaskolans fotbollsplan.

Varje sten, varje buske – allt, den vägen gick hon vid varje tillfälle, i alla fall när hon var på väg hem.


”Agnes glömde bort sina tidigare bekymmer, det fanns helt enkelt inte tid.”


Nu var hon snart hemma. Ölandstoken. Ett bra riktmärke i normala fall; äntligen hemma. Nycklarna, tänkte Agnes och började rota i botten på handväskan. Plötsligt och i samma stund som hon fick syn på Tom, mindes hon. Det var idag. Veckorna hade rusat iväg. Tom Sapporo.

”Hej” sa han. Agnes suckade tyst. Ställde ner kassarna på infarten. ”Tom, kan vi skjuta på kaffet, känner mig inte alls i form…”

”Inga problem, vi kan ta det imorgon”. Agnes såg hur han vände sig om och började gå. Plötsligt fick hon syn på den bruna pappåsen han hade under armen.

”Vad har du under armen?” sa hon utan att tänka sig för. Frågan liksom hoppade ur henne, nästan som om någon annan styrt talcentrat. Han stannade och vände sig om.

”Mat, jag tänkte bjuda på mat”

”Kinamat?” sa Agnes och ångrade sig direkt – hur klumpig får man vara… Tom tittade på Agnes – nu går han, tänkte hon.

”Nej, hamburgare, hickoryhamburgare faktiskt… och klyftpotatis”

”Förlåt, det blev fel. Kinamat… vad säger jag… påsen såg ut som om den var från Savoy, ja i Kista, från Food Courten”

”Äh, inte gör det något” svarade han och log, ”jag tänkte faktiskt fritera bananer som efterrätt”

”Säkert?”

”Nej jag ljög, jag har glömt efterrätten”

De brast ut i ett förlösande skratt, därefter gick de in till Agnes.

Kvällen fortsatte långt in på natten. Tom stekte hickoryhamburgare, rostade hamburgerbröden och serverade dem tillsamman med Coleslaw och rostad klyftpotatis med långskurna saltgurkor.  Agnes glömde bort sina tidigare bekymmer, det fanns helt enkelt inte tid.

Någon poesi blev det inte heller, inte mer än att Agnes sa att hon uppskattat boken som hon fått – den med Joseph Brodsky dikter.

Kvällen slutade framför Tv:n. Agnes hittade glass i frysen, pekannöt med kolasås. Den fick duga som efterrätt. Några bananer blev det inte även om de skämtade om det.


”Daggen var fortfarande kvar i gräset och utan att Agnes märkt det hade Tom blivit hennes spegel.”


Varma vindar svepte in från havet, solen började gå upp. Vågorna klättrade långt upp på stranden. Fåglarna kvittrade och visade upp sig i gryningsljuset. Daggen var fortfarande kvar i gräset och utan att Agnes märkt det hade Tom blivit hennes spegel.

Båda gick barfota.

Spegeln berättade att hon var den vackraste kvinnan på jorden. Innan hon visste ordet av och släppte lös kärlekens kraft inom sig, var hon fast. Nu fanns ingen återvändo, inga tvivel.

Kanske var det oron på jobbet som fått henne hängiven, annars var det Tom Sapporo. Hur som helst. Agnes hade inget som helst behov av att analysera sitt beteende och det gjorde hon inte. Hon såg sig själv som en vit häst som sprang fritt över ängarna under en sommarblå himmel.

Hon behövde det här, det räckte.

Vem var Tom Sapporo? Och var kom han ifrån?

Fakta: Tom Sapporo var femtiotre år, ensamstående, 1,84 m lång och vägde 79 kilo. Uppvuxen i Nacka. Adopterad från Korea vid två års ålder, mest för att hans föräldrar varit aktiva Socialdemokrater på sextiotalet – att föräldrarna varit aktiva inom Socialdemokraterna kan tyckas oväsentligt men det var det inte. Något Tom fick reda på när han var sexton år. Hemligheten hans adoptivmor bar på kom fram vid en kräftskiva.

”Lilla gubben, du är stor nu” sa hon.

”Ja morsan och du är full” svarade han.

”Det händer väl inte så ofta”

”Nej” För så var det.

”Vet du av en sak Tom… egentligen ville jag ha egna barn men så följde vi med par… partiet till Korea och nästan alla tog hem ett knyte”

”Tog hem!”

”Ja vad fan, idag ångrar jag mig. Varför skaffade jag mig inte egna barn?”

”Vad säger du?”

”Förlåt lilla gubben, klart jag ville ha dig, det vet du. Men det är inte det som är problemet och nu är jag på tok för gammal”


”Föräldrarna satt i högsta toppen på partiet och dit kommer man inte utan talats gåva.”


Samtalet utmynnade i att Tom bytte namn så fort han blev myndig. Om hans adoptivmor mindes vad hon sagt på kräftskivan, vet han inte. Varken han eller hon tog någonsin upp vad som sagts den där ödesdigra kvällen i augusti.

Namnet Sapporo, hans riktiga namn, till skillnad från Andersson, fick han reda på genom sin adoptivfar.

”Vad var mitt namn i Korea?” frågade han sin adoptivfar

”Sapporo” svarade adoptivfadern och berättade på samma gång att språksvårigheterna gjort att han aldrig riktigt förstått om det var ett förnamn eller ett efternamn. Andersson blev Sapporo.

Av frågorna blev det inte många svar. Av ångesten och oron, blev det mindre. Tom fick handskas med tomheten, rotlösheten och de ensamma nätterna utan stöd.

Snart insåg han att han måste klara sig själv. Några konfrontationer ställde han inte till med. Det var inte lönt.  Att kriga med politik, med ord, gick inte. Inte på den här nivån.

Föräldrarna satt i högsta toppen på partiet och dit kommer man inte utan talats gåva. Inte heller hamnar man där utan att vara slug, knivslug. Den bataljen tänkte Tom inte ta, det var inte lönt. Han väntade ut situationen och gjorde det bästa han kunde av läget.

Adoptivmodern dog när Tom var tjugotre år gammal. Deras relation blev sig aldrig riktigt lik efter kräftskivan. Med tiden fick han bra kontakt med sina riktiga föräldrar i Korea. Adoptivfadern fanns också i hans hjärta. I Korea hade han sju syskon. Där kände han sig hemma, hemma på riktigt.

Ingenjörsutbildningen slutförde han i Göteborg och ganska direkt efter det fick han arbete inom verkstadsindustrin. Nomadlivet passade honom och redan från början blev hela jorden hans arbetsfällt.

Åren gick, rusade och försvann. Fram till pensionen hade företaget lovat Tom att han skulle bli fast placerad i Kista och det var något som passade honom. Företaget hyrde lägenheten ovanför Agnes bostad – och på den vägen var det och bara därför mötte han henne.

Tom Sapporo var en gentleman, en världsvan gentleman. Middag med höga tjänstemän från Kina eller en golfvända med Amerikas försvarsminister, var inte ovanligt. Men hur det än var kände Tom att han aldrig passade in i de finare salongerna. Han saknade något.

Det här med att vara fast placerad i Kista kändes rätt efter allt resande. Redan för tio år sedan var Tom ekonomiskt oberoende. Omedvetet sökte han en livskamrat – även om den omedvetna känslan kanske inte var så omedveten som man kunde tro.

När han öppnat fel paket och hittade Tomas Tranströmers dikter blev han nyfiken. Poesi hade alltid roat honom.


”Att det var en lögn, visste hon självklart men det var inget som upptog hennes tankar.”


Dörren gick ovanligt lätt att stänga. Solen värmde och en koltrast kvittrade. Agnes lätta steg tog henne ut till brevlådan och där tvekade hon – tidningen. Nej, jag struntar i den. Hon vände sig om och gick de korta stegen till ytterdörren och vred om nyckeln.

Tussen var inne. Han gick och la sig på sängen tänkte hon och stoppade ner nyckelknippan i väskan. Något försenad satte hon kurs mot Kista och bussen till Sollentuna.

”Hej Agnes, idag ska vi på skolresa”

Agnes hälsade på Nora.”Det förklarar varför du är så tidig” fortsatte hon.

”Ja”

”Vart ska ni åka?”

”Uppsala högar”

”Det låter intressant, har du matsäck med dig?”

”Ja, varm o’boy och tekakor”

”Ni får fint väder”

”Ja”

Om ni kunde se Agnes och Nora från koltrastens perspektiv hade ni sett en äldre dam i beige kappa och en flicka i blåa byxor och röd jacka. Den äldre damen bar på en handväska i vänstra handen och flickan hade en Bamseryggsäck på ryggen. De höll varandra i handen och på något underligt sätt kunde man se att de var harmoniska.

Den äldre damen hade bestämt sig; efter semestern, i början på augusti, då kunde Lisbeth hälsa på henne på jobbet. Att det var en lögn, visste hon självklart men det var inget som upptog hennes tankar.

Inte idag – just den självklarheten fick faktiskt lögnen att verka sann.

Veckorna fram till semestern blev också ovanligt trivsamma. Agnes fick vara ifred. All tid gick åt till att städa, ta vara på mat. Planera semestrar. Ett och annat tjuvnyp kom det men inte mer än att det snart var glömt.

Hur som helst. Nora, som såg fram emot skolresan, var mest glad för matsäcken och att hon träffat en bästis på skolan. Dessutom kände hon en värme, en värme hon saknat ända sen hennes mor gick bort.

Hon omfamnade Agnes hand lite extra och hoppades att hon inte skulle märka. Det gjorde hon inte, inte så att Nora märkte det i alla fall. Agnes kramade Nora och såg till att hon hamnade med de andra klasskamarterna, sen klev hon på bussen till Sollentuna. Allt var i balans snart var det sommar och semester.

Ödet log mot Agnes. Plötsligt blev hon osäker, bussen bromsar gnisslade – kan det verkligen bestå, tänkte hon och glömde snart den tanken. Resenärer, tänkte hon och kikade så försynt det gick. Enkelt var det inte, inte när solen gjorde entré redan vid fem på morgonen.

Som alltid kunde hon inte låta bli att reta sig lite på de nya mammorna, de som hade en latte-mugg på barnvagnen och åtsittande lycrakläder. Inte för att jag missunnar dem, tänkte hon, men något konstigt är det. Hon släppte de och tänkte; bara magen mår bra, är det bra.

Dylan Färemark

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Nyheter

Kollektivavtalen i fara när färre är med i facket

Allt färre arbetare är med i facket, samtidigt som arbetsgivarna väljer att fortsätta organisera sig. De senaste två åren har även tjänstemännens genomsnittliga organisationsgrad minskat, med undantag för till exempel Unionen.

Organiserade lärarstrejk – mördades: Här är världens tio värsta länder för arbetare

Situationen för arbetare och fackligt aktiva har förvärrats i alla regioner i världen, visar världsfacket Itucs årliga sammanställning. I Colombia mördades 34 personer ifjol. Nu kräver svenska fack att större satsningar görs för att bryta trenden. Morgonen den 8 november 2018 körde Arolda Pereira de Souza sin motorcykel ut på landsbygden utanför delstaten Bahia i östra Brasilien.

Elektriker pajade asbestsanering

Elektrikerna skar upp plasten som spärrade av asbestsaneringen och arbetet fick göras om. Nu har händelsen anmälts till Arbetsmiljöverket. Ett asbestsaneringsföretag hade spärrat av ett område i Huddinge. Men två elektriker från en annan firma tar sig ändå in på området.

Lönegapet mellan könen krymper – kan vara borta om 27 år

Med nuvarande takt kommer det att dröja till år 2045 innan löneskillnaden mellan kvinnor och män är utraderad. Jämfört med 2017 minskade gapet med 0,6 procent förra året. En genom snittlig kvinna på svensk arbetsmarknad tjänade 32 600 kronor i månaden 2018, om hon jobbar heltid. Motsvarande siffra för män var 36 500 kronor.

Företag missar att avsätta pengar till anställdas pension

Det brukar komma ett brev med posten varje vår som de flesta kanske inte lägger så stor vikt vid. Det kan löna sig att titta lite närmare på det. I slutändan kan det löna sig tusenfalt. Det handlar om Fora-beskedet. Beskedet som visar hur mycket arbetsgivaren avsatt till pensionen. Det vanligaste misstagen vi ser är att arbetsgivaren missar att betala in till den extra pensionen.

CR: Inget beslut om sänkt avgift

Den 4-5 juni höll Elektrikerförbundet sitt centrala representantskap på Runö kursgård i Åkersberga utanför Stockholm. Samlade var ombud från hela landet. Som brukligt behandlades de motioner som inkommit till förbundet. De allra flesta handlade om medlemsavgiften, som motionärerna vill sänka.

CR: VK1:s ersättningsförslag fick nobben

Elektrikerförbundet har som mål att öka andelen medlemmar som går en facklig utbildning. Men det kan vara svårt att locka medlemmar att gå en utbildning om ersättningen vid kurstillfällena är betydligt lägre jämfört med vad de skulle tjänat om det befunnit sig på jobbet.

Facket syns dåligt i media: ”Ger en skev bild av verkligheten”

Facket syns allt mindre i media. Nu går det en facklig företrädare på 20 från näringslivet, mot en på tio år 2007. Det är dåligt för det demokratiska samtalet, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm till Arbetet. Det är 20 gånger vanligare att en företrädare för näringslivet kommer till tals i media än en facklig.

Strejkrätten begränsas – beslut klubbat i riksdagen

Förslaget om begränsningar av strejkrätten har klubbats av riksdagen. Den nya lagen börjar gälla den 1 augusti. Då blir det svårare att ta till strejkvapnet mot arbetsgivare som redan har kollektivavtal. Den utdragna konflikten i Göteborgs hamn, där Hamnarbetarförbundet strejkade för att få till ett kollektivavtal, har nu fått effekter på lagstiftningen.

Målarna lämnar ytterligare stämning om restid

Målareförbundet har lämnat in ytterligare en stämning till Arbetsdomstolen gällande en målare som de hävdar har rätt till betald arbetstid till och från kunden där arbetet utförts. De hänvisar till EU-rättens dom men också kollektivavtalet för målare.

Juristförsäkringen även för utflugna barn

Från och med i höst kommer det att finnas möjlighet för Elektrikerförbundets medlemmar att teckna förbundets juristförsäkring även för barn som flyttat hemifrån.   I dag gäller försäkringen för hemmaboende barn och ingår i medlemsavgiften.

Farligt kvartsdamm sprids vid Förbifarten-bygget

Flera inspektioner av Förbifart Stockholm under våren visar stora brister i hanteringen av kvarts. I slutet av maj såg Arbetsmiljöverkets inspektörer hur en stor kaskad av damm spreds på byggarbetsplatsen vid trafikplats Akalla. I ett inspektionsmeddelande noterar inspektörerna en borrigg utan skydd mot damm.

Brandfarliga batterier – så laddar du säkert

Brukar du ladda dina elprylar när du sover? Då lever du farligt batterierna kan nämligen börja brinna. Här förklarar Elsäkerhetsverkets expert hur du laddar säkert. Mobiltelefoner, elcyklar, hoverboards och flera andra vanliga elprylar drivs av litiumjonbatterier. Dessa är de batterier på marknaden som är bäst på att lagra energi, men de kommer även med en otäck baksida.

Stanley Security får betala skadestånd för lönekrångel

Ärendet om det krånglande lönesystemet på Stanley Security har äntligen fått en lösning. Företaget och facket har förlikats. Elektrikerförbundets medlemmar som omfattas av förhandlingarna får 7 500 kronor per person i skadestånd. Det var i maj 2017 som Stanley Security införde ett nytt lönesystem. Det mesta som kunde gå fel gick fel.

Checklista: Så grillar du elsäkert i sommar

Sommar, sol och grill på altanen. Men har du koll på hur du grillar elsäkert i sommar? Här hittar du Elsäkerhetsverkets tips! Solen skiner och grillvädret hägrar. Precis som förra året är dock vädret på många håll så torrt att det redan råder eldningsförbud i flera kommuner. Räddningen kan vara elgrillen, men då finns det fortfarande några saker att tänka på.