• PO Bergström

KRÖNIKA

”För att vara en bra ledare så måste man också klara av att reflektera över det man gör ur moralisk synpunkt”, skriver PO Bergström.

Varför hamnar så många så ofta i situationer där man tappat bort moralen och istället försöker använder regler som en frälsarkrans att flyta på när båten håller på att sjunka i mediastormen?

Moral handlar ju om vad vi tycker är rätt och fel eller gott och ont. Regler är sådant vi skrivit ner för att kunna fungera tillsammans. De flesta tycker det är fel att ljuga för en god vän. Det är omoraliskt men inte olagligt.

Att skriva regler som täcker in alla svängningar i människors uppfattningar är en näst intill hopplös uppgift. Ett färskt exempel är debatten kring den svenska lagstiftningens utrymme för att åtala de terrorister som vill återvända till Sverige från Syrien efter att ha ägnat år åt diverse ohyggligheter.

LÄS ÄVEN: Per Eklund: ”Viktigt att lyssna på medlemmarna”

Svaret på frågan i inledningen är att för att vara en bra ledare så måste man också klara av att reflektera över det man gör ur moralisk synpunkt.

För en professionell förhandlare är exempelvis förmågan att reflektera genom att sätta sig in i motpartens sätt att se på saken en förutsättning för att kunna lösa problem tillsammans. En annan avgörande sak för förhandlare är att alltid ta personligt ansvar – skyll aldrig ifrån dig – inte ens på regler som kanske ger dig rätt.

Den liberala riksdagsledamoten som varje månad regelrätt kvitterat ut 5 000 kronor extra i ersättning genom att hyra sin mans lägenhet säger att ”om man anser att regelverket är fel då får man ändra på regelverket”.

Underförstått att hon tänker strunta i att hon får 240 000 av skattebetalarna under en mandatperiod som hon stoppar in i familjekassan. Regelrätt men ett moraliskt haveri som betydde att partiet bad henne lämna sin plats.

LÄS ÄVEN: Ekonomen: ”Vi måste göra mycket mer för att höja kvinnolönerna”

Den senaste tiden har fackliga ledare exemplifierat skillnaden mellan regler och moral. Ledarnas VD har haft en Porsche Cayenne som tjänstebil (!) medan andra flugit businessklass till konferenser utomlands trots att de startat vistelsen med semesterdagar.

Allt enligt avtalsvillkor och regler med argumentet att ”det underlättar deras arbete” men förmodligen något som de flesta fackliga medlemmar anser är omoraliskt.

Ledarna tappade massor av medlemmar och därmed intäkter till verksamheten.

LÄS ÄVEN: Anna Norling: ”Ducka inte – debatten handlar faktiskt om er”

Om man roar sig med att beräkna förlorade intäkter i fallet med businessklassbiljetterna kan man få nya perspektiv. Vi räknar ”snällt” med att ingen medlem lämnar något av de aktuella förbunden på grund av det.

Däremot gör vi ett antagande när det gäller alla de oorganiserade som förtroendevalda och ombudsmän dagligen arbetar med att försöka värva som medlemmar.

Om 150 av de som övervägt att gå med slutligen bestämmer sig för att tacka nej till medlemskap på grund av det inträffade (något som är ett mycket enklare beslut än att gå ur facket) kan vi göra följande beräkning:

Givet en medlemsavgift på 700 kronor per månad för 150 medlemmar betyder det ett inkomstbortfall för förbunden på 1 260 000 kronor per år. Genom att lägga till en nolla får vi fram kostnaden på 10 år; 12 600 000 kronor. Det blir alltså priset för att man valt fel typ av biljett.

Rätt dyrt även för att vara businessklass.

PO Bergström,
Utbildar förhandlare, tidigare LO och IF Metall