• Foto: Ylva Sundgren

2019-04-12

KULTURKRÖNIKA

”Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning. Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen”, skriver Johannes Klenell.

Jag är en av dem som i åratal stoltserat med att jag konsekvent sagt nej till att medverka i några som helst debattformat i stil med SVT:s Opinion Live.

En gång skrev jag på Twitter att de inte ens skulle få in mig i studion med högafflar och eld.

Anledningen till detta är att jag upplevt att det polemiska snabba formatet leder till att den med mest onyanserade åsikter vinner.

Varje nyans blir ett tecken på att du backar. Det slutar i att gästerna tvingas ta sina åsikter till en extrem. Diskussionen fördummad.

Vilket såklart blir bra TV-underhållning. Jag är långtifrån ensam med att säga nej och berätta om det offentligt.

De flesta jag känner som tillfrågats har skyltat med samma sak.

 LÄS ÄVEN: Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

På senare tid har en diskussion om ett nytt format blossat upp.

Samtalsaktivismen. Det började med kritik mot kulturproducenten Stina Oscarsons samtal på Hornstulls bibliotek där en medlem i fascistiska Nordisk Ungdom satt i panelen.

För några veckor sedan blev entreprenören Navid Modiri rejält utskälld för att han låtit en förintelseförnekare få närmast fritt spelrum i sin podcast ”Hur kan vi?”.

Samtalsaktivisterna själva säger att det viktiga är att vi behöver lyssna på varandra för att förstå hur vi ska levas tillsammans. Det är en hedervärd tanke. Om än naiv.

Redan vid Oscarsons samtal med mannen från Nordisk Ungdom gick det att urskilja problemet med samtalsaktivismen.

Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning.

Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen.

Blir tillmötesgående. Söker common ground som i slutänden bara bekräftar extremistens konspiratoriska världsbild.

 LÄS ÄVEN: Johannes Klenell: ”Därför förespråkar den ekonomiska eliten brexit”

I helgen inledde Svenska Dagbladets kultursida sin egen samtalsaktivistiska serie ”Den polariserade debatten”. Ledd av Stina Oscarson.

Det blev inte helt bra den här gången heller.

Första gästen var slasknyhetssiten Nyheter Idags Chang Frick.

Det blev ett oväntat intressant skådespel. Frick är kanske inte en fantastisk journalist.

Snarare opinionsbildare driven av högerpopulism än sanningssökande. Men han är en mycket begåvad storyteller.

Frick är en timme sen till intervjun. Ska hämta bildäck åt en kompis i Uppsala.

Oscarson blir sur men läser det som att Frick ger ett härligt långfinger till eliten. Han dyker upp i gula arbetskläder.

Själva sinnebilden av man av folket. Sedan börjar ett egentligen rätt ointressant samtal där vi får veta att Frick fått sin ansökan till Publicistklubben avslagen.

Det poängteras flera gånger att Frick är libertarian. Det yttrar sig mest i att staten inte ska ge bidrag. För då kommer människor bli bättre på att ta hand om varandra.

En poäng kanske inte helt grundad i fakta som det inte grävs djupare i än så.

Frick ska även vara hatad av extremhögern. Sägs det. Möjligt att det stämmer, men låter snarare som den idé om att vara ”opolitisk” som används av till exempel metalband där en medlem fått feeling och börjat heila på scenen.

Att man är hatad av och hatar alla, så då är det ok.

LÄS ÄVEN: Folket litar mer på Systembolaget än på facket

Common ground hittas i att vänstern svikit arbetarklassen samt att identitetspolitik är dumt.

Att Frick själv flera gånger drar till med identitetspolitiska utspel om hur han kunnat använda sin egen bakgrund om han velat – eller hans märkliga identitetspolitiska bild att ingen i arbetarklassen oroar sig för klimatet – det ifrågasätter Oscarson inte.

Kanske för att de åsikterna inte upplevs som typiskt identitetspolitiska. De sägs ju trots allt av en kille i arbetskläder.

En identitetsmarkör för en grabb som vet vad vanligt hederligt folk tycker. 

Föreställningen toppas i finalen med att en man som bara råkar befinna sig på Fricks favoritlunchställe i Bålsta på imponerande utsatt tid avbryter intervjun.

Anklagar Frick för att vara PK-vänster. Hälsar från Nordfront PUNKT se när han går därifrån.

En perfekt avslutning på vad som blev en rätt underhållande föreställning där Frick slår hål på hela samtalsaktivismens trovärdighet.

En pjäs värdig att sättas upp på teater Brunnsgatan 4.

Det hela är på ett plan nästan vackert naivt. Ingen av dem sysslar med journalistik.

Bara en av dem får något sagt.

Vi var många som efterfrågade något annat i stället för SVT Göteborgs skrikiga debattformat.

Det här är åtminstone nästan lika underhållande.


Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Arbetet, som tillsammans med Tidningen Elektrikern och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.


Johannes Klenell,
Kulturredaktör Arbetet

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Elektrikerns kulturtips #4: Skandaler och hemligheter

Podden: Snedtänkt med Kalle Lind, Om politiska affärer. Det här är underbart nördigt för den som gillar 1900-talshistoria och politiska skandaler. I två långa avsnitt listar programledaren Kalle Lind och statsvetaren Nils Gustafsson sina tio bästa svenska politiska skandaler.

Anton Levein: ”Vem äger marken?”

KRÖNIKA ”Finns det någon fråga, utöver de fackliga frågorna, som jag skulle vilja väcka i Europa så är det den om en europeisk allemansrätt”, skriver Anton Levein. Allemansrätten är en nordisk frihet. Den är bra för folkhälsan och tillgängliggör en enkel semester för den som vill upptäcka miljön utanför städerna.

Johnny Ekdahl: ”Reformisterna – ett hopp för S”

DEBATT ”Jag är övertygad om att Reformisterna är en av de nycklar som kan öka vår påverkan för våra fackliga frågor”, skriver Johnny Ekdahl. På El-Sossens årsmöte så beslutades det enhälligt att vi skulle donera 5 000 kr till S-föreningen Reformisterna, med nedanstående förklaring om varför.

Anna Norling: ”Alla måste förstå vikten av att vara med i facket”

KRÖNIKA ”Det borde inte heller vara så att anställda väntar med att gå med i facket till dess att något väl har hänt. För då är det ofta försent”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Vi fick gå på dan. Och när den 25:e kom så kom inga pengar, och ägaren svarade inte i telefon. Jag pratar med en av Elektrikerförbundets medlemmar i Västsverige.

”Ensam är sällan stark – och det är inte så kul heller”

KRÖNIKA ”Elektriker, snickare, rörmokare och målare har alltid fått samarbeta och samsas om de ytor som finns på ett bygge. Detta ger bra tålamodsträning speciellt om vissa yrkesgrupper eller individer anser att de har företräde framför alla andra”, skriver Per Lawén. Deadlineklockan tickar oroväckande fort. Folk knuffas och trängs överallt för att komma fram.

”Totalt misslyckat försök att göra Almedalen sexigare”

RECENSION ”Det här verkar ha ambitionen att vara House of Cards-smart. Men svensk politik är snarare Benny Hill. Och Almedalen är ett kollo för vår politiska elit”, skriver Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell (som sett tv-serien Den inre cirkeln, baserad på Moderaternas gamle strategs bok I maktens öga).

”Ett elektrifierat Sverige behöver fler kvinnor i el-branschen”

DEBATT ”Låt jämställdhet bli en av de viktigaste frågorna för företagen att jobba med de närmaste åren”, skriver debattörerna.  Sverige står inför en gigantisk omställning med en elektrifiering av stora delar av samhället. Men redan idag saknas uppemot 10 000 elektriker. Branschen är en av de mest ojämställda med bara 2 procent kvinnor.

”Reformisterna står för ett välkommet uppvaknande”

KRÖNIKA ”Det är synd att Reformisterna ses som konkurrenter mot Vänsterpartiet istället för den möjliga vänsterreformistiska allians som kan växa fram ur det som nu sker”, skriver Ingemar E L Göransson. För sju år sedan satt jag på en pub i Soho, London med en pint och vänsterns dagstidning The Morning Star uppslagen framför mig på bordet.

Fredrik B Sjödin: ”Infantil vinkling av en viktig debatt”

DEBATT ”I debatten förs just nu fram en uppfattning att nätföretagen, alltså de företag som äger elnäten, inte har koll på nuläget och framtiden. Det är en felaktig uppfattning”, skriver Fredrik B Sjödin, teknisk expert på Installatörsföretagen.

Jonas Wallin: ”Det vi byggt har börjat krackelera”

LEDARE ”Socialdemokraterna får en kraftig hemläxa! Alla ska med, alla ska delta och det är det samhälle som gör medlemmarna tryggare och lyckligare som ska vara den framtida visionen”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin. I en undersökning som presenterades nyligen återfinns Sverige på sjunde plats över världens lyckligaste människor.

Per Eklund: ”Viktigt att lyssna på medlemmarna”

KRÖNIKA ”Att medlemmar får möjlighet till information och möjlighet att uttrycka sin åsikt är oerhört viktigt oavsett vilket fackförbund det gäller. Ännu viktigare är att ansvariga lyssnar på de enskildas synpunkter”, skriver Elektrikerns tidigare redaktör Per Eklund.

Anna Norling: ”Ducka inte – debatten handlar faktiskt om er”

KRÖNIKA ”De som hånar feminism och genusvetenskap ena dagen, har ingen trovärdighet när de andra dagen rasar mot enskilda mäns misshandel av kvinnor. Det är en föråldrad attityd som borde ha grävts ned för länge, länge sedan”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.

”Agnes” av Dylan Färemark – Del 6

KULTUR Del 6 Pennalism Här är den sjätte delen av Dylan Färemarks prisbelönta novell Agnes, som publiceras som följetong i Tidningen Elektrikern.

Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

DEBATT ”Där är det mycket viktigt att ha en skyddslagstiftning som är värd namnet, och som inte urholkas av AD och en del politiker”, skriver Christian Kutzner. Efter att ha jobbat i närmare 30 år som ombudsman i Hotell och restaurangfacket, även om jag sedan 2016 varit pensionär, har jag en hel del erfarenhet av tillämpandet av LAS.

Johannes Klenell: ”Därför förespråkar den ekonomiska eliten brexit”

KULTURKRÖNIKA ”Brexit handlar alltså inte enbart om ett folkligt missnöje mot en överstatlig elit. Den ekonomiska eliten kan också ha en hel del att vinna på att vara brexitförespråkare”, skriver Johannes Klenell. Så här i brexittider har fokus i svensk debatt främst legat i förklaringsmodeller som handlat om de besvikna väljarnas protest mot EU:s överstatlighet.