• Foto: Ylva Sundgren

2019-04-12

KULTURKRÖNIKA

”Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning. Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen”, skriver Johannes Klenell.

Jag är en av dem som i åratal stoltserat med att jag konsekvent sagt nej till att medverka i några som helst debattformat i stil med SVT:s Opinion Live.

En gång skrev jag på Twitter att de inte ens skulle få in mig i studion med högafflar och eld.

Anledningen till detta är att jag upplevt att det polemiska snabba formatet leder till att den med mest onyanserade åsikter vinner.

Varje nyans blir ett tecken på att du backar. Det slutar i att gästerna tvingas ta sina åsikter till en extrem. Diskussionen fördummad.

Vilket såklart blir bra TV-underhållning. Jag är långtifrån ensam med att säga nej och berätta om det offentligt.

De flesta jag känner som tillfrågats har skyltat med samma sak.

 LÄS ÄVEN: Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

På senare tid har en diskussion om ett nytt format blossat upp.

Samtalsaktivismen. Det började med kritik mot kulturproducenten Stina Oscarsons samtal på Hornstulls bibliotek där en medlem i fascistiska Nordisk Ungdom satt i panelen.

För några veckor sedan blev entreprenören Navid Modiri rejält utskälld för att han låtit en förintelseförnekare få närmast fritt spelrum i sin podcast ”Hur kan vi?”.

Samtalsaktivisterna själva säger att det viktiga är att vi behöver lyssna på varandra för att förstå hur vi ska levas tillsammans. Det är en hedervärd tanke. Om än naiv.

Redan vid Oscarsons samtal med mannen från Nordisk Ungdom gick det att urskilja problemet med samtalsaktivismen.

Det att den ena parten febrilt vill mötas samtidigt som den andra parten stannar i sin extrema hållning.

Det gör att den som har ambitionen att mötas sakta men säkert tappar kompassen i sin resa mot vad den tror är halva vägen.

Blir tillmötesgående. Söker common ground som i slutänden bara bekräftar extremistens konspiratoriska världsbild.

 LÄS ÄVEN: Johannes Klenell: ”Därför förespråkar den ekonomiska eliten brexit”

I helgen inledde Svenska Dagbladets kultursida sin egen samtalsaktivistiska serie ”Den polariserade debatten”. Ledd av Stina Oscarson.

Det blev inte helt bra den här gången heller.

Första gästen var slasknyhetssiten Nyheter Idags Chang Frick.

Det blev ett oväntat intressant skådespel. Frick är kanske inte en fantastisk journalist.

Snarare opinionsbildare driven av högerpopulism än sanningssökande. Men han är en mycket begåvad storyteller.

Frick är en timme sen till intervjun. Ska hämta bildäck åt en kompis i Uppsala.

Oscarson blir sur men läser det som att Frick ger ett härligt långfinger till eliten. Han dyker upp i gula arbetskläder.

Själva sinnebilden av man av folket. Sedan börjar ett egentligen rätt ointressant samtal där vi får veta att Frick fått sin ansökan till Publicistklubben avslagen.

Det poängteras flera gånger att Frick är libertarian. Det yttrar sig mest i att staten inte ska ge bidrag. För då kommer människor bli bättre på att ta hand om varandra.

En poäng kanske inte helt grundad i fakta som det inte grävs djupare i än så.

Frick ska även vara hatad av extremhögern. Sägs det. Möjligt att det stämmer, men låter snarare som den idé om att vara ”opolitisk” som används av till exempel metalband där en medlem fått feeling och börjat heila på scenen.

Att man är hatad av och hatar alla, så då är det ok.

LÄS ÄVEN: Folket litar mer på Systembolaget än på facket

Common ground hittas i att vänstern svikit arbetarklassen samt att identitetspolitik är dumt.

Att Frick själv flera gånger drar till med identitetspolitiska utspel om hur han kunnat använda sin egen bakgrund om han velat – eller hans märkliga identitetspolitiska bild att ingen i arbetarklassen oroar sig för klimatet – det ifrågasätter Oscarson inte.

Kanske för att de åsikterna inte upplevs som typiskt identitetspolitiska. De sägs ju trots allt av en kille i arbetskläder.

En identitetsmarkör för en grabb som vet vad vanligt hederligt folk tycker. 

Föreställningen toppas i finalen med att en man som bara råkar befinna sig på Fricks favoritlunchställe i Bålsta på imponerande utsatt tid avbryter intervjun.

Anklagar Frick för att vara PK-vänster. Hälsar från Nordfront PUNKT se när han går därifrån.

En perfekt avslutning på vad som blev en rätt underhållande föreställning där Frick slår hål på hela samtalsaktivismens trovärdighet.

En pjäs värdig att sättas upp på teater Brunnsgatan 4.

Det hela är på ett plan nästan vackert naivt. Ingen av dem sysslar med journalistik.

Bara en av dem får något sagt.

Vi var många som efterfrågade något annat i stället för SVT Göteborgs skrikiga debattformat.

Det här är åtminstone nästan lika underhållande.


Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Arbetet, som tillsammans med Tidningen Elektrikern och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.


Johannes Klenell,
Kulturredaktör Arbetet

 

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Anna Norling: ”Vi måste samarbeta över gränserna”

KRÖNIKA ”Arbetare måste samarbeta över gränserna. Vi måste sluta att se andra arbetare som våra motståndare”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Arbetsmarknaden är global. Vi arbetar över gränserna. Vi får kolleger som är uppvuxna i andra delar av världen. Det är i grunden något positivt.

Sven Höckert: ”Vikten av kollektivavtal med utländska företag”

DEBATT ”Ingen på Svensk arbetsmarknad tjänar på denna typ av snedvriden konkurrens och dumpning av den Svenska modellen”, skriver Sven Höckert. Avtalsteckning med utländska företag är inte lätt och oftast anser de bara att facket är något ont och att det inte finns någon skyldighet att teckna kollektivavtal i Sverige.

”Vi ska inte behöva riskera vår hälsa”

DEBATT Det dör fler i arbetsplatsolyckor än i skjutningar här i landet VARJE ÅR. Ändå finns det partier som vill minska på arbetsmiljöinspektörer och försämra våra villkor på arbetsmarknaden, bara för att företagen ska kunna tjäna några kronor till.

Hans Andersson: ”Almedalsveckan – en fars i lobbyism”

KRÖNIKA ”Folkviljan lyser nog med sin frånvaro i Almedalen. Visst förekommer det politiskt käbbel, men mest äts det gratissnittar och dricks rosévin”, skriver Hans Andersson, ombudsman Östergötland och Södermanland. Besökte Gotland sista helgen i juni under sommaren, det var vackert så det förslår.

Ingemar E L Göransson: ”Att adoptera nyliberal politik inte rätt väg för S”

KRÖNIKA ”Fienden är inte invandraren, flyktingen, arbetaren från annat land fienden är dem som sitter på kapitalet, dem som idag skriver ’berättelsen’ och lyckas ställa arbetare mot arbetare”, skriver Ingemar E L Göransson. Jag förstår inte jublet och de lättade suckarna efter EU-valet. Jag gör det bara inte.

Claes Thim: ”Vilket århundrade lever Svenskt Näringsliv i?”

DEBATT ”Så fort det är dags för avtalsrörelse så ska de måla upp en bild om hur dåligt det går för Sverige och konstigt nog är de alltid vi arbetare som ska stå tillbaka”, skriver Claes Thim.

Sofie Eriksson: ”Varken bensinuppror eller klimatångest är på skämt”

KRÖNIKA ”Det är inte konstigt att människor blir förbannade. Saker har tagits ifrån folk under lång tid utan att ett så kallat ’effektivt alternativ’ funnits på plats”, skriver Elektrikerns krönikör Sofie Eriksson.  Föröka er innan döden. Förra årets varma och torra sommar stressade skogarna att producera för apokalyps. Och träden svarade.

Jonas Wallin: ”Industrin ska inte längre få styra löneökningen”

LEDARE ”Eftersom lönemärket i huvudsak sätts i procent så innebär det att löneklyftor ökar. Ju högre lön du har desto mer utväxling i kronor får du”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin.  Under hela min tid som ordförande har jag påtalat i LOs styrelse att det så kallade märket, som industrins parter sätter, är för lågt.

Elektrikerns kulturtips #4: Skandaler och hemligheter

Podden: Snedtänkt med Kalle Lind, Om politiska affärer. Det här är underbart nördigt för den som gillar 1900-talshistoria och politiska skandaler. I två långa avsnitt listar programledaren Kalle Lind och statsvetaren Nils Gustafsson sina tio bästa svenska politiska skandaler.

Anton Levein: ”Vem äger marken?”

KRÖNIKA ”Finns det någon fråga, utöver de fackliga frågorna, som jag skulle vilja väcka i Europa så är det den om en europeisk allemansrätt”, skriver Anton Levein. Allemansrätten är en nordisk frihet. Den är bra för folkhälsan och tillgängliggör en enkel semester för den som vill upptäcka miljön utanför städerna.

Johnny Ekdahl: ”Reformisterna – ett hopp för S”

DEBATT ”Jag är övertygad om att Reformisterna är en av de nycklar som kan öka vår påverkan för våra fackliga frågor”, skriver Johnny Ekdahl. På El-Sossens årsmöte så beslutades det enhälligt att vi skulle donera 5 000 kr till S-föreningen Reformisterna, med nedanstående förklaring om varför.

Anna Norling: ”Alla måste förstå vikten av att vara med i facket”

KRÖNIKA ”Det borde inte heller vara så att anställda väntar med att gå med i facket till dess att något väl har hänt. För då är det ofta försent”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling. Vi fick gå på dan. Och när den 25:e kom så kom inga pengar, och ägaren svarade inte i telefon. Jag pratar med en av Elektrikerförbundets medlemmar i Västsverige.

”Ensam är sällan stark – och det är inte så kul heller”

KRÖNIKA ”Elektriker, snickare, rörmokare och målare har alltid fått samarbeta och samsas om de ytor som finns på ett bygge. Detta ger bra tålamodsträning speciellt om vissa yrkesgrupper eller individer anser att de har företräde framför alla andra”, skriver Per Lawén. Deadlineklockan tickar oroväckande fort. Folk knuffas och trängs överallt för att komma fram.

”Totalt misslyckat försök att göra Almedalen sexigare”

RECENSION ”Det här verkar ha ambitionen att vara House of Cards-smart. Men svensk politik är snarare Benny Hill. Och Almedalen är ett kollo för vår politiska elit”, skriver Arbetets kulturredaktör Johannes Klenell (som sett tv-serien Den inre cirkeln, baserad på Moderaternas gamle strategs bok I maktens öga).

”Ett elektrifierat Sverige behöver fler kvinnor i el-branschen”

DEBATT ”Låt jämställdhet bli en av de viktigaste frågorna för företagen att jobba med de närmaste åren”, skriver debattörerna.  Sverige står inför en gigantisk omställning med en elektrifiering av stora delar av samhället. Men redan idag saknas uppemot 10 000 elektriker. Branschen är en av de mest ojämställda med bara 2 procent kvinnor.